Dagens promenad

I mitt sinne är jag ju fortfarande i mitt livs högform, där hög syftar på bystens placering och jag inte hade mycket att klaga på angående figuren och jag ståtade över 1.80 med klackar som de andra fotomodellerna. Ja, ni känner igen ironi när ni ser den, men så off var jag faktiskt inte. Skulle ge min högra arm för att väga under 60 igen, men om det är nån med BDD som gärna vill bli av med sin arm kanske vi kan byta där på nåt vis. Jag vill inte ha nåns armalltså, men uttrycket gör ju implicit att om man har en arm kan man få det man vill.

Hursomhelst. Mikael reste sig upp när jag träffade honom första gången och jag minns att jag tänkte Men han har ju mage! För att förklara den elakheten, så var han 10 år äldre än jag, fyrbarnsfar, diabetiker med socker som medicin, och jag själv hade umgåtts med singlar i min egen ålder i 20 år där de enda fettcellerna nästan blev utsatta för mobbning. Och folk inte hade nåt bättre för sig än att träna och dejta, och jag var halvkass på bägge.

Men sen, inte den dagen kan jag inte påstå, men så småningom, kom jag ju att tycka att han är världens finaste man, och om jag så blev inbjuden att gå på gala som daye (som smal och med en hord av stylister och dyr klänning, himmelska skor, lånat bling, och att han inte hade nån fru, George Clooney alltså), så skulle jag ändå hellre gå med Mikael. Vilken erfarenhet som helst i världen delar jag hellre med honom. Jag kan dock inte garantera nåt om Mr Darcy, för eftersom han inte finns kan man inte garantera vad han gör.

Jag är också barnsligt förtjust i tanken på att Mikael och jag för 10 år sen skulle ha startat den ypperliga idén att skicka ett ironiskt julkort varje år. Förut när jag hade långt hår och bara kammade det neråt när det var blött, såg jag precis ut som Amy Farrah Fowler och jag är fortfarande besviken över att vi inte tog ett sånt kort innan jag klippte mig. Ibland behöver det inte vara en störtkänd referens (som första gången jag hörde What does the fox say, så trodde jag det var en pariodi på nåt annat jag missat...), men ibland kan man göra som de där konstkopiorna som folk gör nu i karantän, där en Klimtdam fick mig att på allvar vilja köpa kopian och ha den hemma. Förmodligen min favoritklimtbild, eller delat förstaplats. Den ena har hon höghalsad svart klänning och blå hatt och på den andra med nerhasad axel och väldigt stor låg knut. Ja, men så skulle vi göra, fast inte bara konst, utan kända tv-pat eller så. Det blir lite roligare att juxtapose den riktiga bilden, ifall folk inte vet vilka de är.

Den här bilden skulle bli så underbart ljuvlig att göra en Olergårdskopia av.

Å, den som hade energi till att genomföra sina idéer, eller några. En, då da.

Bildens källa på This is glamorous.