Otur och tur

Vår tvättmaskin är ju besatt av onda andar. Vi har förstått ett bra tag att vi behöver köpa en ny, men det har inte varit akut eftersom den funkar precis som den ska hälften av gångerna och andra hälften får man köra sköljning manuellt och dra ut slangen och tömma över golvet. Och det är ju bars bökigt, men inte så att vi måste ha en tvättmaskin på sekunden.

Mikael har läst på. Kollat tester i Råd och rön. Bestämt sig mentalt för en (jag har ingen åsikt, förutom att den inte ska vara varken dyrast eller billigast). Men dessutom är knät inte bra, även om ryggen är ok nu igen, så vi har inte superbråttom och superlust. Det får man väl säga är tur. Igår och idag har jag stoppat in en maskin var och det har gått perfekt. Tur.

Men så oturen då. Den där som var så bra, mycket för pengarna, positivt allting. Mikael hade till och med tittat ut var den fanns. Men efter att den vann testet har de slutat med den modellen, gjort nån smärre förändring och bytt en bokstav i namnet och höjt priset med 1500:-. Surt!

Det får man mycket tvätt för.

PS. Nåt engelskt program som visade en skådis fyra lägenheter i London stod på medan jag gjorde nåt förut. Priser på just under 1.5 miljoner. Pund! Och programmet slutade med att kvinnan (som började spela i Eastenders för 22 år sen, tydligen ett bra gig!) hade bestämt sig för en av dem, men problemet var bara att hennes 13-åriga dotter inte tyckte om den, så hon försöker övertala henne.

Jag säger inget mer. Ibland får folk de barn de förtjänar. Ibland.

4 kommentarer:

Monica sa...

Fast det där att folk får barn de förtjänar, det låter ruttet på något vis. Barn formas av gener och miljö, så på så vis har du ju lite rätt. Men! Jag vet synnerligen sympatiska människor vars barn tagit livet av sig (Förtjänade barnet det, förtjänade föräldrarna det?), synnerligen osympatiska föräldrar som har begåvats med både intellektuella och andliga klippor och vardagliga medelmåttor, som jag själv, som har begåvats med barn av väldigt skilda slag. Ville bara säga det...

Klarins sa...

Jag har sett en rad engelska tv-program om hus på landet etc, där folk köper hus efter att det ska passa deras hundar.
Och där folk inte bestämmer sig för ett hus förrän deras 3- och 5-åringar har sett det och sagt om de gillar det.
Eller där föräldrarna valde bort ett tjusigt semesterhus på Rivieran - som de själva älskade - därför att deras tonåringar inte gillade det.
Jag är på dr Phils sida här: Den som betalar bestämmer.
Barn ska inte avgöra vuxensaker.
modren

Sara sa...

Håller med Modren och dr Phil i princip, men det kanske inte är pengarna som ska styra utan den med bäst omdöme och störst förmåga till ansvar.

Vill också tipsa om att det finns en sorts exorcister som tar hand om onda andar, de kallas tvättmaskinsreparatörer.

Anja Olergård sa...

Alla!

Att föräldrar får de barn de förtjänar hade ett tydligt ibland instickare. Och jag avsåg i detta fall enbart den där eastendersskådisen. Jag vet att det man får i livet, barn eller framgång eller svårigheter, över huvud taget inte behöver ha med ens egen insats att göra. Det handlar mycket om Det är jag värd osv idag. Jag tror i alla fall inte på att särskilt många människor är förtjänta av elände, men många får det ändå. Tror inte man har förtjänat det. Människan förtjänar att vara lycklig. Men just skådiskvinnan får det barn hon förtjänar i just den lilla aspekten, för hon låter ju ungen bestämma. Då får hon vad hon själv har odlat fram.

Och vi har talat om exorcister till tvättmaskinen, men vi lägger hellre några tusen på en ny än på att försöka reparera en gammal, och så får vi betala oavsett. Gammal å gammal, jag tycker den borde hålla mer än sina 5 1/2 år. Fast sen har den stått här oanvänd i ett par år före det, när det var visningslägenhet. Så vi tror att den kanske ändå inte har väldigt mycket liv kvar i sig. Men nu går den ju utmärkt. Det ska vi minsann mjölka. Det är faktiskt den första tvättmaskinen jag köper i mitt liv. Jag är ganska till åren kommen, men har man inte barn och villa är det många vuxenerfarenheter jag inte haft.