Inte lätt å tänka

Jag vaknade typ fem timmar för tidigt idag och kunde inte somna om. Kramade Mikael och tog en halv Stilnoct. Somnade ändå inte. Tog två melatonin, en fryspizzebit och kände mig stressad/uppe i varv och frustrerad och ledsen ovanpå det. Jag är så oerhört beroende av min halvdåliga sömn, för det blir ren katastrof med för lite.

Men jag är ju känd för mina ljusa idéer så jag bakade muffins. Ända sen Mikael köpte kardemumma för en månad sen har jag velat baka. Och jag tänkte att det är kreativt och lugnande och så får jag en belöning och så kan jag somna. Jag hade räknat ut det så väl. Jag struntade i 2 1/2 msk marsanpulver för kokning och tog istället 1 1/2 tsk kardemumma, och till och med nya finmönstrade formar. I receptet står 10-12 min men jag brukar gilla ljusa saker så jag satte äggklockan på 10 min. Så långt allt väl.

Jag satte mig ner vid köksbordet och löste nybörjarkorsord. Det gick inte dåligt och tio minuter gick fort. Ut med muffinsformen, la ren handduk på, skulle låta dem svalna lite medan jag löste fätdigt korsordet. Kom till och med ihåg att stänga av ugnen.

Så tyckte jag det hade gått nog lång tid för att äta ljummen kardemummamuffins. Mmm. Lyfte på handduken, varningstecken ett: det satt klet på handduken. Och muffinsen var väldigt ljusa, hade jag inte ens kollat det när jag tog ut dem? I med sticka, hjälp, nedersta centimetern blev helkletig. Ojdå. Det hade visst inte gått så bra som jag trodde.

Just här skulle det ringa massor med varningsklockor: Du är supertrött, har ingen koncentration kvar, och har redan gjort misstag. Se upp!

Men jag lommade lojt iväg (två steg) till bänken, satte på ugnen på snabbstart och in med muffinsen. Hoppas de går att rädda fast de svalnat en del redan, och ugnen också. Jag satte inte äggklockan för jag visste inte vad jag skulle sätta den på. Satte mig ner vid korsordet. Det här sista strulet hade jag inte räknat med och det tog min sista energi. Men jag fördrev tiden med ett ett-stjärnigt korsord tills det plötsligt luktade BRÄNT. Ut med muffinsen. Svarta får man väl inte säga, men de var helt klart African American.

Ja, så man ska lugna och trösta sig med muffinsbak, gör i själva verket av med mer energi än vad man hade. Gör dem först rinniga och bränner dem sen.

Det där med mina bra idéer alltså.

Men om man skar dem itu kunde man äta botten, och sen gröpa ur toppen med en sked. Men det krävdes typ tre stycken för att fylla en håltand.

Min stackars icke-bortskämde make sa dock goda muffins och åt två sen, när han kom hem.

Han lagade middagen idag och som alltid och nu står dessutom all disken kvar i köket. Och så har jag bett honom att beställa mer ldn på apoteket imorgon. Hade bett honom hjälpa mig tvätta håret också förut idag om det inte var så att han lagade middag på samma gång. Han är ju min personlige assistent och får inte en krona betalt. Betalningen i natura är inte så väldans imponerande, den heller. Vad den mannen gör av kärlek. Å, nu lipar jag snart. Nä, jag är för trött för det.

Godnatt.

3 kommentarer:

Anna Linda sa...

Jag skrattar, men det är inte ett elakt "du är en loser"-skratt, utan ett jag-känner-igen-de-där-infallen-av-braiga-ideer-skratt från mina under stunder av enorm trötthet. Har för mig att trötthet reducerar omdömet på samma nivå som rejält alkoholintag. Betvivlar inte det.

Anja Olergård sa...

Att jag är som stupfull för jämnan, det skulle väl förklara ett och annat! Och skratta på du. Det var liksom meningen.

Anja Olergård sa...

Att jag är som stupfull för jämnan, det skulle väl förklara ett och annat! Och skratta på du. Det var liksom meningen.