Vem har tid för sånt?

Det finns folk som bakar sju sorters kakor såväl som sju sorters sillar. Och som måste göra pepparkaksdegen själv, och givetvis laga alla tjugo rätterna till julbordet från scratch. Och ha putsat alla fönster och dammsugit både golven och sofforna och våttorkat inne i alla skåp och dragit fram spisen och tvättat under badkaret och har köpt 24 kalenderjulklappar per barn och slagit in vackert, och bakar muffins och kolor och rocky road och ger bort till grannar, fröken, killen på banken.

Och så finns det folk som frivilligt, i vuxen ålder, sätter sig och handgör julgranskulor av olika de slag. Sen kan man göra mer än en och byta med varandra i en grupp. Jag är för estetisk för att vilja ha några hemmagjorda kulor i min gran. Tror folk verkligen att det blir bättre så???

En del har inte nog med vettig sysselsättning.

4 kommentarer:

Sara sa...

Vem var det som kallade broderier förspilld kvinnokraft?

Jag läste nånstans att kvinnor har större fingertoppskänslighet (bokstavlig, de har bättre känsel i fingrarna) än män, och att det är skillnad redan från födseln. Skillnaden är så stor att de mest känsliga männen inte kom upp i nivå med de minst känsliga kvinnorna, kurvorna överlappade inte alls. Och att det skulle kunna förklara en del av den taktila njutningen som kvinnor upplever vid handarbete.

Sen tror jag att det finns en stor poäng i att göra saker bara för att koppla av, folk har ju i allmänhet sån press och stress och då är väl lite knåpande och kreativitet en toppengrej. Men självklart (eftersom folk är som de är) så flippar de ur och lägger pepparkaksperfektionsprestationskrav på sig själva och missar hela småputtrigheten som de förmodligen hade mått rätt bra av.

Därför älskar jag fb-family living!

Sen kan man, som jag gjorde förr, göra husligheten till ett statement! Jag bakade minst sju sorters kakor, lade in sill och sik (skärgårdsgrej) och njöt jättemycket av allt fixande, för det var ett sätt att fly världen och vara lite alternativ eller låtsas att jag var en riktig husmor (det var mest innan jag fick familj och drömde om att bli bondmora)så det blev ren eskapism. Sånt är inte att förakta!
Nu har jag fått tagga ner totalt -samtidigt som jag känner mindre behov av allt det där än nånsin.

Men kul var det, och en riktig hemgjord fruktkaka som frukten fått stå i konjak i månader och sen kakan fått mogna några veckor i skafferiet, det går ju inte att uppbringa på mitt Ica åtminstone, så den får jag väl bara drömma om.

Nä, låt oss vara onyttiga, nöjeslystna, njutningsfulla och oansvariga så långt kraften räcker och låt någon annan vara samhällsnyttig -åtminstone tillfälligtvis! Jag vill lägga min lilla kraft på att göra chokladpraliner, inte städa innan Rut kommer i morgon, inte plocka ur diskmaskinen, inte byta lakan i sängarna!
Men med Luther på axeln vet jag ju hur det blir med det ...

Klarins sa...

Allt det där du skrev gjorde min mamma, din mormor, salig i åminnelse, och mer därtill (t ex krusade silkespapper på alla ljusstakar och på skinkpinnen och la in nytt vaxat papper på alla skåphyllor), och varje julafton grät hon av trötthet.
Jag hade alltid dåligt samvete på julafton för att mamma var så trött och jag helst inte ville hjälpa till med allt det där jobbiga hon gjorde...

Monnah sa...

Jag njuter av pysslet, men inte om jag inte orkar. Det var länge sedan jag slutade jobba ihjäl mig för att vara perfekt. Om det bara finns tid och ork för köpepizza, so be it! :) För mig är det att träffa folk jag gillar, eller till och med älskar, som betyder något. Har jag inte dammsugat skäms jag inte för fem öre. (Men toaletten vill jag inte ska vara otäck. Någonsin. Men mer om det en annan gång.) Kram!

Ps: Jag har varit med om en Christmas ornament swap. Det var pinsamt. Jag hade gjort röd-gråa garntomtar till alla och de andra hade lagt ner typ två timmar per dekoration. Men, men. Så kan det bli!

AL/Scandinavian Christmas sa...

Samma som Monnah (inkl. toalettfilosofin och pinsam swap i usa en gång i tiden).

Men tid är så relativt. Någonstans i Eritrea finns säkert en sjubarnsmamma som ser att jag sitter ned med en tekopp tio minuter om kvällen och utbrister: "Vem har tid för sånt!?"