Våren

Jag älskar dig. Kom snart.

Sverige

Jag älskar dig!

Att älska människor

Hörde en person på tv idag som sa om sitt småsyskon som fortfarande var foster Man kan ju inte älska en främling. Det var en tonårig kille, så vi ska inte döma honom för hårt. Tonårskillar älskar inte bebisar för att de luktar bebis, som många av oss kvinnor gör. (Vive la différence!) Men jag har tänkt på det under dagen, hur älskar man människor? Tv-killen tyckte att kärlek kom när man känner någon, och det är helt klart en del av svaret. En del personer kan verka udda, och när man lär känna dem visar de sidor som man blir stum av beundran för. Det har jag varit med om många gånger. Så att ta tid att verkligen se en människa, höra när hon talar, ta in det hon säger, det är bra för människokärleken. Men mera då? Mikael och jag känner att vi vill bjuda hem folk på middag. Vår församling till exempel är så väldigt stor att man inte ens ser alla på söndagarna. Och då är det svårt att "hålla koll" på alla, dvs veta om folk kommer, om nån är sjuk på kort eller lång sikt, hur folk har det osv. Att bjuda hem nån varje månad vore ett sätt att ta sig tid att lära känna människor lite mer, så att man stärker banden. Om alla gör så blir det som trådar från alla till alla, och om man ser det som tyg så blir det oerhört starkt.

När jag började tänka på det där med middag idag (jag tror inte jag kommer orka när det väl kommer till kritan, men jag höll med Mikael när han föreslog det) så kom några namn fram med en gång. Och en av dem var en kvinna som gjort det vackraste nån har gjort för mig, hon tvättade mina fötter. Inte på nåt symboliskt, religiöst sätt, utan fysiskt. Hon och en annan person som är lika underbar, besökte mig för några år sen, sådär som vi i kyrkan har några att besöka varje månad, och de ville hjälpa mig med nåt, men Mikael gör ju allt hemma, och det är dessutom väldigt svårt att be om hjälp och till och med att ta emot den när folk erbjuder den. Men det var snart sommar och mina fötter var i förfärligt skick. De filade och smörjde in dem och jag kommer aldrig i hela mitt liv att glömma det. Jag fick en gång manikyr/pedikyr i födelsedagspresent av Mikael, och den tjejen filade också mina fötter, fast hon fick betalt. Jag säger inte att det förminskar gärningen, men det var nåt visst med två personer som gör en en sådan fysisk, personlig tjänst. Att visa sina ofina fötter på nära håll för nån är också lite kymigt. Ja, jag har säkert berättat om det här förut, säkert flera gånger till och med. Men det betydde så förfärligt mycket för mig. Jag kände mig så älskad av att någon var villig att göra mig en sådan tjänst. Att smörja nåns fötter är att klappa dem rätt på hjärtat.

Så jag tror på att om man gör någon en tjänst, det kan vara nåt litet eller stort, kanske bara så litet som att le eller säga hej, så stärker man det där mellanmänskliga bandet som en spindel som väver sitt nät. Jag känner att detta är väldigt viktigt. Om vi älskar människor kan vi inte slå dem, våldta dem, kriga med dem. Svaret på så många av mänsklighetens frågor ligger i att vi älskar varandra mer. Och det kan vi göra, både med främlingar och vänner.

Ibland är det svårare än vanligt att göra snälla saker för andra. Som när man träffar kanske en person i veckan, hos doktorn. Men jag kan också. Dels kan jag anstränga mig för att lysa upp för dem. Att vara snäll, rolig, glad, tacksam. Ja, såna grejer. Min gamla läkare i Borås som är död, han sa när jag sa hejdå för att jag skulle flytta till Stockholm, att han hade uppskattat att ha mig som patient. Jag blev så paff av det. Kunde inte fatta vad jag hade gjort som någon kunde uppskatta. Tyckte mest att jag klagade på symptom. Men tydligen gjorde jag något, kanske var det unikt, nåt som bara jag gör, och som det är viktigt att jag fortsätter göra. För att världen behöver människor som älskar, världen behöver mig. Alla behövs. Det krävs hela mänskligheten för att alla människor ska älskas. Så gör vad du kan, runt dig där du är nu, så bidrar du till att hela mänskligheten blir älskad. Är inte det det bästa CV:t man kan tänka sig? Anja älskade hela världen, en människa i taget.

