Inte för att jag följer några politikers Insta-konton, men det känns så konstigt att helt ha missat ett helt barn.
Jag har i alla fall inte missat att det är Förintelsens 75-årsdag imorgon. Mina syskonbarn går i judisk skola i staten New York. Inte för att konvertera, men bara för att skolan är bra. Såg nyss ett kulhål i en lyktstolpe utanför en judisk skola och filmer av folk som slog judar och putte dem så hårt att de ramlade rätt på näsan i gatan. Jag har alltid tyckt om judar, för att vår granne när jag var barn var judisk rabbi. Jag var ofta inne hos dem och såg på när han bad och gjorde sina ritualer, jag minns inte vad det kallas så jag säger ritualer. Jag kommer ihåg det väl fast jag bara var sex år. Folk som har en tro och försöker vara goda människor på grund av den respekterar jag oavsett vilken religionen är. Och jag tycker också illa om folk som hatar andra bara på grund av deras religion. Det är mycket av det nu i världen. Har varit länge, visserligen.
En god vän till mig och jag diskuterade kort hur våra olika religioner så ofta var helt felaktigt beskrivna i religionsböckerna vi hade i skolan. Eftersom det stod så underligt om min förstod jag att det som stod om hennes var lika tokigt. Och det är ju först när man vet en hel del själv om ett ämne, som jag och ME, som man kan känna igen när en tidningsartikel är korrekt eller skev så ända in i bänken.
Och trots att man läser tidningen kan man alltså helt missa en graviditet och en födsel.
Träffade min kusins barn och barnbarn förra helgen. På min bonusdotters 30-årsfest. Världen är liten, men stor också.
4 kommentarer:
Jag förstår bara inte varför just judar väcker så mycket antipati. Kanske är det att de korsfäste Kristus. Antar att det var därför t ex Luther var sån antisemit. Men de judar jag mött har varit härliga människor, ambitiösa, framgångsrika, goda människor. Vi älskade våra judiska grannar!
Jag antar att man kan reta sig på vad och vem som helst. Jag retar mig på att min man har suttit i två olika telefonköer i tre hela timmar idag. Och den ena var Telia.
modren
Jag vill alltid se det goda i människor, men mina studier har påmint mig om hur lätt det är för oss att falla för det onda fröet som vi alla bär på. Jag önskar såklart att alla bara ska vara glada och snälla mot varandra, men har man jobbat som lärare är det lätt att inse att ondska manifesteras på olika vis långt ner i åldrarna. Vi har dessutom skyddsmekanismer som ska rädda oss från fara, och vi reagerar både på inbillad och reell sådan. Jag gissar hat mot specifika grupper av människor kan ha med det att göra. Det är också lätt att känna sig hotad av framgång och det går inte att frångå det faktum att många judar är mycket framgångsrika i det de gör!
Men folk tror ju ändå inte på Kristus så varför skulle de bry sig? Folk som inte vill ta kvinnor i hand, könsstympar, har barn- och tvångsgifte samt hedersmord är ju lättare att förstå varför man inte skulle gilla. Men judar gör ju inget som nån kan klaga på? Eller, det beror väl på vem man frågar. Judar i Sverige gör kanske inget fel men en palestinavän kan nog räkna tusen förrätter.
Du är klok som vanligt, Monnah. Mikael och jag tittade en liten stund på ett rubbat program om att lärare skulle bära vapen i skolan för att hindra skolskjutningar. Och vissas åsikter var rätt skeva, och just då sa jag till Mikael att var går gränsen mellan att man har en övertygelse om att man gör rätt men inte är så smart att man kan förstå och bedöma argumenten, och ondska? Som du säger så kommer den i olika former och alla har inte svans och horn. Självgodhet t ex, är det per definition ondska?
Skicka en kommentar