Vaknar arg

Tredje natten på raken som jag vaknar för tidigt. Utan att nåt har väckt mig, inte Mikael, inte mardröm, svettning eller att jag är kissnödig. Det är att jag tvingade mig att vakna för tidigt förra veckan med Brag. Av nån outgrundlig anledning så härmar kroppen verkligen när jag haft dålig sömn. Den bara fortsätter och gör likadant. Det är därför jag brukar säga att det som bäst förutsäger nästa natts sömn är denna nattens. Så om jag haft sömnångest t ex så får jag det lättare nästa natt än om jag har haft bra nätter i en månad före det. Jag VET att det funkar så för jag har levt med detta i så många år och provat olika saker, alla saker. Rent analytiskt tror jag att förra nattens avgörande på nästa minskar lite varje natt. Typ som att det är 90% chans att man får samma problem nästa natt som förra, men natten efter det är det 80, osv. För jag vänder ju saker, det har aldrig bara fortsatt så dåligt indefinitely. Men jag får kämpa som en gnu och ofta om jag har sovit dåligt så har jag ingen ork att lägga på tänka rätt och oroa dig inte, lugna dig i lagom tid dvs du får inte titta på ditt favoritprogram för då blir du inte lugn när det är läggdags. Ångest? Kräver mest av allt. Men ibland kan det krävas att jag tar två av ett sömnpiller jag ska ta ett av. Det gjorde jag när vi sov på hotell i somras. Det störde inte mina tider men ny säng och ovan miljö räcker för att rubba mig så för att inte bli rubbad tog jag två Stilnoct de två nätterna borta och första dagen hemma. Det räckte för att det inte skulle bli nån negativ effekt efter det förutom de allmänna PEM-symptomen, men de var inte så svåra att de hindrade mig från att sova.

Men nu. Jag somnar ju fine, så behöver inte ta två, men jag vaknar för tidigt. För det är det jag lärt mig. Igår dessutom hade det gått lite längre tid när jag vaknade så många av sömnmedicinerna hade ingen eller lite effekt kvar. Och om man redan sovit 6h är man inte heller lika trött i sig själv, så de två aspekterna gjorde att jag inte ens somnade på en melatonin och en Stilnoct extra utan fick ta varsin till efter två timmar. Så tre Stilnoct på en natt. "Men du kan ju inte ta så mycket mediciner". Nä, ge inte nån syrgas om de inte får luft, de ska bara lära sig. Jag är baske mig ingen vekling när det gäller sömn. Jag har inte vaknat utvilad mer än en gång sen för exakt i dagarna 28 år sen. Så min sömn är kass på ett plan som folk inte kan föreställa sig. Som att ha en nyfödd varje natt i 28 år kanske. Sen kan folk tycka att sex timmar klarar man sig gott på. Kanske det, om man är frisk och energisk. Allt under 10h blir minus på aktivitetskontot. Dvs för varje timme nästan, så mister jag en sak. Klä på mig, borsta tänderna, stoppa in nåt i tvättmaskinen eller diskmaskinen, eller det nödvändiga med medicinerna. Nåt av dem ryker och det får inte vara medicinerna. Och på aktivitetskontot får jag feber efter att bli duschad, så jag har inte råd att det lilla jag gör ska kosta orimliga ansträngningar. Att leva såhär på gränsen för vad man tål av sömnen utan att bli självmordsbenägen kommer jag så väl ihåg. Jag har ingen ångest för det, jag har inte en oroande ångest utan ångest när vården gör dumheter. Eller när sömnen redan har blivit ohållbar och då märks det efter ca 2v. Och då tar det två veckor av ångest innan jag blir självmordsbenägen. Jag hoppas ju såklart jag lyckas vända detta men samtidigt vore det bra för Br att få se mitt schema med allt som hände pga att jag fick avbryta sömnen för förmiddagsbesök. Är det här er förståelse av First do no harm? Jag upplever att de inte har trott på mig eller min man utan så dålig kan jag inte vara, det går säkert bra för dig om vi hör som vi alltid gör. För ingen på firman får lov att bestämma att vård görs på eftermiddagen.

Ska ha hembesök från min vc. På tredje försöket fick jag en tid. Har redan fått be om tre receptförnyelser för att mina årliga recept har tagit slut eftersom jag skulle haft tiden i augusti, inte slutet av september. Och de är så snåla med Stilnoct att det inte är klokt. När jag vaknar och behöver somna om har jag inte medicin till det. Nu har jag det ändå, annars skulle jag bli självmordsbenägen av det också. Jag köper inga droger på thailändska apotek på nätet eller på plattan men jag är beroende av folks godhet och medkänsla. På det här besöket måste jag våga vara rak och säga att om du håller med mig så är det såhär det ska bli. Och om du inte håller med mig, vad vill du göra annorlunda. Och då förklara varför det hen har tänkt inte fungerar och varför. Om det nu inte funkar. Har svårt att tro att en läkare som inte kan me, inte har träffat mig, inte vet att jag har de wnnkerbav erfarenheter av att få ut massa mediciner som ska passas in i dosetter. Och nu har ju om det var Krisinformation sagt att man faktiskt ska hamstra. Måste kolla vad de tänker och ta reda på det inför läkarbesöket.

Jag är ju suuuuuupertacksam för Josefins hjälp när hon åkte med mig till bröstcentrum och hjälpte mig på och av med kläderna och sa till chauffören var det var och sånt. Men hon är bara 20 och jag tror inte jag kan få rent medicinsk hjälp av henne. Dessutom är jag ju hennes enda hemtjänstkund. Hon har fått ett it-jobb men har kvar mig tills min ordinarie Christina är rehabiliterad tillräckligt efter sin operation, är planen. Men jag har inte just nu nån som kan prata för mig på hembesöket
 Jag har i beslutet att de får följa med på vårdbesök men jag tror bara inte Josefin vet nog mycket för att kunna stötta mig verbalt. Idealet vore om M kunde skippa en lektion då och vara med. Eller Joachim K. Men det är en bra stor tjänst att be nån. Jag vill ju ha tillbaka att jag ska få typ 3 vårdbesök på ett år. Att bara få träffa läkare en gång på ett år låter ju inte som säker vård. Men de sa att de andra gångerna får du söka vård som alla andra. Ja, och det kan jag inte. Lätt för dem att säga. Men blir de galna på mig för stt jag har för mycket att ta upp säger jag, det är ni som har valt att ha det så eftersom jag bara får ett hembesök om året.

Jaja, nu har jag ilsknat av mig för att jag är vaken. Ska genast lägga mig. Borde inte ha skrivit om upprörande saker utan läst nåt tråkigt. Va, jag, inlärningskurva? 😂

1 kommentar:

Anonym sa...

Blir galen av att läsa om dina sammandrabbningar med vården! Jag tror du verkligen behöver någon med dig på dina vårdbesök - någon som hjälper dig hålla reda på allt, som håller sig lugn och saklig och som för din talan utan att ge sig eller bli överkörd. Jag hade gjort det om jag bodde närmare! (Men antagligen bättre om någon som vet och ser hur du fungerar i vardagen är med) Vadå inte erbjuda vård på eftermiddagarna! Kvalificerat skitsnack! Klart att de kan om de vill!
/Sofie