Min sorts humor

Sheldon sa nyss (det är pilotavsnittet som går igen) att om man bara ändrar en trappas trappstegshöjd med två millimeter så ramlar de flesta. Man ska inte tro på allt man hör på tv, men jag kan gott tänka mig att det är sant. När jag bodde i Borås för tio år sen så neg bussarna när man gick av, men en gång neg den inte lika mycket som den skulle och då ramlade jag handlöst på marken. Rev upp ett hål i min vinterjacka. Ja, jag har inte kommit till rubriken än, min sorts humor. Jag fastnade på det där med att flytta trappstegen.

Det roliga jag tänkte på är att apropå att flytta saker, så är ett grstligt prank tydligen att när nån är bortrest, så flyttar man alla möbler två centimeter och när de kommer hem kommer de att snubbla på och gå in i allt. Görkul. Om de inte skadar sig på riktigt. Gör det för ont när folk ramlar och slår sig så tycker jag inte det är kul, men ett litet fall är jätteroligt. Jag är lättroad på det viset.

Jag har bara kommit på att problemet med att flytta på allt i nåns lägenhet är att man inte får se dem snubbla och vad är då vitsen? Sitta hemma hos sig själv och föreställa sig hur folk ramlar? Gratis underhållning, fast bara gratis, inte roligt.

Gå försiktigt.

Konstnärstips

Fabio Cembranelli kommer, trots sitt italienskklingande namn, från Brasilien. Jag hamnade på en av hans tavlor när jag klickade mig runt mig på pinterest igår, och något talade till mig så att jag sökte efter fler verk. Jag är inte alls konstkunnig, men reagerar mycket på konst jag tycker om. En till synes liknande tavla kanske inte talar alls till mig, och jag har inte färdigheter för att begripa vad det är som tilltalar mig eller inte. De här skulle jag kunna ha på väggen allihop.

Två väldigt olika brudar

Tre dagg, vad säger ni?

Lite av varje

Jag skrev visst rubriken igår men nu har jag glömt om jag hade nåt att säga.

Har lite ont i magen för Mikael är inte frisk än. Han var sjuk i två veckor, gick och simmade igår och tyckte det var jätteskönt, men mår dåligt idag. Gissa om jag tänker TÄNK OM JAG HAR SMITTAT HONOM?! Infektioner som inte går över är ju lite inbäddat i min hjärna under _blink, blink_ DANGER DANGER. Men nån i brf-föreningen sa att han hade inte känt sig pigg förrän efter två månader. Så det är väl en kraftig rackare. Kanske ska försöka få Mikael att vaccinera sig nästa vinter. Stackarn. Och jag blir stressad när han inte orkar, för då måste jag göra saker själv som jag hade behövt be honom om hjälp med. Jaja, hoppas han hämtar sig till imorgon, och så får han skjuta upp det där med träning lite till. Fast, förlåt jag ska inte avslöja andra. Men han berör mig så, både på gott och ont såklart. Det är ju vad kärlek innebär. Att man oroar sig också.

Jag har visst råkat köpa massa dvd:er. Så bra, för vi sorterade ut och slängde alla förpackningar och stoppade in bara filmerna i en typ pärm. Och så kommer jag med tio filmer till. Men de ska bara tittas på och sen slängas. Rea på Ginza.

Mikael hade hört nåt radioprogram om mat i film, och hur mat inte har samma roll i Sverige och svensk film som i t ex Italien. Och så nämnde de kommissarie Montalbano, som sitter på sitt hemmahak och ibland, om ett fall går riktigt dåligt, så får de ta ut maten igen för han har ingen matlust.

Likadant är det i böckerna om kommissarie Brunetti i Venedig. Han pratar alltid med frun om vad det ska bli till lunch och middag (de har lunch två timmar när alla går hem och mamman lagar en hel måltid???) och om hon inte kan göra svamprisotto eller... Nu glömde jag vad det är han gillar så. Gryn, som kokta blir en massa, som man skär, tror jag. Och ibland när de är ute och utreder måste de gå och ta ett glas vin och fundera på saker. Jag älskar verkligen italiensk mat, italienska deckare, och kombinationen av de två. Pizzan på bilden ska tydligen vara äkta italiensk.

Jag hade tydligen köpt en dansk deckare på rea på Ginza. Försöker skära ner på slösurf så jag får lite ork till huvudet, för jag längtar så fruktansvärt efter att läsa. Vi får se om det går, eller om jag får fortsätta med serier. Fick hem 1-3 av Good wife, samt Bletchley circles första två säsonger. Okända för mig, men kostymer och spänning är väl perfekt.

Jag får ju inte skriva så här lång tid efter att jag tagit sömnpiller, för att jag tappar det lilla omdöme jag har kvar. Kanske skrev jag nåt heltokigt igår som jag var klok nog att radera, och så blev bara rubriken kvar.

