Psalmer

Jag har fått frågor, svarar ordentligt här. Hej igen, M!

------------
Det här skrev jag i söndags, men hade tänkt mig att jag skulle lyckas få igång ljudet på datorn så jag kunde lyssna igenom favoriterna nedan och inte bara rekommendera olyssnade länkar, men efter två timmar vid datorn blir jag GALEN och överlåter det problemet till Mikael. Och tackar min syster Ellen för hennes föredömligt korta svar. Men jag stoppar in det här ändå.
-----------

Förresten så har jag återigen brutit mot min egen regel om att inte skriva när jag tagit sömnpiller. Förra inlägget om advent ber jag lite om ursäkt för, det som var veligt och felskrivet. Jag vet inte hur jag ska börja tro på mig själv att jag är lite borta fast jag inte märker det.

I vår kyrka, min kyrka, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, använder vi samma psalmbok i hela världen. Den är grön och heter Psalmer, på olika språk såklart. Alla har på sitt modersmål.

På engelska är den lite tjockare (det är ett stort språk och man har ansett det värt pengarna att ha en lite tjockare variant) och på svenska finns det ca 300 psalmer. Precis som i svenska kyrkans psalmbok finns det olika sorters psalmer, jul, sommar, psalmer som handlar om sakramentet dvs nattvarden osv. Förutom de psalmer som är universella har varje land ett eget urval, och då är Bereden Väg, Hosianna, En vänlig grönska och några Lina Sandell givna favoriter, bland annat. Jag har köpt norska och danska psalmböckerna också för att se vad de har för inhemska favoriter och det var intressant.

Vår psalmbok har SATB-noter också, inte bara  melodin, vilket jag gillar. Jag sjunger alltid alt, eller tenor, eller bas, eller vad som helst förutom pipig sopran.

Våra kyrkor har orglar, inte så mäktiga som de stora statskyrkornas, men inte såna där jazziga keyboards i alla fall. I de allra flesta församlingarna i Sverige spelar i princip den som kan bäst, för vi har inga anställda för några uppgifter i kyrkan. Så ibland är det riktigt skickliga organister som spelar, och ibland såna smått värdelösa som jag. Min syster spelar med både händer och fötter, men det gör inte de flesta.

Jag tror inte jag vet vilken psalm Ye Elders of Israel är. Är inte jätteförtjust i psalmer i folkmusikton, utan jag faller mest för orgelbrus. Carolas Sandell-CD är på samma gång ljuvlig och förfärlig, när det blir för mycket popmusik. Jag är musikaliskt konservativ, fast a capellagrupper passerar.

Just det, våra psalmer i kyrkan är just kyrkomusikkonservativa. Vi har bara orgelkomp till den gemensamma psalmsången, och det är sällan (eller aldrig!) jazzigt eller popigt. (Ofta är det ett musikframträdande också under mötet, sångsolo, eller instrumentalt, eller liten eller stor kör, och då är det lite friare, även om gitarr och sax inte riktigt är vår melodi.) Vissa av de amerikanska psalmerna, som stammar från kyrkans början när det var lite mera frikyrkokänsla över kristenheten överlag, tycker jag är lite för hurtiga. Jag gillar bäst det nordiska soundet, det molliga, sakrala. Jag tycker inte Gud eller Jesus är ett hurtigt ämne, men sån är jag. Jag hade nog inte passat i en frikyrka, även om min ibland anses vara det. Min mamma älskar Var glad (Gå, Sion, din konung att möta), men jag får lite krypningar av den. Om inte organisten är nog sakral.

De två vackraste psalmerna jag vet är just två svenska, Bereden väg och En vänlig grönska. Sen har jag ett par favoriter som är nyskrivna i USA, och så är jag generellt förtjust i Lina Sandell, även dem som vi inte har i psalmboken. Fast julsånger i allmänhet är min absoluta favoritmusik. En nutida kompositör är John Rutter, från England, och han skriver fantastiska, andliga julsånger, med mera Jesusbarn än bjällerklang. Några av mina bästa musikminnen är från när jag bodde i Borås och jag sjöng ett par av hans sånger i SSAA-variant tillsammans med en god vän och hennes två döttrar. Vi började sjunga tillsammans när tjejerna var små, och nu som vuxna har de avancerat till att kunna hålla en stämma själv tillsammans med tre andra. Det var härligt att se den utvecklingen. Rutters sånger hade jag dessutom översatt till svenska också, så det var väldigt mycket skapande. Härliga tider.

"Gör portarna vida" var en trevlig påminnelse, S! Det är lätt att börja rysa på jul! Jag tålde både sopranerna och frisyrerna bra :)

Tänkte avsluta med några länkar. Jag är så bakom vad gäller teknik att jag inte ens använder Spotify, så jag får se vad jag hittar på YouTube, för det vet jag hur det funkar.

Förutom att jag har slarvat bort ljudet på min dator, så jag har hämtat de här varianterna ur minnet.

Come, Thou Fount of Every Blessing. Gammal väckelsepsalm i mäktig variant med Tabernakelkören. http://www.youtube.com/watch?v=gPKpkrqBwNs

Adeste Fideles/Dagen är kommen. Ryser även av Josh Groban. Och orgeln på vers 4 och 5. http://www.youtube.com/watch?v=gPKpkrqBwNs

En vänlig grönska. Real Group. I'm in heaven. http://www.youtube.com/watch?v=M3GkxawK2X0

Lina Sandell. Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Jesus för världen givit sitt liv. Bred dina vida vingar. Carolas CD är faktiskt bra. Här kommer dock Sissel, som ju är bättre tycker jag. Men hon har inte gjort så många Sandell. http://www.youtube.com/watch?v=0ZOAwApMG4s

En relativt nyskriven psalm i vår kyrka: Because I have been given much (finns på svenska men inte på YouTube) http://www.youtube.com/watch?v=9X23r4ATlUA

John Rytter, Candelight Carol. Det är "hans" egen kör som sjunger, Cambridge Singers. http://www.youtube.com/watch?v=SMKYbSCXh8c

Och till sist, Christmas Night, också av Rutter. http://www.youtube.com/watch?v=o3w94WFrgl0

 

5 kommentarer:

Klarins sa...

Vad vi tycker samma!
Bereden väg och En vänlig grönska är de två bästa i psalmboken. Jag tror Var skall jag finna frid är nr 3, inte minst p g a bristen på hurtighet. Men sen har vi ju I denna ljuva! Och Jag kan icke räkna dem alla! Och Jag lyfter ögat! Och Jesus för världen...

Klarins sa...

Tänkte lyssna men inga ljud kom... Adeste var samma som Come thou som jag inte gillar. Den är för mig vad Jane Austen är för litteraturen... Hädar jag nu?
Fick inte fram minsta ljud från datorn.
Så jabbar jag.
Men tack för medaljen. Ärligt förtjänt och så.
mamma (inte morsan)

AL/Scandinavian Christmas sa...

Heja mamma Klarin! Inte varje dag man presterar personbästa i teknikframsprång!

Anonym sa...

Oj, vilket svar jag fick på min kommentar. Tack!

Intressant att höra att ni "kyrkomusikkonservativa". Annars drar man ju lätt likhetstecken mellan "frikyrka" och en bredare (och modernare) musikalisk tradition. Men det beror väl på att det främst är de karismatiska rörelserna som man förknippar med begreppet "frikyrka" i Sverige. Som barn kom jag i kontakt en del med Pingstkyrkan och just kontrasten mot Svenska kyrkans ”orgelbröl” var en stor skillnad. Som barn tyckte jag att just det där entoniga brölandet var erbarmligt. En del av de gamla svenska psalmerna är dessutom musikaliskt rätt enahanda. Men när jag nu som vuxen ibland besöker kyrkan inser jag ju att det handlar mycket om kyrkomusikerns skicklighet. Det är förstås stor skillnad på den resursstarka församling (som har en stark musikalisk tradition) där jag bor nu och den schartauanskt anstrukna kyrka jag är uppvuxen med.
Än en gång, tack för ditt svar.

Marie

Sara sa...

Jag har också svårt för det flåshurtiga eller för käcka. Värdighet och andakt är mer min melodi. Och schyssta rysningar. Men det kan ju bero på att jag också har tillgång till resten av kulturlivet (i min soffa med hörselkåpor på)så att jag får lite muntrationer från annat håll. Annars hade jag kanske varit helsåld på "Pärleporten" i ren nöjesnöd.