Sämsta aktien

Odd Molly ska bli AB (källa). Det vore en spännande aktie att ha. Eller följa.

Däremot tror jag ingen blir särskilt upphetsad av tanken på BP-aktier.

För det tredje är det underligt hur saker som ser ut på ett visst sätt kan vara nåt helt annat, och att det krävs kunskap för att ha en åsikt (jfr Försvarets reklam):

Denna bild (från DN) är riktigt vacker. Om man inte vet att det är olja i vattnet, som förstör och förstör.


Minns hur jag en gång efter ett inlägg på Louis' blogg skulle ge mig ut och fota "fula" saker men som ändå var vackra på nåt sätt. Det har såklart inte blivit av, men det är fortfarande en bra idé.

Chict, eller Gult är fult?

Jag brukar avsky gult, men det här är riktigt nobelt.
Källa: Centsational girl

Minns när jag bröllopssurfade att det fanns en hel del med färgkombinationen svart och gul, som jag inte trodde att jag skulle tycka om, men som jag faktiskt diggade. De här bilderna är hämtade härifrån.

Kunglig inredning

Den prinsessa som behöver så här många madrasser är inte på ärten, hon har fibromyalgi.


Annars är det kul att se på bilderna från IKEA:s "Hagaslott" här.

Stackare

Tycker synd om danska VM-debutanten Poulsen som gjorde självmål. Pinligt!
Källa: SvD

Myggtips

When outdoors, wear light-colored clothing—mosquitoes are attracted to darks.

Check your property for standing water—many types of mosquitoes breed on the surface of water, so if you don’t get rid of that big puddle, you aren’t doing yourself any favors. Birdbaths, clogged drains, and roof gutters are other favorites for these insects.

Get rid of rotting debris—your decaying garden has become a breeding ground. Lawn cuttings and raked leaves are also attractive spots for mosquito larvae.

Be repellent-wise—DEET-based repellents are effective, but only on the areas they cover.

Mosquitoes will bite skin four centimeters from where the repellent has been sprayed. However, don’t apply them under clothes; if you do, your skin may absorb the chemical and cause irritation.

Make use of winds—mosquitoes, while talented at biting, are not strong flyers. Keeping a fan on your patio during barbecues can help blow the pests away.

Don’t bother with zappers—they don’t kill many mosquitoes, but they do kill lots of beneficial bugs. Plus, they’re expensive. Ultrasonic mosquito devices have also proved to be ineffective.

Från LDS Living till min inbox. Så det gäller amerikanska myggor, men det kanske går att "översätta" till våra :) Ni kan läsa mer om tidningen här.

Språkforskning

Om jag var språkforskare skulle jag vara väldigt intresserad av att analysera språket i kungafamiljens intervjuer och kungahusets pressmeddelanden. Räkna antalet av olika ord alltså. Tycker ofta att de använder ord som värme och stöd och adjektivet fint. (Fast det kanske är en föga originell tanke som redan har gjorts till leda på institutionerna i landet?)

Dessutom använder de verbet "närvarade". Har en känsla av att det inte finns som verb. Men om kungahuset säger det, så... Och efter en koll i SAOL så får jag anse mig besegrad. Det finns visst. Nuförtiden, tillägger jag beskt...

Och som en bisak, undrar om man skulle kunna säga att "Anja använder ofta ord som ...". Vad skulle de vara?

Dessutom har några karaktärer ur en ny bok vaknat i mitt sinne. Jag vet vad de vill göra i boken också, och jag är superexcited! Jag vill vara frisk och pigg. Orka skriva mer än några ord i en blogg. Grr.

Min tavla

Det här är helt klart i min smak. Hittad på Purple Area, ursprung Studio Nele.



Fast egentligen inte. Jag vill ha ett välorganiserat och skinande rent hem. Men ibland får man inte som man vill.

Stå ut

Har man fått botox kan man stå ut med att ha migrän. Man vet att om 3-4 dagar så känns det inte längre, max alltså. Men lite sur är jag allt ändå. Blir det av att ha ont. Tur att jag inte har en dålig rygg, för hjälp vad jag hade varit outhärdlig!

