Min gamla barndomsvän, eller ungdomsvän rättare sagt, S, rider. Hon satte in en bild på insta av en häst som skos. Sånt tycker jag är lite coolt, och så började jag tänka på glosor, och kom ihåg att städ heter anvil. Normalt är det svårt att minnas en glosa som man bara förstår en minimal del av innebörden på, men anvil har fastnat. Sa till S att man inte använder sina smedjeglosor särskilt ofta. Hon påminde mig om att jag säkert kunde hammer, och det har hon ju rätt i. Så började jag sjunga inuti huvudet I'd rather be a hammer than a snail. Jo, så trodde jag det var när jag var barn. Kunde inte ordet nail, men ordet snail. Är så fascinerad av barns inlärning av andra språk!
Detta slutar dock med att S lärde mig en ny glosa, och den var så bra att jag måste dela med mig av den här: hovslagare heter farrier. Så kul att lära mig nåt nytt!
1 kommentar:
Tänk, ordet anvil har alltid suttit fast i mitt huvud också!
Men farrier var nytt. Får se om det sitter kvar i morgon.
Jag får en lite hisnande känsla när jag lär mig nåt nytt, hisnande glädje. Även om det nya är onödigt att kunna (fast det vet man ju aldrig säkert).
modren, plötsligt ett decennium äldre
Skicka en kommentar