Jag hade eventuellt det där med internationella kvinnodagen långt i bakhuvudet. Började i alla fall dagen med inte ha ont i huvudet (har jag sagt att antingen var den felmärkt eller så tog jag fel, men min kudde är för låg! Några nätter har jag använt min tjocka axelkudde under huvudet och vilken skillnad!). Det gjorde att jag verkligen vaknade på rätt sida, hehe... Låg och läste mail och fejan och sånt i sängen och tog det lugnt och det var så sköööööönt och långsamt. Gick sen upp och DUSCHADE!! Det var så på tiden och så jobbigt, men så härligt. Sen kommer jag ut och kvittrar för att jag luktar blommor istället för gamla strumpor och erbjuder Mikael att lukta på mig. Han spelar med och passar på. Mikael sitter och äter (han var inte oartig för det tog mig rätt lång stund i duschen), jag tittar mig omkring och kan inte ta in allt på en gång: Han har köpt Kinamat och semlor, Remi, en bukett rosor och dessutom tagit fram och gjort i ordning en bricka med färdigblandad svartvinsbärssaft (min favorit) i glas på fot och Downton Abbey säsong 1 som han har lånat åt mig på biblioteket! Fattar ni eller! Det var så mycket fantastiska grejer att jag blev alldeles till mig, och tackade mitt dåliga minne, för när jag hade lagt upp en portion mat hade jag glömt av rosorna och blev överraskad av dem en andra gång! Inte alla som får rosor två gånger på samma dag :) De är limefärgade ytterst och rosa inuti. Vill gifta mig när jag ser dem!
Internationella kvinnodagen heter det. Själv har jag fantastiskt stor lust att fira männen, eller i alla fall praktexemplaret Mikael Olergård. Halleluja.
Fast eftersom han är förkyld för första gången sen vi gifte oss så vågade jag inte ens pussa honom till tack. Han fick nöja sig med glädjeyra på håll. Jag pussade hans hand, fast med lite mer passion än om han var påven.
Och semlorna var extra goda. Bullen var bullig och inte luftig.
Och det är mitt eget fel att jag sitter med feberhettande ansikte efter att ha vräkt i mig hela Remi-asken i ett svep. Det är så svårt att vara måttlig!
Men vilken dag, kan fortfarande inte fatta det.
P.S. M berättade att Vanna fick en köttbulle, dagen till ära, om man nu kan kalla henne för kvinna. Men jag tycker hon förtjänade det, för hon löper. Ser så rolig ut i sina svarta hundtanga med hål för svansen. Och hon blir trött och konstig, märker Mikael och C håller med. Tacka för det! Vi som hatar mens tar med hundstackarn i klubben.
Men just mens ska jag genast sluta prata om. Ingen smolk i glädjebägaren när vi firar det här med att vara kvinna. För förutom just det är det absolut strålande . Inte "dur dur, être femme", utan "absolutely fabulous"! I alla fall att vara jag, idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar