Änglar finns

Min pappa körde mig till Sköndal idag när Mikael inte kunde. Ängel nr 1.

Mikael älskar mig. Ängel nr 2.

Arbetsterapeuten på Sköndal inte bara förskrev utan hämtade omedelbart en duschstol, som Mikael har försökt få tag i vc för att göra i två veckor. Ängel nr 3.

Sara skrev att jag var smart. Ängel nr 4.

En person hade sett mig och velat hälsa på Sköndal, men varit stressad till annan vårdgivare. Jag blev lite ledsen att jag är så pass borta att jag inte ser folk eller fattar vilka de är, men att hon såg mig var ängel nr 5.

Som väntat blev det ju bara värre efter Sköndal. Dumma, dumma jag gick dessutom och lämnade hunden fast jag borde ha ringt bara, hon visste att vi var på väg. Så jag har superont i benen nu. Och dessutom var jag så dum att jag inte tog färdigmat ur frysen utan kokade färsk pasta, som jag ändå kryddade konstigt och den inte blev så god. Men vem var ängeln? Jo, C var gullig som hade hållit utkik efter mig så jag inte skulle behöva gå, och nu är jag tacksam för det. Det tar ett tag för saker att sjunka in i medvetandet. Så hon var ängel nr 6. Tror jag, jag har tappat räkningen.

Och att jag var så dålig ikväll efter Sköndal, lämna hunden, koka pasta, så vid midnatt när jag återigen behövde gå och kissa blev jag helt chockad när jag såg hur feberröda mina kinder var. Chockad och ledsen. Och jag hade ju redan försökt att låta bli att gråta flera gånger under kvällen, men nu blev det nästan för mycket. Nästan å nästan. Ja, men så tog jag mina piller och la mig, och kollade min fb-feed en sista gång. Då stod det ett inlägg från min kyrka som handlade om att Gud kommer ihåg oss alla var och en och att han har sina änglar runt omkring oss för att stödja oss. Och jag har väl aldrig känt mig i sånt behov av änglar som idag. Nej, ingen behöver vara orolig, det är ingen stor skillnad, men om man tänker sig att jag blir pyttelite sämre varje dag så blir det ju efter ett tag rätt så stor skillnad, och då ska man dessutom med mindre psykisk styrka hantera att man är sjukare. Så det är hårt. Och när jag skulle gå ifrån fb såg jag att jag hade missat att min moster frågade hur det gick idag, och jag vet att hon älskar mig, så då kändes det verkligen som att Gud hade sänt en ängel när jag verkligen behövde det. Och som sagt, inte bara en ängel heller, för den delen. Fast en just precis när det var som värst.

Och den där listan på änglar hade kunnat bli längre, om jag tog med saker som hänt tidigare, både tidigare idag och tidigare i livet. Vi ska aldrig tro att en människa är för lite för att göra skillnad.

7 kommentarer:

Monnah sa...

Så sant som det är sagt. Njut av duschstolen nästa gång det är dags för "spa-dag". (Jag vet. Dålig humor. Jag har inget annat att komma med.) Kram!

Anja Olergård sa...

Att se det som spa är alls inget dåligt skämt. När jag ligger i morgonrock i soffan och självtorkar, och känner restdofter av både schampo och tvål, utan att kroppen är så slut som när jag gjorde detta själv, då är spa en rätt rimlig liknelse. Att lukta rent ökar livskvaliteten avsevärt! Man går med på mer än man tror ju desperatare man blir.

Anja Olergård sa...

Att se det som spa är alls inget dåligt skämt. När jag ligger i morgonrock i soffan och självtorkar, och känner restdofter av både schampo och tvål, utan att kroppen är så slut som när jag gjorde detta själv, då är spa en rätt rimlig liknelse. Att lukta rent ökar livskvaliteten avsevärt! Man går med på mer än man tror ju desperatare man blir.

Sara sa...

Hahaha, den här ängeln hade avsett att vara rolig eftersom jag hyllade hur välunderbyggda dina snabba slutsatser (inte) var häromsistens, men det kan vara så att ironi är för svårformulerat när man är en ängel med pulverhjärna.
Fast jag TYCKER att du är smart på riktigt.

En långvarig förkylning sa...

Jag önskar dig massa styrka därovanifrån, som fyller upp det du själv inte förmår för att orka dig igenom försämringar! Och så tycker jag att försämringen kan stoppa nu, helst igår. Kram <3

Anja Olergård sa...

Hihi, jo, jag förstod att du var ironisk, men menade det på riktigt på ett annat vis.

Anja Olergård sa...

Tack, vad gulligt av dig!