Inget rr-papper för mig!

Ända sen jag började handla mitt eget toalettpapper har jag köpt det mjukaste som finns. Jag tycker det är självklart att inte torka sig med sandpapper, eller rr-papper (röv-rivar-papper) som det också kallas. -- Och eftersom Mikael inte läser min blogg längre utan får reda på min verklighet filtrerad genom min muntliga filter, där ord som röv självklart ryker för att skona hans prinsessöron, kan jag säga ordet här. Lite av en lättnad faktiskt. Man är ju morfars avkomma. När han sa arsle lät det inte ens konstigt.

Men det var toapapper det handlade om. Jag har väldigt starka känslor inför detta. Nu senast köpte M ICAs eget, som ser mjukt ut, men inte är sådär jättebra. Men vi hade ont om pengar, så han sparade in en femma. Han har väl segare skinn än jag...

Såg i alla fall en krönika i DN om en tjej som mätte förhållandet i toapapper, krasst sagt. Ni kan läsa själva här.

Jag tyckte hennes slutkläm var så sympatisk:

Livet är alldeles för jobbigt för att man ska orka torka sig med sandpapper.

P.S. Sånt där rosa enlagspapper som finns i offentliga toaletter i Manchesterområdet och som är mer som silkepapper är inte heller dugligt som människotorkare. Mjukt när man klappar på det med fingertoppen, men supervasst när man knöcklar ihop det. Och noll uppsugningsförmåga. Usch.