Surftips

Idag skulle jag ha läst "Gnilla och Klara". Igen. Det var många dagar jag skulle ha gjort det...

Och så skulle jag ha gått till centrum och köpt mjölk och haft egen-date och ätit pizza. Men det gjorde jag inte heller. Det blir mörkt så fort nuförtiden! Och sen när jag gick ut och hämtade posten vid halv niotiden (på kvällen) var det dessutom avgjort höstkallt!

Däremot har jag surfat en del. Lagom ansträngande. Och så har jag förresten upptäckt att handdukarna jag torktumlade under festen i lördags kväll inte alls var torra. Tydligen räcker det inte att stoppa in dem i maskinen. Man måste visst sätta på den också. Tydligen lever jag före min tid, i en era när man behöver tänka ut instruktionerna åt maskinerna...

The Container Store har allt för organisationsfreak. Och lite till. T ex denna smarta bakom-dörren-skoförvaring. Om man har en dörr som ofta är öppen mot en vägg så är detta ett suveränt sätt att spara garderobsutrymme!


På Container store hade de även detta vackra presentinslagningspapper. Ojojoj. Vill ha.


Sen var jag en stund på IKEA hacker. Älskar när folk är smarta och billiga.


Vanliga skålar som försköningsdetalj. Lite för mycket i just det där hörnet, men om man tar bort lite.


En ohackad Glimt


Snygg!!!


Lackhylla på nytt sätt (fast byt skorna för sjutton!)


Sänggavel av två paxdörrar (sånt ska man hitta på fyndavdelningen)


Sen var jag på Dillard's, som har sina kläder i färgordning. Sympatiskt!

Där hittade jag diverse kläder, bland annat dessa klänningar:
Calvin Klein $128


Donna Morgan $180


Max and Cleo Ponte $128


Oleg Cassini $130


Och nu skulle den där klänningen från H&M kommit med, som det finns en nästan likadan kjol till. Ni som har sett den vet vilken jag menar när ni ser ovanstående bilder. Gamla goa H&M hänger med dyrjättarna...

Dessutom testade jag hur väl jag kan se färgnyanser. 27 låter bra, men i förhållandet till andra kvinnor i min åldersgrupp var det bara visst bättre än typ 2/3 (man skulle ha 0 och max var 99), så då får man väl vara nöjd, tävlingsmänniskan.

Det jag inte är nöjd med just nu är konceptet middag. Har skjutit upp det ända sen jag kom på att jag inte orkade gå till centrum och käka pizza. Alternativen är en Gorbys eller popcorn. Eller mackor i o f s. Fast jag åt en källarfranska som M hade lagt på bänken förut. Nu börjar jag bli rejält hungrig. Vad är klockan? Ojdå, 21.49. Hejdå!!

Om kärlek

Läste en artikel på Oprah.com idag. Den handlade om kärlek och hade underrubriken How can you tell who the right person is for you, eller "Eyes Wide Open: How Do You Find Love?"

Visserligen har jag kommit förbi det där akuta frågande stadiet, men artikeln befäste en del grejer som jag har gått och tänkt på och som nu sattes i ord. En annan persons ord, vackert och klatschigt uttryckta emellanåt, men som jag håller med om.

Här är några exempel på vad jag också skriver under på angående filosofin bakom den stora frågan Vem?

No one's perfect. It's time you stopped being surprised by this. The question is, Do you take this bundle of faults over some other bundle of faults?

I do.

I've also discovered that the Virtuous have their downside. A man who cannot face his own flaws or acknowledge the ugliness (not horrors—just normal human flaws: envy, jealousy, pettiness) in his nature, a man who will patiently explain, for days on end, that you should not be hurt by his behavior because he's a good guy who didn't mean to hurt you—may actually prove to be worse company, in the long run, than a guy who behaves badly from time to time and admits it. (Or at least, that's how it is for me. Deeply, Determinedly Virtuous people scare me.) As it turns out, I prefer the full boil to the long simmer and I wish I'd known it sooner.

Sen avslutar hon med att säga:

Be real and be unashamed, even of your faults. I do truly know what he's made of and vice versa. We are both people who want cutmen and foxhole buddies; we see life as wonderful and difficult and requiring energy and stamina and, occasionally, guile. We don't mind any of that. We are both bossy and demanding and largely unrepentant. We don't mind any of that. We yell. We apologize profusely. We are idiosyncratic in our tastes, and we are both quite confident that our taste is better than most people's (including each other's). We take sex and family and food seriously and organized religion not at all. We are hard to embarrass and we cry like babies. We are each what the other hoped for.

En bra dag idag! Med minnen

Orkade gå på alla tre mötena idag och jag var sååååå glad! Det efter att ha varit på fest (Carpe Diem) med Mikael från 18-02. Och inte kunde jag somna då heller utan tror att klockan blev närmare 04.30 innan sömnen drabbade mig. Men jag satte klockan på 13.00, tyckte att jag fortfarande såg duglig ut i håret, körde raggartvätt, sminkade mig och klädde på mig. Och käkade Lidl-müsli med fart. Och hann nääääästan i tid till 2.

Alltså, jag orkar mer om jag inte duschar och gör stora hår-regimen direkt före kyrkan. Vi får se hur jag ska lösa det.

Dessutom hade jag tre personer med mig och på mig idag. Eller fyra, fast den fjärde är en long-shot.

1) Farfars guldsmycke med en 50-öring satt om min hals.

2) Mormors guldvigselring satt på mitt finger

3) Michaelas guldklocka satt på min arm

4) Och kjolen (som jag däremot inte fotar, så särskild är den inte) har jag köpt för $6 (den är i siden!!) på GAP hos J&B, så då tänkte jag på Bettan också.

Dessutom var den där krukan med persilja för 15:- det bästa köpet på länge! Så gott att ta sig en liten kvist när man går förbi och är sugen på nåt. Och minsta lilla slömiddag ser riktigt fin ut med en kvist på! (I bakgrunden ser ni den fina italienska burken med "Terra Toscana" jag köpte i Milano och som jag har i köket. Den plussar upp middagen ett par snäpp... den å persiljekvisten!) Hoppas det bara är min skärm, för den där köttfärssåsen ser rätt fulbrun ut!!!


Sen måste jag slänga in en rapport om igår. Finklänning (som jag väl knappt kom i men som bullade upp "kroppen" till Austen-lika ideal), nagellack och finhalsbandet jag fick av Mikael. Middag. Alkoholfria goda drinkar. Dans (mmmm!). Prat och ömsesidig beundran. Återseende av några gamla (mer eller mindre) kära ansikten, varav det mest okända återseendet gick ungefär som följande:

Jag dansade med M och bredvid oss stod en mycket lång kille som jag inbillade mig att jag kände igen. Nå, han kan ju ha varit med på nåt Fest-i-Nord nån gång, men det kändes ändå inte som om det var därifrån jag lände igen honom. Och mission ringde ingen klocka heller. Så får jag plötsligt en uppenbarelse om oranga strumpor till kostymen i kyrkan, Daniel M som upptäcker att han satt och defekaterade med öppen dörr i korridoren! (Fast han var visst i högrådet, så helt fläpp var han nog inte), nån scarf/halsduk som visst kändes ganska "modern" eller vad man ska säga. Minns inte hans namn, men han var halv holländare, halv italienare. En festlig typ. Jag var såååååååå sugen på att ta ett kort på honom och mmms:a Ellen: "Ser du vem jag nyss har träffat. Kommer du på vem det är?" Men jag kunde inte med att ta kort på honom sådär, fast sen när M och jag dansade igen hade vi våra ansikten mitt emot varandra och pekade igenkännande. Han sa "Bulgaria" och jag sa "Prague, orange socks", och så hade vi hela historien klar för varandra.

Eftersom det inte blev något med det där mobilfotot igår skulle jag se efter om jag hade några digitala bilder från Prag. Det hade jag. Se själva:

Matteo längst till vänster, med schweiziska Jubi i mitten och Daniel till höger (på judiska kyrkogården efter kyrkan, härav hattbeklädnaden)

Här ser man lite bättre att han alltid gick med ena byxbenet instoppat i strumpan (inkl i kostymen på söndagen)


Och här ser man annat :)


Det var den resan när underbara Lucy från England( med mörkhårig hästsvans längst till höger på fotot ovan) ville att de sista killarna skulle gå ifrån vårt sovrum, som också var gruppens vardagsrum, men inget hon sa hjälpte. Till slut frågade hon Ellen och mig. "When you have your period, does it trickle or does it gush?" Killarna var ute fortare än man hann säga tampong :)

Och apropå obetalbara kvinnor så slår den här många rekord. Den västra alltså. Och den högra. För att inte tala om den i mitten :)
Längesen!!

Förresten glömde jag en sak om den spännande utflykten igår. Festen var ju nämligen i Nynäshamns Folkets hus. Fina stolar! (Vägen dit håller på att byggas om. Undrar hur länge sånt tar att bli färdigt.) I foajen på övervåningen hade de en utställning om gamla tapeter. Jag studerade dem noga (fast hujedamig vad de var smala. 30 våder i ett litet sovrum???) och sen kom M och tittade med mig. Vi kom fram till att de flesta var rätt vräkiga, eller fläskiga som jag med mitt lägre stående språkbruk är benägen att kalla dem. Men en hittade vi som bägge ville ha hemma. Nu ska vi bara hitta ett hemma också. Och lite som kommer före det.

Ni ser kanske inte, men den är faktiskt lite lindblomsgrön i botten. Coolt att blanda lindblomsgrön och vinröd. Och coolt att den var stram i sin blommighet. Inget svulstigt här inte!

Okejdå

Jag är väl den enda på jorden som skriver en blogg för sin egen skull och som blir lite nervös när folk läser den. Men så blir det ju när man publicerar sig på självaste Internettet. Och eftersom jag inte kan fortsätta vara så löjlig att tro att jag ska vara hemlig på nätet, så är ni välkomna att länka till mig. Skippar det där med låtsad blygsamhet eftersom ett par av er redan har länkat till mig. Fritt fram. Eller nåt.

Glömde!

Eller rättare sagt så glömde jag den (nedanstående potatisgratäng) inte, men jag tänkte inte på att kolla om det verkligen behövdes en halvtimme i ugnen eftersom den redan hade kokat en stund på spisen. Så när jag kommer in i köket till den förföriska doften av potatisgratäng, ser den ut så här.


LEDSNAD! Den ser ju helt förstörd ut!

Men skam den som ger sig. Jag slevar upp lite ändå, tinar den färdiga korven i mikron och lägger på en liten kvist persilja. HA! Inget förstört här inte! Det var så grymt gott att jag nästan åt upp allt innan jag hade hunnit sätta mig ner!

Träumerei

Kollar lägenheter, bara för skojs skull. Det är inte så farligt långt ifrån att jag kan bo i nåt litet coolt centralt. Men jag får bara ha typ en 1:a, eller på sin höjd 1,5:a, och så får jag bara precis äta och inget mer, inte ens gå och klippa mig. Och då bor jag såklart hellre som jag gör, här ute i naturen.

Fast se vad fint man kan göra med sin 1:a, så man får både garderob och "sovrum"


Och hur lyxsnyggt man kan tapetsera sin minimala sovalkov


Hur som helst, men man vet att man kollar på en dyr lägenhet när man öppnar länken och man hör tonerna av Claire de lune... Och när det kallas för "våning", inte "lägenhet". Och när det heter "stuck" istället för "stuckatur". Ja, då vet man att man inte har råd att bo där. Inte ens om man slår sig ihop med fem andra...

Men vad sägs om:
Ett eget litet townhouse med vackra grannar (OBS! Missa inte Minin)


Till och med den här hallen är vacker som en dröm! Jag får seriöst habegär av listerna!


Aargh, ni vet vad jag brukar säga om serveringsgång, men serveringsskåp är inte heller fel!


Som gjort för att rulla ihop mattan och dansa (se tidigare inlägg om Jane Austen-filmen där just det hände)



"Utsikt mot Nybroviken från det oktagonala rummet" (det är det vinröda ovan)
(Om man har ett oktagonalt rum har man för mycket pengar. Give me some.)

"Med hänförande vy över Riddarfjärden och staden"
(Vet ni nån som är straight som säger "hänförande"???)

Jag avslutar detta filosoferande om inredningens fröjder med två argument:

1. Money can't buy taste, only Carrara Marble.

och
2. Borta bra men egen baksida bäst

Filmrecension

Miss Austen Regrets


Detta ska föreställa en film om Jane Austens liv, men som inte tar upp vad den förra (Becoming Jane) handlade om, utan mer om hur hennes liv blev sedan hon börjat skriva och sälja böcker, och som maiden/spinster/frisinnad. Föreställa och föreställa, det ÄR en sån film, och rätt bra är den också!

Den har:

wit -- man ser spjuvern i Jane, sån hon måste ha varit för att kunna hitta på såna som Mrs Bennett och de andra dårarna

dansscener -- ingen riktig costume drama utan danser

klänningar och kappor -- fast inga bonnets utan snarare rätt fula hucklen

män -- fast bara regrets och could-have-been:s. Suck.

citatklassiker -- "bit of ivory" och "bound without affection" och andra citat från breven till Fanny förekommer, men inte så ihopklistrat att man reagerar negativt. Snarare känns det faktiskt verkligt äkta.

Jag har däremot två invändningar.

1. Jane verkar lite väl flirtig och barnslig emellanåt. Men vad sa Mozart-älskarna om honom efter den där filmen där han var helt rysk? Man får väl tåla lite...

2. En Jane Austen med rynkor runt ögonen och inget smink, sån vill jag inte se henne. Jag vill se henne som en blandning av alla hennes heroines, en som får sin Darcy/Knightley/you-get-the-drift. Men som hon själv säger, för att få en som mr Darcy måste man make him up. Lite sorgligt, men ändå ur hennes perspektiv nödvändigt. Skulle jag ha sålt mig för pengar, frågar hon sin mamma, som -- visserligen i ett agitated stage, men ändå -- svarar det hemska Ja.

Att hitta nån att älska är inte det lättaste, och att han sen måste ha pengar, det var den tidens skam. Hon fick inte ens förhandla själv med förlaget, för det var... vad var det för ord de använde??? Inte respectable i alla fall. Trots att feminismen idag har svängt med pendeln alldeles för långt åt manshat, så var denna tidens levnadsförutsättningar i alla fall i sanning en kvinnofälla. Filmen visar det ur både Janes och Fannys perspektiv. Pengar å kärlek, kärlek å pengar. Båda i kombination med varandra är väl bäst...

Så de som gillar Jane Austen och/eller costume dramas (det tror visst Amazon att någon manlig person i min närhet gör efter att han köpte två filmer till mig i present och numera alltid får mailtips om andra custume dramas. Haha!) ska absolut se filmen. Ni andra kan ju omvända er.

Filmsnutt här:

P.S. Om ni skyndar er (?) får ni den för ynka 120.50 inkl frakt från Amazon.

P.S. Riktiga fantaster känner igen Jane som [____________________] från filmen [________________________].

Nattamat

Mina dygnstider har tyvärr börjat vända lite på sig, eftersom mina sömnpiller inte funkar så bra att jag blir trött. Det är inte så kul, men jag vågar inte riktigt gå och lägga mig när jag fortfarande känner mig pigg, för då börjar jag bli frustrerad och förknippar sängen med vakenhet ist f sömn. Så jag är vaken tills jag brjar känna mig trött. Och det går inte så fort som jag önskar...

Hur som helst, i natt hade jag ätit popcorn framför TV:n och sen faktiskt till och med glass nån timme eller två senare. (Jag hade ätit matpaj också tidigare på dagen; jag lever inte på snabba kolhydrater, även om det vore nåt.)
Men så mitt i natten när jag var trött och skulle lägga mig, så kände jag mig hungrig eller sugen. Tog ett färskt men halvmognat plommon. Hjälpte inte. Drack en liten mugg varm O'boy. Räckte inte. Käkade en näve jordnötter. Inget. Öppnade påsarna med torkade aprikoser och katrinplommon och åt några var. Fortfarande inget! Det blev riktigt desperat när jag till slut tog fram en gaffel ur lådan och vred upp locket till burken med senapssill och stod över slasken och åt sill, kl 03.20 på natten. Efter fem bitar började jag känna mig dum, så jag stängde locket, tog fram en sked och tog mig en liten tugga chokladglass och tyckte att det fick räcka nu. Vilken underlig nattamat! Är det så här gravida kvinnor har det? Förutom att man vill ha ännu underligare mat än sill mitt i natten?

(Bara jag har skrivit det här blir jag sugen och måste nog gå och ta mig en hutt. Sicken skåpssupare!!)

Vetenskaplig surfning

Har nu suttit på flera department stores och "köpt" kläder, skor, väskor och accessoarer de senaste dagarna. Vet inte om väskorna på Bloomingdale's var snyggare än de på Target. Kanske i verkligheten, om de ser skinniga ut istället för plastiga, i så fall.

Jämför själva:

Marc Jakobs $1025
Eller nån av dessa från Target för $29.99 eller $39.99.
Tja, Marc Jakobs ser ju ut som om skinner är mjukare, men tusen dollar mjukare??? Jag tror nog inte jag kan fatta hur man kan vara så rik. Jag menar, man måste ju ha många väskor! Och kläder som passar till väskorna. Så det handlar inte om en engångssumma på 6000:- (för en väska??? Jag skälver fortfarande!).

Fast okejdå, om jag hade pengar skulle jag kanske köpa följande från Bloomingdale's:
Urläcker klänning för $173

Kalvskinnskor för $195 (de är nog mjuka att gå i! Skopunkten, släng er i väggen...)

Och en liten nätt, matchande Burberryväska för nätta $550.

Eller följande något mer färgstarka outfit: En grym klänning från Elie Tahari för $348

Med matchande Kate Spade skor $328

Och Mulberryväska $2 995. Det är dyrt att ligga på topp.

Inte ens en sån här till synes enkel kreation är billig. Men så är den i taft (tänk er ur hur den måste låta, mmm!) och designad av Ralph Lauren. Din för det facila $230.

På billigare JCPenney hittade jag bl a följande:
För dagar när man vill gå bekvämt: Helt OK.

Och även om kläderna kommer från Macy's (som nedan) istället för the dollar store, så kan ni inte inbilla mig att jag skulle se så här snygg ut i kofta och blus:

Jo, kanske om jag fick de snygga skorna också.
Men så här snygg skulle jag DEFINITIVT vara i den här baddräkten.

I nästa affär, Nordstrom, som de är så stolta över i SLC, fast som jag tycker har totalt overpriced tantkläder, började jag däremot göra mig en filosofisk bemärkning. Se om ni tänker samma som jag om dessa bilder:
Tjock tjej i oformligt tält. Typiska tjock-kläder. Förnedrande.

Men sätt på samma sk tjocka tjej nåt snyggt, och se så grann hon blev!

En annan, lika snygg tjej -- fetching!

Och visst föredrar ni den runda kvinnan framför den smala? Jag gör det, men det hade jag aldrig trott att jag skulle.

(Man kanske skär sig på henne om man kommer för nära i vattnet?)

Samma igen. Vem ser intressantast ut? Plankan?
Eller hon med kött och erfarenhet på benen?

Ni smala läsare får mer än gärna glädja er åt att ni inte har några valkar. Men nu är det jag som bestämmer tonen. Ibland är inte less more!!!

Fast till slut kan jag inte avgöra. Armarna är lite magra, men det är snyggt att vara slank i en snygg klänning (som inte kramar figuren)
Men det är också grymt snyggt att se ut som om man har lite attityd och självkärlek!

Jämför förresten ovanstående klänning från Nordstroms för $178 med den svarta RL-klänningen för $230 ovan. Se då även nedanstående från www.bestbridalprices, där den visserligen bara finns i vit i strl 6, men då för $135.
Fast annars kan man ju köpa en på kinesisk fejkmarknad. Eller en svart omlottblus för 198:- på H&M med en svart kjol till.

Jag vet nog hur de gör. Mina kanelkringlor kostar 13.90 i Borås, ca 29 på Vi och 33 på Konsum. Det är vi som blir lurade! Vi som har behov av både kanelkringlor och vackra kläder. Ni andra är nog safe. För hushållspappret skiljer det bara 2 spänn på.