Mjölby

Har väl haft sommarens hittills mest spännande dagar. I tisdags åkte vi till Mjölby, eller rättare Vadstena, och vår söta hyrda stuga med vidunderlig utsikt. När jag som barn/ungdom åkt med min familj på semester har vi retat pappa när han blir hänförd av vackra utsikter och utbrister: "Ungar, jag blir galen!" Numera räcker det att säga "Ungar..." och alla vet. Mikael är inte helt insatt i det klarinska språkbruket så jag hade ingen att säga Ungar till. Men jag sa sånt som normala människor säger när de ser vacker natur.


Dessutom hade vi utsikten bokstavligen utanför stugdörren. Man hade kunnat sitta på toa och glo på sjön. Och ljudet, LJUDET. Folk betalar pengar för att få vågskvalp i mobilen. Det riktiga ljudet är gratis, fast det finns inget som hindrar att man tackar den man tror har skapat det, Gud, Darma eller Stephen Hawking.

Vi hade stannat på en mack på vägen och köpt oss fattiga på overpriced godis. Det var inte lika gott som jag minns det. Fast det hör ju till med godis på bio och bilresor.

Däremot köpte Mikael en chipspåse i receptionen på campingen. De var obegripligt icke-servicemedvetna, visste inte var stugan låg, kartan var inaktuell, vi fick fel nycklar osv. Men det var inga mygg och eller getingar, så jag klagade inte, eller det gjorde jag ju just. Jag åt i alla fall upp chipspåsen, det som var kvar när Mikael smakat, på natten när jag låg sömnlös i sju timmar. Och tydligen proppar jag munnen full sådär glupskt som man inte ska, så min högra mungipa sprack lite av de vassa kanterna på chipsen. Så går det när man är åpen.

Vi åt också Max på vägen (och detta är bara marginellt kronologiskt) och det var i sig ett äventyr för en sån som mig som inte är van vid saker. För övrigt har jag inget särskilt att säga förutom att hamburgaren var godare på Max men pommes gör de bättre på donken. Men det har säkert både jag och ni kommit fram till förr.


Vår stuga hade kyl, spis, kökskran, toa men inte dusch, och två våningssängar där överslafen var uppfällbar som på färjorna. Det låg dubbla madrasser på det som blev sängar och det var riktigt bekvämt. Och så luktade det lite gammal stuga, och så var insidan doppad i gammal furu. Men toan var mycket fräschare än vi hade förväntat oss. Och på den lilla verandan fanns det bord och stolar och grannarna i nummer 10 spelade Yatzy när vi la oss.

När vi hade bäddat och inspekterat hytten skulle jag gå ner och doppa fötterna. Men det blir så fort märkt nuförtiden att jag ändrade mig vad gäller fotbadet eftersom det såg ut att vara en meter ner från gräset till sjön. Vi hade faktiskt en egen sandstrand, ca 70 cm bred, men det fanns en vettigare och större lite längre bort. Vädret passade dock bättre för bilkörning än för bad, vilket jag otvivelaktigt föredrog.


Att sitta på verandan på morgonen och käka fralla och dricka godmorgonjuice med en hel sjö framför sig borde man kunna få på recept. Å vad folk skulle bli välmående av det. Och trots att klädkoden på campingplatsen lämnade övrigt att önska var det så gemytligt att jag nästan blev förälskad.

 

När jag vaknade låg Mikael fortfarande kvar i sängen. Ovanligt tänkte jag. Sen tänkte jag att det var lite för platt på magområdet. Sen såg jag att det bara var täcket, och snart kom Mikael hem efter sin lilla utflykt. Världen fortsätter ju snurra fast jag sover.

Efter en salig blandning av insomni, godmorgonjuice och barn på cyklar och sparkcyklar, drog vi så iväg till Mjölby och hittade Gotahälsan mitt i centrum. Tyvärr glömde jag att titta på hur läkaren såg ut (trots att han hade bokat in två timmar) men han var nog lång, gråblond och såg smartare ut än jag föreställt mig. Han var både MD och PhD, fint så.


Och eftersom det har varit si och så med sömnen så minns jag faktiskt inte vad vi pratade om. Han lyssnade lite på hjärtat, för säkerhets skull, och mätte blodtrycket genom blusen, så han verkade vara en riktig doktor. Mikael och jag har anteckningar i alla fall, och jag fick i princip svar på de många frågor jag hade.

Det bästa var att han skrev ut recept på LDN, som för invigda är lågdosnaltrexon. Alltså vad man använder i megados för knarkare, mittemellandos för alkoholister, och minidos för sjuka. Det blockerar opoidreceptorerna i kroppen så kroppen tror att det fattas sånt där gladkemiskt ämne, vad heter det nu, och så gör kroppen mer. Så får man typ dubbelt och det gör massa bra saker. Mikael, den ängeln, har redan varit och bett Apoteket tillverka mina minidoskapslar (2 mg ist f 50) och jag ser hemskt mycket fram emot att prova. Ca 50% blir bättre. Håll tummarna!!

