Läskiga gynekologbesök

Hade lite otrevlig läsning förut idag. Aftonbladet har en samling med folks mardrömshistorier om gynekologbesök. Läsningen var som liknelsen med tågkrocken -- det gick inte att låta bli att fortsätta titta. Vilket inte gjorde det otrevligaste stället trevligare. (Fast jag tycker det delar förstaplatsen för otrevliga ställen med tandläkaren.)

Själv har jag bara varit hos gynekologen ett par gånger. Mitt första besök var hos en gammal, lite brysk gubbe. Men han var överläkare på sjukhuset, så jag visste i alla fall att han skulle hitta vad som var fel. Men his bed-side manners (lite äcklig benämning för just gynekologer!) kunde varit långt bättre.

Sen gick jag till en i samma hus som min ME-läkare, och han var så bra att jag nästan inte ens var rädd för att gå till honom! Synd att jag bor häruppe nu. Det börjar bli dags för påfyllning av p-piller-recept, och eftersom jag får dem av medicinska skäl behöver jag alltid träffa läkare. Nån som vet nån bra?

Förresten har jag sagt mitt livs pinsammaste kommentar till den förste, bryske läkaren. Han rotade runt och det gjorde ont, vilket han frågade om. Jag ville inte säga: "Ja, det gör ont, så lägg av med en gång", utan käcka mig lite, lätta upp stämningen med ett skämt. Jag bestämde mig, på o-stående fot (aaargh!!), för att använda ironi och förminska meningen av mitt lidande med den geniala kommentaren: "Nä, det är inte precis skönt."

Till en gynekolog! Tur att jag aldrig träffar honom igen.

Min näst pinsammaste kommentar i livet är också lätt att komma ihåg: Jag hade varit på körövning i några timmar med Dan Lind i Borås (Vokalensembeln), och halvvägs nere upptäcker jag att jag har glömt kvar mitt paraply i lokalen. Nu får ni minnas att det var en avancerad kör, och trots att jag kan läsa noter like nobody´s business, var det så högt tempo att jag var helt utarmad i hjärnan efter två timmars koncentrerat sjungande. Så, när jag kommer tillbaka upp och ser att DL precis ska till att stänga/låsa dörren står det absolut helstill i min hjärna. Jag kommer inte på vilka ord man använder. Vänta! hade väl dugt bra, men jag kom inte på det, utan hävde ur mig första bästa fras, vilket blev: Stopp i lagens namn!

Ja. Jag vet. Helt ... hjärndött. Hans blick var rätt obetalbar.

Men det var det enda korkade jag sagt. De två kommentarerna. Inte illa på 40 år.

Just det.