Har köpt röda julstjärnor idag, och en vacker röd-ros-bukett med vitt och rött bös. Supervackert! Fick mig ett ryck och satte upp vita gardiner (som jag redan hade; no money spent!) som jag band om med hemvirkad spets som jag hittade i min bandlåda. Tyvärr har jag glömt vem som gjort den, det får jag fråga mamma och pappa om när de kommer hit nästa gång.
Och så har jag lyssnat på julmusik. Hela kvällen. Och sjungit av hjärtans lust, till Michael Bublé och Josh Groban, om och om igen och på repeat och igen. Så nu sprutar tårarna. Jag hade glömt att jag alltid börjar lipa när jag lyssnar på julmusik första gången för säsongen; lyssnar på riktigt alltså, inte hör nåt Jingle bells-plingel i mataffären. Men den har ju inte börjat än i och för sig. Märker ni att orden spiller över? Jag är uppe i varv!
När orgeln brölade och Josh sjöng med sin guldstrupe: "Oh come, let us adore Him" gick jag fram till stereon, hulkade en stund, och stängde av. Jag tål inte mer för idag. Men det var underbart. Ljuvligt. Fantastiskt. Särskilt det där ackordet, ni vet, på fjärde versen, det bröliga. Så vackert att det gör ont.
För övrigt anser jag att "Jesus" och "bebis" är en livsfarlig kombination. Tur att det inte görs några chokladfigurer av Jesusbarnet, som av Påskharen, för då hade folk inte haft något val -- de tre bästa sakerna i kombination hade varit för oslagbart.
Puh.
His name shall be called Wonderful, Simon Dewey
Kissing the face of God, Morgan Weistling
Be it unto me, Liz Lemon Swindle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar