"Det är omöjligt"

För väldigt många år sen, förmodligen 20, fick jag min officiella ME-diagnos av en numera pensionerad läkare i Lund. Jag fick en handfull recept av henne, bland annat E-vitamin och magnesium. Det var sånt som den internationella läkarkåren rekommenderade. Jag åt pillren men fick inte nån märkbar effekt av något. Så har det fortsatt i alla är, jag har inte märkt skillnad med nånting jag provat, och då har jag provat många saker och oftast rätt länge också, för att vara på den säkra sidan. Så mycket pengar på inget, men det är en annan historia. Efterhand började jag i alla fall få problem med diarré och det gick inte över, så jag provade medicinerna en efter en och kom fram till att det var magnesium. Det var väldigt entydigt, om man säger så.

Jag minns hur jag satt på stora Apoteket på Allégatan i Borås och fick mina recept expedierade. Jag nämnde för apotekaren att jag hade fått diarré av magnesiumet och frågade henne vad jag skulle göra. Själv tänkte jag att hon skulle säga minska på dosen, gör ett uppehåll, eller nåt sånt. Men människan svarar "Det är omöjligt." Omöjligt att jag får diarré av magnesium? Jag har avstått från alla mediciner, provat en i taget, och när diarrén återkommer när jag tar magnesium, försvinner när jag slutar, och kommer tillbaka igen när jag börjar ta igen, då är det "omöjligt"? Förutom att det står överallt på Internet numera att magnesium av sämre kvalitet ofta ger bieffekten diarré om magnesiumets typ bindemedel inte är nog lättupptagligt.

Ett rimligare svar är väl "Det vet jag inte, du får fråga din läkare." Eller till och med "Det står inget om diarré i Fass och jag har aldrig hört talas om det." Om det vore riktigt illa "Jag har inte tid med några frågor om preparaten jag nu lämnar ut till dig." Sanningen vet jag inte alls vad den var i sammanhanget.

Men nu var det så att det stod ju visst i Fass. Jag tyckte tantens svar var befängt så jag skaffade mig tillgång till Fass, som ju var en tjock bok då och inte en sida i telefonen, och slog upp Emgesan. Biverkningar: Vanlig, ca 1-2%, diarré. Det står till och med att det vanligtvis går tillbaka efter en vecka med halverad dos. Bara en enda biverkning och den är diarré. Den är dessutom vanlig!

Hur kan man svara en patient att dens erfarenhet är "omöjlig", och inte ens bry sig om att dubbelkolla i Fass? Dels så var svaret enfaldigt, men det var också 100% felaktigt!

August Strindberg sa att Det är synd om människorna, vilket jag hållit med honom om många gånger. Men ibland består det av den frustration man känner när folk är för dumma! Jag tycker i alla fall att det är väldigt synd om mig när folk är dumma.

Den här berättelsen spar jag i minnet och tar fram när någon i sitt yrkesutövande inte låter vettig. Då tänker jag på "omöjligt" och försöker lugna mig innan jag sakligt framställer det som borde vara det vettiga, men som personen inte säger.

Huvudsaken är dock att man nog mår bättre i själen om man står på sig med en gång och säger ifrån. "Nej, jag är säker på att det är av magnesium jag får diarré. Kan du hjälpa mig med att se efter vad det står i Fass?" Man kan ju säga så, hellre än att bära med sig händelsen i 20 år och fortfarande vara så upprörd att man måste blogga om det.

Annars gillar jag det småtykna Hur tänkte du nu? när nån säger nåt tokigt. Eller Hur menar du nu? om man vill vara en lite vänligare människa, eller inte är helt på det klara med vem som har fattat fel. Är det man själv och man svarar syrligt Hur tänkte du nu? och den andra förklarar hur fel man hade, då sitter det ju fint att vara uppriktig, inte tyken.

Men det var dagens lektion. Om nån låter som de har fel, gräv djupare. Du förtjänar ett korrekt svar och absolut ett artigt svar. "Stå på dig annars gör någon annan det" (Stefan Ekberg).

1 kommentar:

Harriet Klarin sa...

Vi är och förblir ett gäng mesar i vår familj och låter gärna andra stå på oss.
Och ibland tycker jag inte det är värt besväret att bråka.
Men ibland är jag bara feg.
modren