Däremot är jag i detta nu överlycklig över att min man inte sitter och tittar på fotboll med högt ljud. Och skriker kommentarer. Han sitter vid datorn och programmerar och pratar lite för sig själv. Det går inget Så ska det låta på TV ikväll så vi roar oss från varsin sida köksbordet istället. Det är där vi har våra datorer alltså. Men jag däckar nog snart. Men vem bryr sig.

Just det, jag blir deppig av migrän eller migränmedicinen. Tur att vi bara har några överblivna colanappar kvar, för annars hade jag ätit godis nu.

Tydligen blir jag babblig också. Hejhej.

Natt i Venedig

Förutom en något mesig titel har jag inget att klaga på gällande Donna Leons Natt i Venedig. Paola och kommissarie Brunetti var lika färgstarka som vanligt, Venedig-och matbeskrivningarna var lockande och väldoftande, och boken var lika mysig och lättläst som hennes deckare brukar vara. Och så har hon ju ett och annat att säga om Italien och världen, även om hon inte skriver några tunga samhällskritiska epos. Jag gillar de här böckerna skarpt! Den här var inte hennes sämsta.

Och som sagt, den största fördelen var nästan att man kan sluta läsa så den påverkar inte nattsömnen. Nu ska jag börja på en Patricia Cornwell (om Kay Scarpetta) och den blir det nog värre med. Kanske måste läsa min KBT-bok om sömn emellan. Eller inte.

Lura ögat

Följande görhäftiga trompe l'oeil såg jag nyss på Curbly.

Väderfundering

Pernilla (Pillerill) skrev på FB att hon gillar regn för då har hon ingen allergi. Minns hur Johan, när han bodde i London, alltid blev snuvig osv när han kom hit och då klagade på att "det luktar natur här". Så, där har vi en fördel med regn.

Men det blir lite fuktigt, även inomhus. 14 grader ute och 24,6 inne, säger väderstationen. Och blött! Vi sitter som vanligt i underkläderna. Idag är det lite Västindienkänsla.

De flesta i min familj är i Italien just nu. Nån av dem ringde hem till mamma idag och sa att det var lite varmt där. Hörde ingen temperatur, men kan tänka mig att det är varmt i Italien. Ellen sa ju att efter flera augusti i Milano var hon halvt immun mot värme. Inte jag!

Och apropå detta med värme sa mamma att de visst har 46 grader i Bagdad. -Man kan förstå att de blir lite hetlevrade med sån värme, sa mamma filosofiskt. -Ja, jag hade också velat slå nån på truten om det var 46 grader, sa jag.

Så i sann engelsk anda har jag nu dryftat vädret. Det är faktiskt rätt viktigt med väder. Lite synd om alla studenter idag bara. Mikael såg ett tomt flak förut. Undrar om studenterna hade ändrat sig och inte ville sitta på flak i regn och skickat hem bilen igen...

Och för att förenda detta med väder med ett av de två hetaste ämnena, bröllop (det andra är fotboll), så vill jag säga att jag är så glad för att vi hade så perfekt väder på vårt bröllop. Inget regn, inte så varmt så man svettades, men inte så kallt att man behövde ha jacka heller. Underbart!

Hemmafru?

Nej, just det, Hollywoodfru heter det. I am. Har precis fått botox. Fast jag får det gratis :)

Älskar min neurolog mest i världen, näst efter Mikael. Ja, till och med före mamma. De senaste tre månaderna har varit de bästa i hela mitt migränliv. Och nu har han satt nya sprutor, precis där de behövs. Jag är euforisk!

Och lite blodig i pannan. Millimeterstora stickmärken och sen lite avtorkat blod. Det är ju ingen storoperation, det här, precis. Men jag har en fallenhet för överdrift. Det blir roligast så.

Gonatt. Nu ska jag sova den tröttes sömn.

Lära sig den svåra vägen

Bakade en citronkaka härom dagen, en ICA-mix bara. Tyckte det skulle finnas nåt gott att mumsa på under Ocean's 13. Bilden här är inte min kaka. Alltså.

De senaste typ halvdussinet gånger jag har bakat en kaka här hemma så har det blivit misslyckat. Pinsamt -- som en 13-åring som bakar själv för första gången. Den här gången sänkte jag värmen lite från 175, för jag misstänker att min ugn är lite för varm av sig, och detta resulterade endast i att provstickan var dyblöt efter 40 minuter. Men det blev i alla fall inte en torr kaka, inte ens efter de extra 10 minuterna i ugnen.

Så när kakan var ute ur ugnen och inte såg ut att var misslyckad på nåt av sätten jag har varit med om på sistone, blev jag så lycklig. Men lyckan varade inte länge. När jag skulle stjälpa upp den gick det inte. Jag tog i lite, och vad som hände då var att översta halvan av kakan lossnade och delade sig i två delar, och hela botten av kakan satt kvar i formen.

Men detta var ingalunda ett ödets bittra spratt, ty jag hade smörjt formen med Bregott. Tydligen går inte det. Det måste ha varit det i alla fall, för så har aldrig en kaka fastnat förr.

Så smörj med riktigt smör(j).

Nu finns det mig veterligen inte många läxor kvar som jag kan lära mig av misslyckade kakor. Men vi får se.

Senaste lästa böckerna

Läste ut min första sommarbiblioteksbok igår, Geniet av David Baldacci. (Jag måste förresten en gång för alla lära mig om det heter Baldacki eller Baldatschi.) Han är i min mening en av de bättre deckarförfattarna och den här boken bekräftade det. Det enda negativa var att det var svårt att lägga ifrån sig boken, och jag har, om det måste fram, tillbringat en halv natt med att "bara läsa ett kapitel till".

Nu har jag börjat på en Donna Leon om Brunetti i Venedig, och även om jag älskar de böckerna är de inte fullt lika thrillerartade, och man kan läsa dem utan att utöva värsta självdisciplinen. Det vill säga att jag inte nödvändigtvis kommer att misslyckas med mina sömnrutiner den närmaste veckan. Skönt.

Läste även ut den ena av mina "psykböcker" om acceptans. Det blev en hel del understrykningar, och att några grundprinciper upprepades var bara bra, så de går in bättre. Boken var inte lång och jag ska läsa om den igen om ett tag, när jag börjar glömma den. Det som var bäst för mig var avsnittet om när man är trotsig och inte vill acceptera en kris. Så gör jag fortfarande ofta. Och så var det en sak till som jag sa till Mikael igår att jag hade lärt mig, men den har jag redan glömt bort. Sorgligt. Men som sagt, jag ska läsa den igen. Ska låna ut den till mamma nu, om hon nu behöver lära sig att acceptera sin rygg. Just nu tror jag hon är lite gramse på sig själv, för hon har förstört ryggen (inte för gott, dock -- hoppas vi!!) genom att ignorera sina begränsningar för en rolig sak. Känner vi igen det???

P.S. Finns det många bättre lukter än biblioteksböcker? Satt till och med på balkongen en stund igår och läste, och boken luktade lika gott som sommaren.

Ett års lycka

Såg en intressant grej i SvD idag. Mer än intressant, faktiskt. En kvinna prövade alla lyckoteorier hon kunde hitta, under ett helt års tid, och skrev en bok om vilka som funkar och inte. Artikeln var så bra så jag klistrar in den här i sin helhet. Om du inte vill bli lycklig, eller inte vill läsa om hur andra har blivit det, kan du sluta läsa nu. Blondinbella har visst också en blogg som du kan läsa istället :)


(Böcker måste vara lycka.)

Den här morgonen är Gretchen Rubin lycklig. Hon sveper in på ett fullsatt kafé på New Yorks Upper East Side och tränger sig ner vid ett hörnbord. När hon lämnade barnen utanför skolporten var de glada och fnittriga. Hon hade sjungit för dem under frukosten, hoppat jämfota under tandborstningen och skapat en lätt, skön atmosfär mitt i morgonstressen.

– Det funkar verkligen! säger hon entusiastiskt. Sjung och hoppa på morgonen. Har du testat det?

Det var en regnig dag för drygt två år sedan som författaren Gretchen Rubin bestämde sig för att bli lyckligare, berättar hon. Egentligen borde hon ha varit fullkomligt tillfreds med livet. Hon var gift med en bra karl, hade två välartade barn, ett vackert hem och flyt i karriären. Till och med badrumsrenoveringen hade gått fint. Men det som fattades var känslan av verklig lycka.

Boken The Happiness Project kom ut i USA i julas och har blivit en bästsäljare där. Gretchen Rubin själv har upphöjts till något av en modern lyckoguru och synts flitigt i tidningar och på tv.

Under ett år levde hon efter en salig blandning lyckoteorier från både vetenskapsmän och popkulturpersonligheter: Plutarchos, Benjamin Franklin, lyckoforskaren Martin Seligman, Dalai lama och Oprah, för att nämna några. Hon täckte in allt och malde ihop teorierna till en ny livsstil.

– Jag är förvånad över hur bra många av teorierna funkar, säger Rubin. Jag är verkligen lyckligare.

När Rubin startade sitt projekt visste hon att hon inte hade möjlighet att förändra sitt liv radikalt. Att söka lyckan genom att flytta till en solig, exotisk strand låg inte inom räckhåll. I stället ändrade hon sina vardagsvanor. Efter flera månaders gedigen research i historiens lyckolitteratur visste hon vad som borde höja lyckonivån: sova mer, träna, kramas, gräla på rätt sätt, skaffa fler vänner, inte skvallra, utmana sig själv, städa garderober, leva i nuet, skriva tacksamhetsdagbok, meditera och utöva skrattyoga. Bara för att nämna några teorier.

– Att vara lycklig är ett jobb, slår Rubin fast. Det är som att gå på gym och träna sina lyckomuskler.

Envist testade hon teori efter teori och ibland tappade hon modet. Att byta livsstil är alltid svårt och Rubin upptäckte hur tidskrävande det var att bli mer lycklig. Att träna mer, äta bättre, gå till sängs tidigt och knyta nya kontakter kräver planering.

– Jag fick stålsätta mig för att klara av att hålla fast vid alla nya lyckorutiner. Det var kämpigt. Jag tog till trick, som att ringa vänner som kunde peppa mig om jag hade en dålig dag.

Under sitt lyckoprojekt drog Rubin flera slutsatser, som hon själv tyckte var överraskande.

– ”Fake it till you feel it”, säger hon. Om jag känner mig sur och nere en dag så tvingar jag mig själv att le. Och efter ett tag känner jag mig mer lycklig.

Att uppträda som om man vore glad, uppsluppen och lycklig gör faktiskt att man blir det. I sin bok refererar Gretchen Rubin till vetenskapliga försök som visat det. Fastän vi tror att vi uppträder som vi känner oss, så är det ofta tvärtom. Vi kan styra våra känslor med kroppsspråket. En studie visade att folk som injicerat antirynkmedlet botox kände sig mindre arga än andra, just för att de förlorat förmågan att göra arga miner och rynka pannan.

– Att fejka och låtsas att man är glad när man inte är det är tufft, säger Rubin. Jag hade väldigt svårt för det i början. Men det är helt galet hur effektiv metoden är.

Lyckosökerskan Gretchen testade också tesen Låt inte solen gå ner över din vrede.

– Förut klagade jag alltid för min man vid läggdags. Jag tog upp alla småsaker som gått fel under dagen. Men att vädra sin ilska gör ingen lyckligare. Tvärtom. Så nu har jag helt slutat att gnata.

Gretchen Rubin pekar på vetenskapliga studier som avfärdar tesen om att det är viktigt att ventilera. Det är rent nonsens. Att ge luft åt irritation betyder för det mesta bara att vi känner oss mer irriterade.

Att ordning och reda skulle höja lyckonivån är inget som vetenskapslitteraturen tar upp. Men Gretchen Rubin noterade att frågan om hur man bringar ordning i fullpackade garderober och byrålådor fulla av omaka sockor var något som populärkulturen vältrade sig i. I veckomagasin och soffprogram i tv är ordningsexperter ständigt återkommande.

– Jag har kommit fram till att yttre ordning skapar ett inre lugn, säger Rubin.

Nyckeln till lycka på ordningsfronten är inte att bli mer organiserad, menar hon. Strunta i att köpa allehanda organisationsprylar, som specialgalgar och förvaringsboxar.

– Det enda du behöver är sop­påsar. Jag städade just ur min garderob igen och skänkte bort en massa kjolar som jag ändå inte använder. Problemet är att vi är dåliga på att slänga saker. Min glesa garderob gör mig faktiskt lycklig.

Under året med lyckoprojektet försökte sig Gretchen Rubin också på mer andliga metoder. Men att meditera fungerade inte alls och skrattyoga-klassen tyckte hon var så fånig att hon inte klarade av att stanna tills lektionen var slut.

– Hypnos trodde jag skulle vara en snabb genväg till lycka. Men där gick jag också bet.

Gretchen Rubin radar upp de tre största förändringarna i livet efter lyckoprojektet: fler vänner, mer sömn och mer sång.

För att bli mer lycklig ser hon till att vara utvilad och går och lägger sig redan vid tio på kvällen. Sjöng gjorde hon nästan aldrig tidigare, men numer är trallandet en självklar morgonrutin.

Bra relationer med andra människor hamnar längst upp på listan över vad som gör oss mest lyckliga, det är de flesta experter och filosofer överens om (förutom Sartre som sa att ”Helvetet är andra människor”).

– Jag har fått väldigt många fler vänner och det gör helt klart livet rikare, säger Gretchen Rubin stolt.
Under projektåret jobbade hon intensivt för att få nya kontakter. Hon startade eller gick med i elva olika diskussionsgrupper. Dessutom började hon blogga och fick nya vänner den vägen.

– Alla måste hitta sin egen väg och forma sitt eget lyckoprojekt, säger hon. Jag har förstått vad som fungerar för mig.

Hon fiskar fram ett excel-dokument ur jackfickan och visar att hon gått systematiskt till väga. Hon har radat upp över hundra lyckolöften, regler som hon följer. Här finns löften om att sjunga, sova och allt annat. Håller hon bara sina löften kan hennes historia få ett traditionellt sagoslut:

Och så levde Gretchen Rubin lycklig i alla sina dagar.

Ännu en drömsemester

Vad sägs om att bo på 5-stjärnigt hotell för i princip en femhundring per person och natt? Hotell Grand byggdes 1927 och ligger bredvid Europas äldsta träpir som är typ 500 m lång. Sopot i Polen är visst en gammal kurort. Antingen har man utsikt mot havet

eller mot parken från rummet.

En helg här hade jag kunnat tänka mig. Och kanske att man tog sig till nåt köpcentrum och shoppade billigt på väg hem.

Grattis Sverige!

Vad är Sverige för mig? Faktiskt inte Zlatan, eller ens Anders Svensson. Hjärtat börjar kanske slå lite mer av Ingemar Stenmark men inte av Björn Borg. Kristina från Duvemåla får 10 p, och Ace of Base inga. Fast Dr Alban får ett par tre poäng. Jag hörde nån av hans låtar när jag var på en klubb i Schweiz (jag vet, jag låter hemskt hipp nu) och då var jag tvungen att säga till alla att han var svensk. Men annars då, förutom musik och sport?

Lakrits är en sån sak som man helt klart saknar utanför landets gränser. Och som skiljer agnarna från vetet, om man säger så.

Naturen ger mig också nationalromantiska känslor. "Hur det ser ut här hemma" är svenskt.

Naturens växlingar över huvud taget, att vi har olika årstider, det är svenskt. Snö är grymt vackert.

Det här är Gunnel & Arnes bäck. Tänk att bo så. Vatten är svenskt.

Vitsippor är också så svenskt att jag spontant utropar: "Ungar, jag blir galen!" (Det säger pappa när vi är på semester och det är så vackert att han inte finner ord.)

IKEA. Så svenskt med platta paket och konformism (alla hem ser likadana ut i sina Ektorp-soffor). Och så är varenda nisse händig och tycker inte det är nåt svårt att få ihop en Billy.

Köttbullar! Inte mamma Scans SÅKLART utan hemlagade. Mormors hette de förr, nu kallar vi dem pappas. Vet inte om de bästa köttbullarna nånsin kommer att heta Anjas. Men so what.

Rapsfält mot blå himmel. (Den svenska flaggan rätt på marken liksom.) Vi har ett precis vid avfarten från motorvägen till VH.

Prinsesstårta. Fast många inte gillar skalet (me included) är det liksom ändå nationalefterrätten. Och så funderar jag på att skaffa virkade/sydda prinsesstårtor till tvillingarna. De måste ju fatta vad som är vad här i livet.

På samma linje säger jag också semla. Ulle började nästan gråta när jag skickade henne ett semlevykort en gång (eller så är det åtminstone så jag minns det). På besök hos en f d missionärskamrat var det semlor som skulle bakas. Och köttbullar.

Flaggan. Vi bränner inte vår flagga och bryr oss inte heller om ifall vi får det eller inte. Det är lagom.

Stugor i rött med vita knutar och flaggstång. Kan ligga var som helst, men ser extra fina ut i skärgården. Eller i Dalarna.

P.S. Varför just 6 juni? Nåt med Gustav Vasa? Han "startade" väl Sverige, typ? Wikipedia besvarar min fråga, och visst var det nåt med Gustav Vasa: 6 juni 1523 valdes han nämligen till kung.

Och just det, borde jag ha haft med kungahuset i min Sverige-mosaik? Vet inte. Jag är lite av både och när det gäller det där med rojalismen. Men den 19 juni kommer jag att vara superrojalist, klistrad framför TV:n, bedömande allt jag ser. Kanske kommer Victoria att ha ett finare bröllop än jag, men det är inte säkert.

Ännu en drömsemester

Hyra flodbåt och åka omkring på kanalerna bland engelska byar. Visst låter det drömskt! DN tipsar:

"Långsamt glider båten fram på den tjugo meter breda kanalen genom åkrar och betesmark. En och annan kossa betraktar oss stillsamt från kanalbanken. Landskapet, som är klassat som nationalpark, är så platt att man kan se hus på flera kilometers avstånd. På Norfolkkanalerna finns inga slussar."






Och så ett gäng låneböcker på det, och lite SPF. Mmm. Och så måste man ha choklad med sig, apropå Mmm. Mmmmmm!

Stockholm maraton

Idag springer det snart folk omkring i Stockholm. Alltså, Stockholm maraton börjar snart. Det finns mycket kuriosa att läsa, exempelvis någons Spotify-lista som ska göra fjäten lätta, och att någon annan laddar med salta sillar (det du Ellen, kanske du också ska springa?). Jag tittade på en gång när jag var typ 16, tillsammans med Pernilla Petersson. Det var tider det. Jag är glad att det är 18 grader, inte 28. De blir nog varma ändå. Och skoskavsreklamen är bäst!!! (Killen som sitter och klipper plåsterbitar.)

Lycka till, alla som är så duktiga att de har kontroll på sin kropp. Själv har jag noll koll, och kan äta bullar tills jag får feber och inte kan sova (det gjorde jag i förrgår). Här är förra årets kvinnliga vinnare, Isabellah Andersson. 2.33.52. Unbelievable.


Dagen till ära ska jag nog ta ett par springsteg. Det har jag nog inte gjort sen jag bodde på Ekängsgatan i Borås och såg att bussen kom innan jag var framme vid busshållplatsen.

En applåd för Kroppen!

Ett foto i huvudet

Ända sen jag såg det här på Karolinas blogg för ett tag sen, har det suttit i mitt huvud. Han ser så "pumpad" och manlig och stark ut. Inte som mina brorsdöttrar. Det är roligt med skillnader. Det är roligt med barn.