Livet som gift

Ikväll var vi hos Veronica och Mats på middag. M och jag hade skrivit "tacos" på vår matlista och det var vi fick när vi blev bortbjudna. Det här med livet som gift går som på räls, det märker ni va :)

M&V frågade om vi haft vårt första gräl än och vi kunde snabbt erkänna att vi har det (fast mamma har sagt att man inte ska gifta sig med nån utan att ha grälat, och det har vi också). De frågade om anledningen. Djärvt. Tja, det var väl mest Mats som frågade och han och Mikael är ju "tajta". Grälanledningen var diabetesen. Jag tycker fortfarande att man borde spela in Mikael när han har lågt socker, så han får se att han inte uppför sig så normalt som han känner sig. Anyway.

Mikael kallade vårt gräl för ett "bra gräl". Och det slutade ju bra, slutade med ökad förståelse, inlevelse och kärlek för varandra. Så har alla våra gräl slutat. De är fasligt jobbiga under tiden, men slutar alltid bra, för att vi anstränger oss och "offrar" energi på nåt som är tråkigt och ansträngande men som betalar sig i ökad kärlek. Jag insåg plötsligt att bra gräl inte är en självklarhet. Mikael har nog haft en hel del dåliga gräl i sitt liv. Annars skiljer man sig nog inte.

Så ja, trots att vi har haft ett gräl den här veckan är livet som gift underbart. Vi hoppas på att inte ha så många fler gräl, men inser bägge två att vi inte kommer att kunna leva ett helt liv tillsammans utan att bli trötta, ofullkomliga och ha olika åsikt/syn på saker och ting. Men bara grälen är bra gräl så kommer de att stärka oss.

Äktenskap är arbete, för intimitet kräver saker av en. Men det är värt det.

Sån specialist jag låter som efter en vecka. Besserwisser, eller hur!

Inga kommentarer: