1. Julkalender

När jag var yngre hade jag en boktitel i huvudet som jag drömde om att skriva, Åsnans testamente. (Nu inser jag att jag menar evangelium, för det ska vara Lukas evangelium, eller Åsnans evangelium, inte nya testamentet eller åsnetestamentet. Det blir helt fel!) Jag tyckte det verkade oerhört romantiskt att skriva en bok om Josef, Maria och Jesus ur åsnans synvinkel, åsnan som Maria red på. Den hörde deras samtal på den obekväma färden och delade stall med dem när själva julmiraklet inträffade. Förmodligen var det samma åsna som tog dem till Egypten på flykt.

Det talas mycket om flyktingar just nu, och rätteligen. Vi måste göra rätt mot varandra. Josef och Maria började sitt gemensamma liv som flyktingar, med ett barn och allt de ägde på en åsna. Så tänker jag mig det. Och tänkt om den åsnan hade kunnat tala!

Dagens lucka i min julkalender som öppnar luckor in i själen, är:

Vilket djur skulle du vilja vara för att få en inblick i vad som hände i Betlehem, Nasaret, Jerusalem? Egypten kanske? Genom vems ögon ser du Frälsaren? Genom vems öron hör du vad han säger?

På vilket vis är du annorlunda som lyssnare om du är till exempel en åsna? Hur kan du bli mer sån som människa?

Hoppas ni hinner fundera och fantisera och nämna nåt av det för mig ikväll. Jag skulle gärna läsa vad ni har att säga, men jag räknar inte med att nån ska göra det utom jag själv. Detta är så frivilligt det kan bli, och jag vill hur som helst åt mina egna tankar i juletid, så det blir fint så.

God jul!

3 kommentarer:

AL sa...

Letar efter min lilla juldiktbok som jag verkar ha förlagt efter adventsljusläsningen i söndags. Jaja, där finns just en text berättad av åsnan. Har en annan liten bok som heter vägen til Betlehem där en hund kommer med herdar till Betlehem och kommer till grottan/stallet, novellen är baserad på hundens intryck av det som sker. Men alltså, en förlossning, är det trauma för djuren att framförallt höra på, eller mumsar de hör och har det som vanligt? frågorna blir många.

Anja Olergård sa...

Man är ju sällan ensam om en bra bokide. Jag tänkte att det inte är ett traum, sjur föder ju jämt och sen reser de bara på sig. Men de låter å andra sidan inte som människoföderskor. Det skrämmer nästan mig ibland... För övrigt kände jag igen att jag skrek som om jag födde barn när jag hade gallsten. Så har jag provat, lite lagom. Det är bra så.

Harriet Klarin sa...

Underbar målning, igen!
modren