Apropå drottningens 70-årsdag

Monarkins vara eller inte vara har varit en fråga länge. När jag gick på universitetet på 1900-talet skrev jag en argumenterande uppsats om det på engelska. Jag minns inte vilket jag argumenterade för. Tycker att det finns både fördelar och nackdelar.

Vad innebär det egentligen att ha en monarki, en kungafamilj? Vad krävs av dem för det de får av oss?

Jag tycker det är dålig stil att de parkerar var de vill och strunta i p-böterna. Har det med rikets säkerhet att göra får säkert Säpo tillstånd. Om de är ute på privat shoppingtur har de råd att betala för parkeringen som alla andra får göra. Om nån tar kort på dem för att de inte kan parkera utanför butiken tycker jag låter som en plåga som får ingå i arbetsuppgiften. Jag vet inte varför just parkeringen upprör mig. Antar att det är ett lojalitetstecken att lyda landets minsta lagar trots att man inte är straffmyndig.

Dyra kläder kan de nog få köpa för apanaget tycker jag. Har hängt med lite på prinsessan Marys kläder och hon verkar återanvända kläderna, som vårt kungahus också tycks göra (Stella McCartney-klänningen på bilden har synts både i London i november och sen i samband med drottningens firande nu i december, se t ex här). Förstår att det är deras arbetskläder. Men tycker inte att de ska ha de dyraste grejerna, bara för att. Gillar verkligen att hon i England, Kate Middleton, kan ses i klänning från Zara lika gärna som från ett dyrt modehus.

Vad gäller prinsessan Madeleine och hennes bebis, så måste hon (är det väl) uppfostras till huvuddelen i Sverige för att få vara med i tronföljden. Det är väl absolut självklart. Och visst kan något hända, men hur många personer måste Sverige försörja i den där tronföljdsordningen egentligen? Jag tror inte jag tycker att det är OK att "Madde" får bo i New York och uppbära apanage i Sverige. Som det verkar gör Victoria ett motsvarande heltidsarbete, och det är väl också självklart. Minns intervjun med kungen där han sa: Men jag jobbar (eller sa han arbetar?) ju nästan varje dag. And so they should, precis som alla andra med arbetsförmåga.

I England har kungahusets äktenskap i regel gått åt skogen. Det kan jag inte uttala mig om. Men jag minns när någon i Downton Abbey sa att för såna som vi finns det inget alternativ, och syftade på skilsmässa. Man ska inte vara livegen i sitt äktenskap, men jag tycker att man som kunglig har ett större ansvar att vara ett föredöme för folket. Att vara ett exempel på det bästa.

Därför tycker jag också att det är vansinnigt, om och vad som nu är sant, med kungen och teflickor och kriminella inkastare och hon Army of Lovers-stjärnan. Fast visserligen har kungarna i alla tider haft antingen en äkta kärlek vid sidan av den officiella frun, eller bara rent allmänt frillor i byarna, som sjömännen med en kvinna i varje hamn. Men jag tycker ändå inte att det är OK. Man kan inte säga att ens privatliv är ens eget, när man får betalt av allmänheten för att representera dem. Fast om kungen och drottningen ska representera gemene man kanske de också kan gå med i den där otrohetssajten som den andra Army of Lovers-kvinnan har...

Och får man gifta sig med vem man vill om man är kunglig? Låter som en självklar fråga, och jag tycker inte att man måste som egyptierna hålla sig inom familjen för att inte späda ut det blåa blodet. Och i dagens läge är det väl inte rimligt ens att de ska råka bli kära i andra kungliga, för urvalet är rätt uselt. Så de måste få hitta en man eller kvinna av folket, av rent mänskliga skäl.

Så har det också varit i alla sagor. Man dödar draken och gifter sig med prinsessan, eller så bakar man en semla och får prinsessan och halva kungariket. Eller tappar en sko på trappan och får prinsen. Sagorna har väl aldrig handlat särskilt mycket om vilka dessa ofrälse är, som har fått halva kungariket.

Men de har i alla fall inte varit med i en fullkomligt förkastlig dokusåpa, som går ut på att synas i bikini i TV, vara åtminstone lite på kanelen under hela inspelningen och att ligga med okända och vara otrogen mot rätt personer och sen vinna pengar för det.

Att ha den personliga moral som passar i ett sådant program tycker jag är på total kollisionskurs med de värderingar jag efterlyser hos några som ska kallas kungliga. Jag sågar Sofia.

Det kanske gör mig till rasist, och det är ju det värsta man kan vara idag.

Men en drottning solar liksom inte topless i TV. Det rasslar inte skandaler av henne när man ruskar henne lite. Det är inte värdigt. Det är tvärtemot kejsarens nya kläder, det är en gris i galaklänning.

4 kommentarer:

Sara sa...

Heja Anja, bra rutet!
Dessutom är moralisk förfall genant och det är det som skiljer oss från den dekadenta noblessen! Frågan är snarast vad som hänt när en prins inte kan göra skillnad på giftasmaterial och en kaffeflicka? Förfall eller resning?

AL sa...

Jag för min del tror på att man kan omvända sig från gamla synder, speciellt de man begick när man var ung. Mette Marit gjorde rakryggat upp med sitt förflutna, och visade sig värdig det jobb inom monarkin som skulle bli hennes. Hur länge ska man behöva förknippas med sina misstag? En fortkörare blir väl förlåten när han betalt boten, och lättar på gasen i fortsättningen? Hennes misstag förevigades på kamera, det är enda skillnaden mot den dekadenta noblessens många snedsteg.

Så jag röstar på att Sofia kan få skaka av sig gamla stämplar om hon rätat upp sig sedan ungdomens skandaler.

Kungen & Madeleine däremot... oh, don't get me started...

Sara sa...

Men det har väl inte nånsin varit så att noblesse oblige i verkligheten, jag tror att det är ett ganska högborgerligt påfund med rötter i franska revolutionen och den victorianska moralsynen. Därmed inte sagt att vi inte kan efterlysa det ändå ...

AL sa...

Touché