Trist

Så har vi ställt in morgondagens kryssning med vistelse på spahotell i Tallinn. Biljetterna är ej om- eller avbokningsbara och om jag bara hade tänkt efter ordentligt hade jag vetat hela tiden att jag inte skulle orka. Mikael har föreslagit det ett par gånger förr och jag längtar verkligen efter att bada, sova på hotell och äta ute, så jag intalade mig själv att det var en bra idé. Nu känner jag mig lite ledsen och misslyckad. Jag vet att det inte är mitt fel, men det är ju ändå jag som gör att vi inte kan åka.

4 kommentarer:

Sara sa...

Jaja, sparka på den som ligger du bara!
Gräm dig gärna över missad upplevelse, men klandra inte dig själv, du skulle inte ha gjort det mot nån annan och dessutom stjäl det energi!

Nilla sa...

Det är inte ditt fel, det är sjukdomens fel. Om du måste vara arg och besviken på någon/något så var det på sjukdomen och inte dig själv. Du kan ju inte hjälpa att du blivit sjuk. Kram

Anja Olergård sa...

Ni har så rätt!! Varför är man snabb att sparka på sig själv när man i samma situation inte skulle sparka på nån annan!

Tack, finingar!

Anonym sa...

Hej fina människa! Va modig du är som vågar ge av dig själv som du gör! Du blir ett ansikte och en hand för alla som aldrig skulle våga. du ger hopp och glädje.

Jag ser vilken levnadsglad öppen person du är, det riktigt lyser om dig. Du är nog en trevlig person att umgås med.

Jag lider så med dig eftersom jag själv levt en del av mitt liv i smärtor och 0 ork..
Men efter att ha vänt mig till den alternativa vården så är jag helt återställd idag. Alla latinska namn och diagnoser gör en bara sjukare.

Sjukvården är bra, men den gör oss ej bättre.

Jag önskar dig ett gott liv.....våga gå till en alternativare och jag kan lova att du kommer att bli frisk....

Tryck dig själv under fötterna, har du ont där, så finns alla hopp i världen att du kan bli frisk+ lite örtbaserade läkemedel, och kan göra allt det du går och drömmer om UTAN smärta. BÖRJA med att äta
MARINE OMEGA-3, gjort på 5 fiskar= smärtstillande.

Du är allt för ung att gå och lida så. Vad hände i ditt liv när du va 24 som gjorde att din kropp valde att reagera så??

Jag önskar dej allt gott i framtiden och hoppas att du vågar söka hjälp där de ser HELA dig.
KRAM fr en medmänniska därute!