Feminist?

Blondinbella säger att hon inte är det, Underbara Clara undrar inte på att hon är det. Hit å dit, har man blivit sexuellt trakasserad så blir man det (Clara) eller inte (Bella).

Mina sexuella trakasserier kan räknas på ena handens fingrar. När jag gick på högstadiet la Anders sin hand där mina bröst borde suttit och sa: Du har ju inga. Sen fortsatte det med två pressade lingon på en bräda och lite sånt.

Sen var det nån full kille på danmarksfärjan som tafatt försökte få tag på min rumpa på dansgolvet. Men de få gånger jag var på diskotek inne i Göteborg med mina klasskompisar var det inte ens nån som uppförde sig osedligt mot mig. Hade en kille på jobbet som gick på för högt varv hela han, och till slut lärde jag mig säga rent ut att hans inviter och beundran inte var välkomna. Ibland måste man sluta insinuera och säga rent ut. Men jag var bara 20 nåt, nu hade jag varit smartare. Och så var det en man på bussen i Borås som -- trots fru och barn bredvid sig -- stirrade och sa Nice tits. Den blusen gav jag faktiskt bort.

Men jag kände aldrig att de här småsakerna gjorde mig smutsig. Jag var snarare irriterad på dessa puckon, som försökte dra ner mig till sin värld. Det lyckades de såklart inte med. Fast blusen kanske var ett nederlag?

Så varför skulle jag ha anledning att vara feminist? Män är inte i allmänhet våldtäktsverkare och pervon. Det är lika dåligt att se ner på män som att se ner på kvinnor.

Ordet feminist kanske betyder för många saker.

Jag är för lika rättigheter, lön osv. Är inte för stadgad kvotering, varken på jobbet eller med barnen. Jag tycker inte att män är dåliga. Jag tycker inte kvinnor är dåliga. Jag tycker inte samhället är dåligt.

Jag tycker också att det verkar som om man med sitt eget beteende kan minska antalet sexuella övertramp. Inte minimera dem totalt, konstiga undantag är en annan sak. Den vettiga gränsen för kläder tycker jag går nånstans mellan burka och bikini. Varför är det en brandfackla att säga att man ska klä på sig lite? Det är inte värre än att inte sätta ut bilder på sina barn på nätet, eller inte vifta med plånboken på centralstationen. Frihet är inte gratis.

Nej, jag är inte feminist. Men jag är inte maskulist heller, inte ens rasist, fascist, nazist eller socialist. Jag tror på personligt ansvar och på tanken att vi faktiskt är fria att välja. Men jag tror inte på frihet från konsekvenser. Livet händer, det är faktiskt smart att utvecklas och anpassa sig. Man kan fortfarande vara sann och trogen mot sig själv.

Och inget kön är bättre eller sämre än det andra, lika väl som raser eller vad det heter inte heller är sämre eller bättre. På detaljnivå finns det variationer, men att vi är olika betyder inte att vi har olika värde.

4 kommentarer:

Klarins sa...

Kunde inte sagt det bättre själv.
Den icke feministiska modren med stark självkänsla.

Sara sa...

Jag tycker att det låter som att du är individualist? Huvudsaken verkar varaatt man är nån slags -ist, så jag betraktar mig från och med nu som javisst!

Anja Olergård sa...

- Jaha, är du feminist?
- Javisst!

Akta dig! Fast egentligen vill jag vara humanist, men deras namn är inte heller rent längre. Men jag tror på mänskligheten, inte bara på den enskilde. Fast om alla struntar i att göra världen bra å bättre, för det kan nån annan individ göra, så hamnar jag med rumpan bak ändå. En blandning bli det kanske till slut. Jag är avundsjuk på sig som får vara get!

Monnah sa...

Bra funderat.