Måndagsbuketten

Varierar mig lite med att presentera måndagsbuketten en dag för tidigt och inte i form av en bukett utan en enda blomma, en rosa pion. Det råkar vara min favoritblomma. Detta konstverk heter föga förvånande Pink Peonies och är gjort av Surrey Botanic Artist Fiona Wheeler - Specialist in Painting Botanic Subjects - member of The Society of Floral Painters and has since enjoyed much success. She also exhibits with Guildford Art Society and accepts private commissions.

Min kompis Sussi har en pappa som gillar att se folk i ansiktet och säga vilken blomma de är. Han sa att jag var en pion, långt innan jag visste så mycket om blommor att jag kunde säga vilken som var min favoritblomma. Han sa att pioner är djärva. De skäms inte för sig och luktar gott. Jag kommer inte ihåg nåt mer, men har alltid blivit förvånad över hur bra det stämt. Men numera är jag kanske inte så djärv med mig själv, men det är ju sjukdomens och viktens fel. Jag kommer ihåg nån gång när jag var rädd för att träffa några från förr för då skulle de se hur tjock jag blivit. Ingen sån där kroppsaktivism här inte, bara kroppsvånda. Jag har eller har i alla fall köpt ett par böcker om att acceptera sitt utseende men dem har jag såklart inte orkat läsa.

Men just nu är ett sånt där tillfälle när jag borde klappa mig på axeln och säga att i morgon är en annan dag. "Om inte i morgon, så en annan dag", som Cecilia Ekhem sa.

Glad Pion!

4 kommentarer:

AL/Scandinavian Christmas sa...

Kroppsaktivism ær lættare att støtta nær det gæller andras kroppar...

Anja Olergård sa...

Haha, veckans huvud på spiken går återigen till AL.

Harriet Klarin sa...

Ungefär som Piet Hein:
Osjälviskhet är dock det bästa
man kan önska för sin nästa.
modren

Harriet Klarin sa...

Ungefär som Piet Hein:
Osjälviskhet är dock det bästa
man kan önska för sin nästa-
modren