Jag har insett att jag drog igång saker och ting för att få kometen alldeles för sent. Jag har varit så dålig att jag inte har orkat använda den som jag hade kunnat om jag inte skjutit upp saken så länge.
Det konstiga är att jag lär mig så långsamt. Jag är nämligen inte alls redo eller modig nog att prata med min läkare om personlig assistent. Jag hade nog vågat prata med min gamla läkare i Borås. Saknar honom. Jag behövde aldrig bevisa eller försvara nåt för honom och ofta inte ens förklara. Saknar att gå till en läkare som vet mer än jag.
Lär mig långsamt, just det. I detta nu minns jag att jag tog ett halvår på mig innan jag sa till min läkare att jag trodde att jag var deprimerad, och sen ytterligare ett halvår innan jag hämtade ut medicinen. Vad lär vi oss av detta? Att man inte ska vänta, tänka efter så mycket, kämpa emot. Man ska gå på magkänslan. Det är ju ändå så det kommer att bli. Varför dra ut på processen onödigt långt?
Men det är lättare att veta saker än att lyckas göra dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar