Lik sina föräldrar

Häromdagen började jag skratta och sen även hosta, och upptäckte att jag var så lik pappa som gör så och då blev det ännu roligare och till slut förstod ingen ens vad jag sa. Men, jovisst smyger sig både mamma och pappa fram ur mig.

Idag är det mamma. När Johan flyttade till England på två år (fast hur skulle vi kunna veta att han aldrig skulle bo i Sverige mer?!) blev hon så chockad och tagen av "skilsmässan" att hon låg i sängen i två dar.

Lite annorlunda är det nu. Men jag har kramat Johan hejdå, och hela kroppen skriker att det är fel, jag vill inte ha det så. Jag vill inte ha honom på andra sidan Atlanten. Jag kan inte resa dit, det gör ju annars mina syskon, och med tanke på att de om nån månad eller så har fått fyra barn på fyra år, så dräller inte deras pengar omkring. Jag vill fira födelsedagar, jular, påsk, midsommar, semester med mina syskon och tillhörande. Kan de inte bo i Ellens hus medan hon är i Kina? Jag bara drömmer. Så drömmer jag om att åka på semester med Ellen. Det har jag velat sen vi gjorde det senast, nån gång på 1900-talet gissar jag. JAG HAR SEPARATIONSÅNGEST!!!

Men nu måste jag försöka somna fast mitt inre är i uppror. Behöver några timmar till idag.

2 kommentarer:

Anna Linda sa...

Om det nu ska krypa ut någon så finns det ju värre människor än dina fina föräldrar att ha på lut inom sig.

Anja Olergård sa...

Gulligt sagt!