Jag gjorde precis ett test som skulle visa om man är i riskzonen för utbrändhet. Det hette nåt med Karolinskas nånting-skala, så det var inte ett reklamtest på Facebook. I princip det enda jag inte hade maxpoäng på var ilska. Jag får inte arga utbrott som jag inte kan kontrollera, även om jag kan vara riktigt irriterad ibland och tycka att folk är idioter. Ibland förtjänt, ibland oförtjänt.
Maxpoäng var 54 och man ska ha över 19 för att vara ohälsosamt stressad. Jag hade 49.
Och så har jag dessutom andra symptom, neurologiska, immunologiska osv. Och ont i huvudet i stort sett hela tiden, dag ut och dag in, år och årtionde ut och in, och även om jag har fått bra hjälp på just det området är det fortfarande ett stort problem. Jag har inte heller bara ME utan kanske 10 andra sjukdomar, en del knappt nåt att bry sig om i sammanhanget, men ändå.
Är det konstigt att jag känner mig helt slut, som att jag aldrig kommer ikapp mig själv eller mitt liv? Som att uppgiften att hitta pärmar i lägenheten känns som om den tippar mig över den lilla kant jag har näsan över?
Jag behöver mer självMEDkänsla. Ingen annan tycker att jag är värdelös utom jag själv. Det måste bli ett slut på det. Och den enda som kan sluta med det är jag, och jag tror faktiskt att jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar