Mikael tog ut mig på liten utflykt ikväll, eftersom planerna för kvällen inte blev av. Jag satt i bilen med nackkudden och tittade ut, det var i princip vad jag gjorde, och nu har jag feber och som svår växtvärk i benen. Och nu har jag ändå hämtat mig lite, vilat tyst, ätit något.
Jag vet inte vad det är som är för mycket. Gå några steg till bilen, sitta upp, koncentrera mig, se saker?
Detta blev jag ledsen av. Jag vet ju att jag måste hålla mig inom de gränser kroppen sätter för att undvika att bli sämre. Men vilka gränser korsade jag idag? Se, sitta, titta, tala?
2 kommentarer:
Life sucks.
Men rätt som det är blir man glad igen...
Jag är så irriterad på den halvan av robottexten som är så svårläst, så jag tänker skriva fel med avsikt och se om inte det blir godkänt ändå.
De kanske bara skojar med oss.
Det felskrivna godkändes inte. Jag fick göra om.
Undrar vad man kan lära sig av det? Uppror lönar sig inte? Var alltid foglig, snäll och tam?
Skicka en kommentar