Litterär nesa med mera

Jag minns hur min lärare i mellanstadiet, Kerstin Wahlgren, läste en dödstråkig bok om en fattig familj som satt och åt en soppa och nån hade fått en eftertraktad fettpärla i soppan.

Så när saken kom på tal tio-femton år senare hävdade jag bestämt att jag "läst" boken Fettpärlan, som jag hade för mig var skriven av Anton Tjechov.

Som väl var sa jag bara detta till mina föräldrar och syskon, så skadan blev begränsad. Men nej, novellen skrevs av Guy de Maupassant och Fettpärlan är ett smeknamn på en prostituerad.

Än idag har jag svårt att tro det. Jag minns ju den där vanvettiga högläsningen om soppan.

Kanske finns det en kort passus i början av boken om hur Fettpärlan fick sitt namn, men det är troligare att hon fick namnet pga sin figur än en mager soppa. Och man läser antagligen inte en novell om en prostituerad för mellanstadiebarn. Så jag överbrygger det här på nåt sätt i mitt sinne.

Det blir förreaten som den gången jag ville slå mina syskon i frågesport och sa att Klockan klämtar för dig var skriven av Harry Martinsson. Men han skrev Vägen till klockrike och Ernest Hemingway den andra. Så det blev fel med klockorna. Men det var ändå ett lite roligt misstag och jag visste ju så fort jag sagt det hur fel det var. Men Fettpärlan är ett helt annat sorts fel.

Och egentligen kan man ju lura i barn vad som helst. Jag hörde på mellanstadiet talas om apartheid och hur vi bojkottade Sydafrika genom att inte köpa saker därifrån. Jag förstod verkligen inte resonemanget fast det är ganska klart. Men jag minns förvirringen på så många plan. Vad elaka vi är om vi inte köper nåt, hur ska de då klara sig?

Jag minns också när jag var missionär för min kyrka. Först var jag i England, där jag blev sjuk. Sen var jag hemma och vilade mig och trodde jag blev frisk. Sen fortsatte jag i Sverige. En månad var jag kollega med Tauna Thomander. Som uttalade sitt namn 'Tomander istället för Tom'ander för hon påstod att det var mer svenskt så. Sen var jag kollega med en annan tjej, Kim Klomp i två månader, och sen min fjärde månad kom Cynthia Clark, som i mellantiden hade varit kollega med just syster Thomander. Vid flera tillfällem sa Cynthia olika mer eller mindre skumma saker på svenska, som jag ibland men inte alltid rättade. Ofta sa hon Men syster Thomander sa att du säger så. Tja, det är ju helt orimligt att jag skulle säga fel på mitt eget språk (och som en som hade varit i Sverige en månad påstod att jag hade lärt henne) när jag dessutom är språknörd och grammatiknörd och inte tål när saker är fel. (Numera är det ME:n som gör alls felskrivningar. Jag har inte stavat fel förr i mitt liv. På hedersord.) Så nej, så säger inte jag.

Men tydligen kan man "lära" sig saker av andra fast de är helt fel.

Man kan gå omkring och tro att man har fattat en massa saker när man i själva verket kan ha fattat det mesta helt fel. Det märks ju inte minst i röstningstider (men jag ska försöka hålla mig ifrån såna nedriga kommentarer annars är jag inte bättre än de politiker jag kritiserar).

Minns den gode mannen som frågade mig vad jag läste på universitetet. Engelska. "Men jag trodde du redan kunde engelska."

Det där vad man vet och kan ska man inte vara så säker på.

Okunnigheten kan drabba en när som helst.

Jag är ju inte så förtjust i självhävdelse men jag tror att lagom ligger nånstans mellan självhävdelse och självutplåning. Vet om att du kan ha fel i det du tror att du vet, men tro för allt del ändå lagom mycket på dig själv. 


8 kommentarer:

modren sa...

Nöjesläsning! Påminner om honom, buddistmunken, med boken "Jag kan ha fel". Björn Natthiko Lindeblad var det väl han hette.
Varför tar det så emot att tro att vi har fel?
Idag hade det passat med boken Svettpärlan. Varmaste midsommaren på femtio år. När ska vädret bli alldeles lagom? Förutom kl 21?
Men vad vacker naturen är just nu! Mmmmmm
modren

modren sa...

Och när nån frågade mig vad jag läste på universitetet och jag sa svenska, såg han helt förbluffad ut och sa samma sak: Jag trodde du kunde svenska redan?
modren

Anja Olergård sa...

Men det kan ju inte vara sant att vi har haft precis samma upplevelse bägge två?! Jag minns var i Borås bilen var när jag fick frågan (på Norrby längs med järnvägen. Så antingen blandar jag ihop min upplevelse med din eller så är det samma person (säg inte vem här). För så lika upplevelser kan väl inte både en mor och dotter ha?

Tala inte om svettpärlan. Idag var värst. Ansiktet hettar som om det vore en kamin. Har bara 35,8 i temp så värmen kommer inifrån. Men för att jämna ut så fryser jag om tårna för fönstret är öppet. Det går bra nu.

Humlan sa...

Väldigt rolig läsning 😂😂. Jag svarade 'Moby Duck' I TP en gång (minns inte frågan??, svaret var iaf 'Moby Dick). Och det var före ME-hjärnans intåg.

' Svettpärlan', 😂den var bra!


Sköt om er i värmen!!
Kram Humlan 🐝🥵

Monica sa...

Det här var ändå det roligaste jag läst på länge! "Jag kan ha fel" - jag får samma associationer som Modren. Björn Natthiko har lärt alla oss Besserwissrar att det finns tillfällen då våra huvuden blandar ihop saker! Häromdagen åkte min syrra med mig. Hennes man ringde till min telefon eftersom hon inte hade svarat i sin. och då tog hon samtalet (telefonen satt i en sådan där bilhållare). Irriterat sa hon "men prata så jag hör då, jag hör ingenting" och så bröts samtalet. Jag fick försiktigt påminna henne om att jag tappade min telefon i golvet då den var ny och sedan dess måste använda hörlurar för att höra vad folk säger. "Va, igår var första gången jag erkände att jag hade haft fel för min man på tjugosju år, menar du att jag ska behöva göra det idag igen?", var hennes kommentar. Hahaha!

Hoppas att det svalnar av lite snart. Det är verkligen outhärdligt att behöva genomlida svettig hetta.

Sara sa...

Jag har, nu när Kate Bush är i ropet igen, insett att jag kan alla texter utantill men inte fattat vad en enda handlade om.
Beror sannolikt på att jag lärde mig dem i grundskoleåldern och det där med analys och tänkande inte direkt var något för mig.

modren sa...

Jag minns bara en text som jag lärde mig som barn på engelska, tror det var Pat Boon (det ni ungdomar) som sjöng om "ounli joo, kan du mävits ander säänts sin grej".
Jag fattade aldrig vad jag sjöng om.
Och Anja, du som var så full av ord när du var i ettårsåldern, hade massor av roliga ord för dig. Ofta förstod vi vad de betydde, men vi begrep aldrig "vokikne" som du ofta sa. Är det förborgat för evigt tro?
modren, messerschmitt i kvadrat

modren sa...

Och han måste ju ha stavat det Boone.
modren, lite mindre styv i korken