Kvinnor

Det är visst internationella kvinnodagen idag. Jag tycker alltid det är konstigt, eftersom det inte finns någon mansdag, men då svarar folk att varje dag är internationella mansdagen. Och så upplever jag inte verkligheten. Men jag vet att många kvinnor har ett glastak i karriären, drar större lass i hemmet, riskerar stressjukdomar mer än män osv osv. Det råder samma obalans vare sig man har olika kön, hudfärg, plånbok, hälsa. Men jag själv lever mitt liv med att jag är absolut jämlik med min man.

Ett roligt exempel är att hansbteve-fåtölj öajade härom dagen. Vi kollade på några alternativ och att jag vetoar utseendet på en fåtölj är lika viktigt som att han måste godkänna funktionen. Vi räknas lika.

Men visst har jag erfarenheter som motsäger det. När jag arbetade i Schweiz märkte jag att det var svårare att vara ung kvinna och ny på jobbet där än hemma i Göteborg. Jag har också märkt ett otal gånger i vården att jag blir mer tagen på allvar om min man är med på vårdbesöket. Allt detta är orättvist. Men jag är ledsen, jag orkar inte kämpa för det också. Orkar bara kämpa de kamper som jag personligen behöver för att överleva.

Men det innebär inte att jag inte har både åsikter och tacksamhet till dem som orkar kämpa. Såklart.

Sen vet jag inte heller hur det kan vara så tillkrånglat att vissa tycker att man måste uppmärksamma kvinnodagen medan andra blir förnärmade om man uppmärksammar kvinnodagen.

Jag är i alla fall hemskt glad att vara kvinna. Jag är glad att vara jag, på många plan. Gillar liksom allt det jag är, även om jag också är ledsen över att vara sjuk och fet. Jag har ju problem med min identitet på grund av min pågående livskris, men det är aldrig en sorg över det jag är, utan en sorg över att jag inte kan vara mer av det jag är. Så jag är glad att vara kvinna och att vara Anja.