Jag är ju inte något mattegeni som ni vet. Därför är det extra roligt när jag kan driva med folk som är dåliga på matte. Sån von oben -känsla för mig.
Läste en artikel om hundar som överges och hamnar på shelter, kallar man det hundgård på svenska? Artikeln var lång och förvånansvärt intressant. Min amerikanska vahettere ... Våra syskon är gifta med varandra och vi är aunts till samma barn, är veterinär. Det var alltså hon som hade postat artikeln. Artikeln nämnde videon från förra veckan som har spridits snabbt i hela världen om en katt som attackerar en pojke och blir räddad av en hund. Jag tror inte det var tvärtom. Tydligen är det vanligt att the shelter i såna fall översvämmas av fall som vill adoptera det aggressiva djuret! Nån nämnde en hund som hade bitit flera anställda, dödat en annan hund i the shelter och blev utadopterad. Efter bara två veckor bet han sin husse och krossade benen i ett barns ansikte, innan han sköts av polisen. Artikeln gick ut på att när ett djur omnämns i media, då rusar folk fram och vill adoptera, särskilt om djuret är aggressivt och är planerat att avlivas. Då kan flera hundra personer vara beredda att ta över, många inte ens hundvana, men rädda en skadad hund som har synts i media vill de gärna.
Artikelförfattaren och min veterinär ville slå ett slag för de snälla, rehabiliterande djuren som finns i shelter. Varför vill ingen ha dem? Varför är drivkraften att rädda ett medieomnämnt djur som inte går ihop med varken människor eller djur? Eftersom det finns mer djur i shelter än vad det finns adoptionsvilliga, varför måste en bitvänlig tv-hund gå före en snäll hund? Jag håller verkligen med!
Men så började jag läsa kommentarerna, för jag fastnade verkligen för ämnet.
En man sa att vi måste komma ihåg att oavsett vad, så avlivar man 80% av alla djur i shelter. Så om du adopterar en aggressiv hund, så är det ändå sju andra som måste avlivas.
Sen använde flera andra den här tanken 1 mot 7.
Men det är inte så att 80% betyder 8 st, dvs en mot sju.
Att 80% avlivas är fyra av fem, dvs en räddas och fyra avlivas.
Intressant hur vuxna människor inte har den blekaste aning om vad procent betyder.
Förresten var det en som på fullt allvar skrev exscape.
Jag slutade faktiskt läsa då.
Men det där med procenten var kul. Kände mig verkligen intelligent.
Fast jag vet att det är ett falsariun. Man måste tro själv på sitt värde, inte leta efter det hos andra. Men jag kan i alla fall procent.
3 kommentarer:
Vår granne berättade om den unge mannen förr i världen som gjorde sig en förmögenhet på att laga och piffa upp redskap och sälja dem med förtjänst. (Jmf pappa och hans pianon!) Han sa: Jag betalar 2:- för dem och säljer dem för 4:-. På de 2 procenten lever jag gott.
Vi var på en föreläsning om demenssjukdomar idag. Mkt kände vi igen oss i, som afasi - vi hittar inte ord och namn - och lite svårt att vara koncentrerad långa stunder. Men föreläsaren sa att om man orkar lyssna på ett 45 min föredrag och vara någotsånär koncentrerad, så är man inte senil.
Vi är inte senila. Och vi som inte har ME kan öva upp vårt intellekt. Om vi inte gör det får vi skylla oss själva.
Lös korsord, folk, och läs engelska böcker varje dag!
Däremot såg jag tydliga gemensamma nämnare mellan demens och ME. Inte så konstigt egentligen, det handlar om hjärnans funktion.
En aha-upplevelse var det när vi fick höra att dementa ofta får sömnproblem i form av att de vänder på dygnet!
Men demens går aldrig tillbaka, det kommer din ME att göra på sikt med hjälp av medicin. Basta.
modren
Heja du! Vilken seger. Jag förstår preciiiis vad du menar. Kram!
Du ær en større mænnsika æn jag. Jag hade inte bara kallat mig själv før smart, jag hade nog kallat dem før idio... eller mathematically challenged heter det kanske.
Skicka en kommentar