Längesen?

Var det längesen jag skrev om covid? Då så, jag ska genast bättra mig.

Det var dubbelt så många dödsannonser som vanligt i Mitt i Haninge.

Läste ett debattinlägg från en gymnasieelev som tycker det är orättvist att de inte får ta studenten på ett "värdigt" sätt, när de vuxna sitter på överfulla uteserveringar. Poängen går tyvärr helt förlorad när hon använde värdig om nåt som har med studentfest att göra. Näst efter Valborg är det väl den största suparanledningen som finns. Jag har som medelålders tant noooooll känslor inför min egen student. Så mycket viktigare saker har hänt i mitt liv, även om det var den största händelsen då. Så nej, jag tycker inte mer synd om studenterna än om nån annan.

Jag såg på Law and Order SVU och en pedofil blev påkommen och då sa de Every photo you download is a crime scene photo of a child being raped. Inte för att jag har några problem med den sortens missbruk, men plötsligt gick det verkligen upp för mig hur skyldig man är som ens tittar på det. Och på samma vis nu med Corona, hur skyldig man är om man ens gör nåt som "inte är så farligt". 6,7% av symptomfri vårdpersonal på akutsjukhus i Stockholm hade Corona. Man kan inte hjälpa om man inte vet att man har det och inte har några symptom, men att folk gör undantag för sig själva är samma princip som den som tittar på pedofila foton, jag har ju inte gjort nån illa.

Minns när jag för många år sedan gick på stan och bara tittade mig omkring lite lagom som man brukar. Så såg jag tre män som på nåt sätt fångade min uppmärksamhet och sen såg jag att den i mitten hölls i armarna av de två på sidan. Och att han hade händerna på ryggen. Och sen ser jag att en av männen är en polis jag känner privat och som arbetade med pedofilbrott, och inser att byggnaden de går bredvid är nån sorts domstol. Plötsligt blev saker så fruktansvärt verkliga.

Så verkliga måste coronasakerna vara, fortfarande. Jag blir fortfarande halvt vettskrämd om jag eller Mikael hostar. Det är bra, släpp inte garden. Det är inte över än.

Inga kommentarer: