Igår försökte jag förgäves skriva både sms och mail på min telefon, men det kom aldrig fram nåt tangentbord. Däremot kunde man trycka på motsvarande ställe på skärmen och då kom det bokstäver. Var bara lite svårt att veta vilka! Försökte skriva på känn, men det hade möjligtvis gått på ett fullstorlekstangentbord till datorn eller så. Fast problemet löste sig när jag kom på att starta om telefonen. Teknikens under egentligen, att jag blir alldeles knäpp när jag under ett par timmar inte kan maila eller messa på telefonen. Vad gjorde man förr i tiden?!
Och idag frågade gmail för första (?) gången ungefär: "Du skrev i mailet att du skulle bifoga nåt, men det har du inte gjort, har du glömt det?" Bästa frågan sen jag blev friad till.
Nu behöver jag bara nåt som hjälper mig med minnet. Härom dagen glömde jag att vad det nu var, var en sak som jag brukar glömma, så då glömde jag det. Ja, ni förstår att jag är förvirrad!
Igår förresten kändes det så konstigt i kroppen vid nio på kvällen. Kunde inte komma på vad det var. Men till slut fann jag mig -- jag var hungrig. Hade bara ätit en lakritsstång sen klockan ett, när vi åt midsommarbuffé hos Oscarsons. Är hungrig nu också. Har inte ätit nåt sen middagen klockan sex. När man har lite skeva sömnrutiner blir det också lite konstigt med mattiderna. Jag har ju faktiskt varit vaken i åtta timmar utan att äta nåt. Har inte tänkt på det, men nu skriker magen. Var faktiskt på väg att ta mig nåt förut, men då kom världens bästa doktor på chatten. Ja, jag tänker bara säga så och inte nämna hennes namn. Jag ska sluta att outa folk ju! Men en del av er känner henne. Doktor kan vara en ledtråd. Eller inte. Nu slutar jag.
Fast jag ska bara avsluta med ett av mina bästa sömntips: En kopp lagom varm oboy. Just det, tandläkarens mardröm, men på så många andra sätt är det superbra, nämligen:
- Vem får i sig varm mjölk?! Det ska ju vara rogivande men slås bara i äcklighet av välling. Men med oboypulver i går det bra.
- Oboy innehåller snabba kolhydrater (eller ja, vi kan väl kalla det vad det är: socker) och då höjs blodsockret snabbt, för att snabbt sjunka igen. Då blir man lite dåsig. Jämför timmen efter lunch. Har jag sagt att jag somnade under ett latinprov en gång? Just det.
- Sen är det också nåt med att ha nåt varmt i magen som gör att blodet dras dit, bort från hjärnan. Det blir man trött av. Och om man var lite för hungrig för att kunna somna, så blir man i alla fall tillfälligt mätt av en kopp varm o'boy, utan att behöva smäcka i sig en Billys minutpizza för att inte hållas vaken av kurrandet. Nån måtta på nattätandet får det ju vara.
- För en som kan bli lite rädd för nattandet, om man har svåra sömnproblem, är det dessutom som ett psykpiller att avsluta dagen med nåt gott, helt förbjudet, som man dricker för att man är snäll mot sig själv och att man är värd det (just det, L'Oréal). Det mutar stressolle i grind. Det blir en trevlig ritual att gå och lägga sig, inget man blir rädd för.
Jag slet som ett djur förra veckan för att vrida min insomningstid från 05 till något närmare midnatt, med tanke på att jag skulle tala i Hägersten idag och åka hemifrån icke en sekund senare än 10.25. Och trots att jag sov flera timmar för lite i natt är jag alldeles uppvarvad. ME-folk brukar ha ett ord för att beskriva det, men det har jag glömt. Ni ser, speedad men glömsk. Trött och pigg. Fet och snygg :)
Men allvar, att jag sitter här med mental energi att skriva blogginlägg om att sova, det betyder nog att jag är lite för uppe i varv fortfarande för att kunna somna. Men att jag drömmer om det. Haha, no pun intended. Men att läsa en riktigt tråkig bok känns inte lockande. Men det får det nog bli. Efter o'boyen. Och jag tänker inte outa författaren. Ni får hitta era egna tråkiga böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar