Liten men mäktig

Det finns ett uttryck i stil med att om du tror att du är för ensam och för liten för att göra någon skillnad i världen, så föreställ dig att du ska somna i ett rum med en mygga.

Gillar tanken.

Idag har jag nog inte sagt eller gjort nåt som har påverkat världen. Men jag satt ner och duschade, det är ju i alla fall ett steg i rätt riktning mot att ge min man så mycket glad, pigg fru jag kan. Det är tack vare arbetsterapeuten på Sköndal, hon fick mig att komma på att jag avskyr den där pallen och att det är dumt att den är min ovän istället för min vän.

Jag har hört dåligt på höger öra i nån månad och topsade mig ordentligt idag, ifall det var en propp. Fast det verkade det inte vara. Men nu har jag däremot göront i trumhinnan. Märkte inte att jag petade alls på den, men inget är som man tror med den här kroppen. Vad passande att ha ont i örat när man har svårt att somna. Ibland blir jag bara trött på allting. Kan det inte vara lite halvdåligt bara nån gång, så man får en andhämtningspaus? Och "ont i örat" låter inte särskilt märkvärdigt men det gör riktigt ont! Bara så ni vet!

Sur sur sur. Måste hitta glada ögonblick. Jag har dem, men jag skriver alltid när jag är trött och slut och har hela dagens besvikelser och smärta på näthinnan. Undrar om min blogg blir trevligare om jag skriver inläggen på andra tider än midnatt?

Jo, något bra som hänt idag var att jag har hört av mig till den firman jag ville ha som hemtjänst och de sa inget om nån konkurs, snarare tvärtom. Och när Mikael kollade ikväll så verkade allt vara bra. Nån av oss (jag säger inte vem, men vi kan ju gissa vem det är troligast för) har blandat ihop saker och ting. Så nu har jag bestämt hemtjänstleverantörer och det blev den jag ville från början! Så skönt när man får gå på magkänslan. Allt mitt patientarbete är långt ifrån klart, jag har både det ena och det andra som måste räknas ut och skickas in, men varje liten sak är skönt att kunna pricka av.

Och så är jag så glad för att inte ha sorgkanter under naglarna! Mitt hår känns förresten som siden jämfört med igår. Alltid nåt.

Och vi åt sån god middag! Mikael hade köpt fina köttbitar som han stekte med den äran, och jag gjorde klyftpotatis med grillfunktionen i mikron och bea har vi alltid hemma, i parti och minut, men festligt värre var det ändå. Jättegott och fredagsmys. Och så såg vi på nåt program i ettan om att gissa folks yrke, och vi behövde inte ens byta kanal för att vi blev uttråkade! Så vi har trots allt haft en bra dag.

Vanna lämnade ett helt löf (haha, nu ser jag att det borde stavas med v!) efter sig i soffan. Jag vill inte tänka på all skit hon drar in, och hon är ändå en pytteliten, ordentlig hund. Tur att vi inte ska köpa en vit soffa. Jag tror jag har bestämt mig för att det blir för mycket att tapetsera om i kök och vardagsrum för att passa till en grå soffa. Däremot är jag intresserad av tanken på att tapetsera den långa hallväggen. Och skaffa en ny matta, byta spegeln mot guld, och köpa Ikeas lilla runda knallgula bord, såga det på mitten och ha i hallen. Såg en sån görsnygg gul tapet med blommor som varken var blaffigt romantiska eller småsöta utan mer djärva, så att Mikael kanske inte skulle uppleva den som så kvinnlig. Om han nu ska få nåt att säga till om. Jag vet inte om 1) jag har lärt mig hur man gör när man bestämmer en sån sak själv och får sin man att gå med på det, eller 2) Jag har glömt vad nummer två var. Men om ni har tips på nummer ett så tar jag gärna emot dem. Jag vill ju gärna att vi ska vara jämlika, ett team, men det är svårt eftersom jag inte bär min egen vikt vad gäller allt praktiskt. Och om nåt är jätteviktigt för den ena men inte den andra ska ju den få bestämma, tycker jag. Jag har ju ingen åsikt när det gäller vilken tvättmaskin eller tv man köper, bara man inte förköper sig. Och Mikael har starka åsikter om vårt porslin, och hur man stoppar in i diskmaskinen, så då kanske jag kan få ha starka åsikter om vår inredning? Har ni så, att inte allting är 50/50 utan att man räknar med att det blir "rättvist" i slutändan ändå? Ibland ger jag mig "för lätt" men jag _vill_ hellre ge mig än käbbla. Fast inte om soffa, då vill jag inte kompromissa. Jag är trött på kompromissoffor, och nu blir jag inte av med det beigea på 3-4 år heller. Men det är ok. Jag bet mer än jag kunde tugga. En tealfärgad, sammetsaktig soffa men ingen nytapetsering är en jättebra idé. Förresten sa ett av Mikaels barn "du måste vara världens tålmodigaste kvinna". (Kanske världens finaste komplimang!) De känner sin far och hans pappershögar. Och det gör ju jag också. Men vet också att han gör så gott han kan. Och att det ofta är vad som helst för att göra mig lycklig. Så jag väntar, och så tar vi saker i etapper. Just nu har vi t ex blomsterlådor på balkongen (jippi) men med döda blommor (ojdå). Saker får gå i sin takt. Man kan inte förvänta sig att allt ska hända på en gång. Men jag börjar verkligen bli redo att köpa en ny soffa! Och i nästa etapp bli fri från de där Tullsta som jag avskyr, särskilt när det där överdraget kom på. De är som kassler och champinjoner i gräddsås, inget fel på det, men när jag tagit för många tuggor så inser jag att jag egentligen inte tycker om nåt av det. De ska bort bara.

Ja men då så, det blev ju några positiva stråk i den här kvällsvisan. Och örat gör mindre ont, eller så gör nacken mera ont så det bara känns som om örat har minskat. Hur som helst, jag ska försöka. Med jättemånga saker, men jag ska försöka. Och det går att lära en gammal hund att sitta. Jag fortsätter försöka, med det ena och det andra.

8 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

De djärva hallplanerna låter toppen! Knallgult bord! Fast du har ju aldrig gillat gult? Man FÅR ändra sig.
modren

AL sa...

http://skonahem.com/kronikor/malin-wollin-braket-om-soffan-del-2-den-rafflande-upplosningen/

Läs del1 också om du vill.

Sara sa...

Jag har fått order av AT:n att inreda en sminkhörna med bra bordsskiva och stol och allt, det ska bli kul!

Anja Olergård sa...

Det kommer nog inte bli gult för jag vet inte ens vart den där tapeten kom ifrån. Men det är kul att vara i drömstadiet.

Anja Olergård sa...

Å, precis. Jag läste ettan också, och fick ett litet hugg i magen när jag också läste nåt om hur man hanterar möbelbeställningar som bara den ene vet om. Jag har nämligen råkat köpa ersättningsfåtöljer till Tullsta. Utan att prata med Mikael. Han får nämligen inte säga nej. Ojdå.

Anja Olergård sa...

Hon föreslog mig också att jag skulle sitta fint när jag sminkade mig. Ja, vi har 53 kvm så det blir nog inget med det. Men så sminkar jag ju mig bara i en minut en gång i veckan.

Sara sa...

Jag har kommit på att om jag har en hörna för sällsynta aktiviteter så kan jag ha mitt stök där. Till exempel symaskinen och sminket. Så finns det tillgängligt och kräver varken fram- eller undanplockning i nån nämnvärd grad.

Så vet du vad jag gjorde? När L inte var hemma och kunde hejda mig tog jag hjälp av min moster att baxa ut en gammal vit bokhylla ur snickarboden, tog en sågklinga och sågade av den till ett bordsunderrede med förvaring och sen fick moster bära upp den (hellre att låta 70-åriga tanter bära än jag, liksom) och sen när det var fait accompli så bad jag L köpa en liten skrivbordsskiva till det hela. Så nu ska jag bara återhämta mig tillräckligt för att skruva fast skivan så har jag ett (inte så perfekt men funktionellt) smink- och sybord.

Gissa om AT:n hade tänkt att jag skulle snickra ett bord själv? Undrar om jag vågar berätta det för henne?

Anja Olergård sa...

Alltså, du och sågar, du kan inte låta bli dem!