Vad? Till vad?

Mikael tar de flesta av mina samtal. Jättetur, det är jobbigt att fatta snabbt. Idag ringde nån och sa att jag ju var i gräddfil. Eller nej, det var inte det ordet, men jag kan inte tänka ut det. Omkörningsfil är inte heller rätt, men ni fattar. Mikael fattade inte vem det var men de frågade om jag ville komma imorgon. Till slut fattade han vem det var, det var kirurgmottagningen som ska ta bort min hudförändring på ryggen. Läkaren sa att hon skulle skynda på det och då minns jag att jag på kvällen insåg att jag skulle frågat om det var för att vara snäll mot mig eller för att grejen såg otäck ut. Och sen har veckorna gått och jag har inte hört nåt men har inte riktigt orkat följa upp. Men nu har jag visst hamnat i rätt rullor och erbjöds att komma imorgon. Eftersom Mikael inte kunde räkna med att pappa kan köra mig om han inte kan, när de skulle bestämma tiden på rak arm, kunde jag dock inte komma imorgon men det blir nästa vecka. Jag hoppas inte det gör så ont att jag inte kan ligga på rygg. Men vad jag hoppas gör ju inte varken till eller från.

Jag ska titta på Malou nu, som handlade om ME idag.

För övrigt är jag så tacksam för att jag valde en bra hemtjänst och att jag får samma person varje gång, för det är inte roligt att nån annan duschar en men nu är jag van vid henne och det är inte jobbigt känslomässigt. Och så är hon så snäll och förstår mig så bra. Och så sa hon att när jag avbokar för att jag är för dålig så skriver hon det i rapporten. Så att inte kommunen ska få för sig att jag inte behöver tjänsten för att jag avbokar och gör det själv. Så är det ju inte. Ibland har jag ju vårdbesök som krockar men ibland avbokar jag när jag har migrän, har sovit dåligt och inte orkar sitta upp klockan fem. Eller den dagen. Då skriver hon inte bara avbokade utan avbokade pga utmattning. Det har jag inte ens tänkt på, att de skulle kunna dra in det för att jag avbokar. Jag avbokar ju inte för att jag är så frisk att jag gör det själv, utan för att jag är så sjuk att jag inte ens orkar att nån annan duschar mig. Plötsligt ser jag framför mig hur de drar in alltihop. Läste härom dagen om nån som behövde assistent för att äta. Men tiden som gick åt för att tugga och svälja behöver hon ingen assistent för, bara när hon får hjälp att få in tuggan i munnen. Jag baxnar. Visst förstår jag teorin bakom, men man kan ju inte äta bara en tugga mat i ett svep, så tugga måste ju föregå att bli matad med nästa tugga.

Jag ska inte hemfalla åt depressiva tankar eftersom jag kände sånt stöd igår. Men det var också känslomässigt ansträngande att ta in hur jag har det och att känna tacksamhet för folks omtanke (sånt som friska inte ens vet att det kostar energi kan göra att vi inte orkar prata ordentligt nästa dag.). Så idag är jag lite nere, också för att det är ansträngande att duscha och jag har haft huvudvärk idag som har känts som migrän och då blir jag helt nojig över den där dyra sprutan. Och jag åt makaroner, men bara en halvportion, till mina grillade kycklknglår, för att jag kände mig extra trött och tänkte underlätta för att kolhydrater ger snabb energi. Men jag har blivit väldigt sugen bara...

Vi köpte såna där minidelicatobollar som folk med kakor som ringer på dörren säljer, och det är ju såååååå gott! Men jag har bara ätit en idag. Det blir nog en till om två timmar, när stilnocten har satt in med hunger.

Men nu blir det Malou. Fantastiskt med 2h om ME!