Däremot skrev han inte ut några droger jag kan ta för att hålla mig någotsånär upprätt på bröllopet. Vet inte om det får bli treo comp var fjärde timma och ett rejält förråd med godis i väskan.

Efter läkarbesöket - och ja, det var värt 3000:- att komma till en läkare utan att vara rädd för att hen skulle säga att jag måste sluta med mina mediciner (för så sjuk är jag ju inte...), att jag inte ska känna efter så mycket, att ME inte finns utan bara är en slaskdiagnos, eller att det inte är nåt fel på mig utan sånt här händer ofta unga tjejer. Det är förfärligt att behöva oroa sig för det i kontakten med vården, men här visste jag att jag skulle bli trodd och tagen på allvar. Och att han dessutom skulle ha svar på mina frågor! Ljuvligt! Ser fram emot journalkopian som kanske kan hjälpa mig med vårdcentralen. Annars har jag hittat en del gamla papper som kanske kan övertyga läkaren där om att det är ok att behandla mina sömnproblem med farmaka.

Sen åkte vi runt hörnet och åt på en kinarestaurang som hade supervacker utsikt över nån å och park. Och klockan var efter lunch men före middag så det var lugnt och trevligt. Sen fällde jag bak bilsätet, tog på mig öronproppar och ögonmask och vet inget mer förrän vi var hemma. Jag packade upp mina mediciner och la mig i sängen och vilade i två timmar. Som vanligt ville kroppen inte somna förrän fram emot sex-snåret nästa morgon, så jag var lite mör när Mikael väckte mig till botox idag. Idag är en suddig dag. Jag har bara fragmenterade minnesbilder. Hoppas jag inte var oartig mot nån för att jag inte kunde tänka och prata på samma gång.

Fick alla fall nytt botox och det har inte varit alls lika illa som det brukar nu i slutet, jag tror det är tack vare naprapaten. Har haft en del ont i nacken de senaste dagarna, men så har jag ju också gjort jättemycket mer än jag brukar. Och jag har inte haft migrän på kanske en vecka. Förutom idag. Det kommer alltid när jag fått nya sprutor. 

Visste att jag inte skulle orka nåt efter Mjölby och botox, så Mikael promenerade med hunden i en park medan jag åt spaghetti Bolognese på favorithaket nedanför backen, så fick jag bra med mat i alla fall. Och sen stannade vi på Port 73 där Mikael köpte mjölk eller vad det nu var, och jag köpte tre behåar. Sen hämtade han ut två paket åt mig på posten. Det ena var 2m spets som jag ska sätta på min mintgröna klänning. I det andra var en klänning som kräver eftertanke och som förmodligen står på prispallen inför bröllopet. Mikael har haft en liten åsikt, jag ska prova igen, och så kom mamma och tittade idag.

Just nu vet jag nästan ingenting, mer än att jag var speedad i ett par timmar igår, och att jag har glömt det mesta av resan. Men jag har bara goda känslor så det måste ha varit trevligt! Och som bevis för det har jag visst ett foto på min älskade när han slänger sopor på campingen. I rest my case.

 

8 kommentarer:

Sara sa...

Härligt med minisemester, eller hur!

Jag vill också ha LDN!

Anja Olergård sa...

Vore det bara tal om hjärterum kunde du få av mig, men det är nog bäst att vi inte gör så. Mikael säger att det finns 20 pers som inte fick träffa Österberg i samband med föredraget i våras och att han ska komma hit igen. Men när är oklart. Men Gottfries skriver väl ut LDN nuförtiden? Rapport följer iaf om ev effekt. Vet inte om jag frågade hur länge en ev effekt skulle dröja, i så fall skrev nog Mikael upp det. Tack för ditt goda humör. Du är en fin vän! Jag menar dessutom att skriva käcka kommentarer på dina många excellenta blogginlägg, men jag räcker inte riktigt till nuförtiden.

Stina sa...

Hoppas djupt att du blir bättre av medicinen!!

Anja Olergård sa...

Tack, Stina!

Sara sa...

Fasen, jag skrev ett käckt svar som försvann!
Summan av kardemumman var i alla fall att du kan skriva käcka svar ett annat halvår, de förfars säkert inte. Men det är skrutt att du är så dålig.

Och nästa hångelsemester blir väl till Mjölby ifall jag inte lyckas hänga på lite bättre nästa gång Anders är i stan ...

Monnah sa...

Ja, hoppet är det sista som försvinner, eller hur är det man säger? Måtte meducinen hjälpa!

Anja Olergård sa...

Du fick mail från rme stjlm nyss va, om att han kommer 3-4 okt tror jag det var.

Anja Olergård sa...

Jag verkar inte ha fått biverkningen som gör att 25% måste sluta - depression. Peppar peppar, hittills går det bra. Eller egentligen märker jag inget alls. Vet inte om det är illavarslande. I övermorgon ska jag gå upp i dos, det kanske händer nåt då. Hoppas!!!!!