Synd om människan

Drömde massa konstigt inatt också, men jag ska inte tråka ut er med det här. Däremot är det en liten episod som fastnat: Min gamla klasskamrat Viveka och jag återsågs i nåt sammanhang och hon berättade att hon skulle ta livet av sig nästa vecka (det var nåt om att gå till botten vid Estonia-vraket). Hon var med barn och inte ens det fick henne att vilja leva. Jag minns hur jag reagerade med oförstånd (dumt!) över att livet inte var värt att leva, eftersom jag älskar mitt liv så. Vissa dagar vill jag till och med leva om, så bra var de! Men man är ju lite korkad på natten, och när jag hade skällt på mig själv för min brist på empati tänkte jag plötsligt på hon den österrikiska 42-åringen i källaren. Tala om att livet inte är värt att leva! Det finns människor som har det så fruktansvärt hemskt! Barnen (de tre som har levt med henne i källaren) går ihopsjunkna och kommunicerar med varandra med grymtningar. Psykologer säger att de aldrig kan bli normala.

Och så jämför man med stackars Knut. "För ett år sedan prydde han Vanity Fairs omslag med Leonardo DiCaprio. I dag kallas han psykopat. Livet är tufft just nu för isbjörnen Knut.

För ett år sedan var han allas favorit. När nyheten om isbjörnen Knuts födelse spreds över världen blev blev han snabbt den självklara attraktionen på Berlin Zoo. Besökarna strömmade till och han beräknas ha dragit in åtta miljoner dollar i extra inkomster till djurparken. Annat är det nu. Efter ett år är Knut inte längre lika liten, inte lika vit, inte lika mjuk.

Ett helt år med bara människor omkring sig har gjort Knut beroende. När ingen finns i närheten skriker han rakt ut hela tiden. – Han är en psykopat beroende av mänsklig uppmärksamhet, säger Peter Arras, zoolog, till Chicago Tribune."


Det går verkligen att förstöra människor. Sorgligt. Men de får sin chans och sin upprättelse senare, det räknar jag med. Men jag vet inte vad som finns som kan uppväga ett liv en källare, gravid med sin pappas barn. Tur att Gud har lite fler resurser och mer fantasi.


Fast på baksidan av samma mynt finns ju även då att om vi kan förstöra någons liv måste vi ju också kunna förmera det, förbättra det, göra det mer underbart än utan oss. Det är en trösterik tanke!