Tack för att ni läser min blogg. Det är mycket blaj i den, men det är en viktig outlet för mig att få skriva om mitt liv och hur jag har det. Dessutom måste jag bara skriva, även om jag inte klarar av att tänka ut böcker nu, så utövar jag ändå mitt "yrke" i väldigt små mått. Och ibland när jag lyckas med nåt inlägg så blir jag glad för er skull, kanske får ni en fin bild på en get eller en blombukett, eller några goda nyheter om att min förstoppning har minskat. Som ni kan glädja er åt alltså. Mm, just så.

Ja, det är nog dags nu. Lång dag. Ramlade nästan i duschen, för tredje gången i rad.

Har inget nagellack på mig. Känns oerhört tragiskt.

Men annars är det mesta riktigt bra!!

Och jag har säkert åtta göra synonymer... Nej, vad heter det när man kallar sig Freja Gullspång istället. Det heter inte synonym ju. Whatever, både banken och hjärnan är stängd. Magen kurrar, så jag går upp och tar ett päron. Mmm!

Lurendrejeri

DN rapporterar om fuffens mellan assistentbolag och vårdare. Mamman till en brukare skulle bland annat få 28 000:- i lön efter skatt. Hon fick också pengar under bordet. Men den lönen?! Såvitt jag vet är personlig assistent inget vårdyrke som kräver utbildning. Att få 28 000:- netto av FK för okvalificerat arbete låter så orimligt att jag blir blåsur. En gymnasielärare i språk har 5 1/2 års högskoleutbildning och får inte 28 000:- netto. Inte brutto heller tror jag. Vad massa pengar som flyger genom folks händer. När det är andras pengar det handlar om är det så enkelt att vara "generös". Ja, nu är jag upprörd och sur. Det där fusket förstör för oss som är sjuka på riktigt. Det är så fel att Försäkringskassan måste värja sig och misstänka att alla fuskar och ljuger. Gah, jag blir så arg.

Måndagsbuketten, eller VAR ÄR VÅREN?

Och om nån undrar, så är den mulliga modellen från Sports Illustrated Swim Suit Issue! Jämställdhet och lika värde behöver inte bara vara mellan könen.

Info till asylsökande?

Såg en debattartikelsrubrik idag -- ja, nu har det gått så långt att jag bara läser rubrikerna, och ändå har en åsikt om det förmodade innehållet -- om att asylsökande män borde få ett informationshäfte om hur man beter sig i Sverige.

Men vad är det för orättvisa? Ska inte kvinnor få ett också, och barn? Alla har rättigheter, och inte bara männen har skyldigheter. Om en man ska få besked av svenska staten att i Sverige är det olagligt att slå fru och barn, är det inte lika självklart att kvinnan får besked att hon har rätt att inte bli slagen? Att hon har rätt att ta körkort, arbeta, träffa människor? Och att barnen har en rättighet att gå i skolan tills de är 15 eller 19 år, och att det faktiskt är deras skyldighet att gå varje dag och läsa sina läxor. Att alla har rättigheter men också skyldigheter. Ett sekulariserat land betyder inte anarki.

Jag är ju inte feminist. Inte för att jag inte tror på kvinnors rättigheter, för det gör jag verkligen, utan för att ordet feminist har kapats av manshatare. Inte alla feminister är manshatare (måste man verkligen lägga till en sån självklarhet?!), men det här att könen är jämställda och jämlika borde heta något mer neutralt än bara det ena könets namn. Maktkampen var från början kvinnornas, med rösträtt osv, precis som med de svartas rättigheter. Men när skillnaderna och ojämlikheterna är teoretiskt borta och lagstadgade, då är ju kampen allas. Det är mitt ansvar som vit att inte se ner på svarta, gula, bruna, röda och tyskar på campingplatser. Det är inte hos de svarta som problemet med rasism ligger, sagt med viss brasklapp, för jag förstår att saken är mycket invecklad t ex i USA. Och nu är det inte kvinnornas kamp för rösträtt, det är allas kamp för alla människors lika värde.

Så jag tycker baske mig inte det är en bra idé att män ska få reda på att man inte får slå sin fru i Sverige. Det är precis lika viktigt att man säger det till henne. Hon har rätt att slippa, lika mycket som han har  skyldighet att låta bli. Och även om det oftast är männen som slår, så är det inte bara männens problem. Det är allas kamp för alla människors lika värde.

Jag tror nämligen inte på att det är de som har makten som man får vänta på att de ger ifrån sig den. Jag tror på små revolutioner. Att man säger Nu räcker det, nu gör vi såhär. För allas lika värde.

Bästa tipset

Fick en burk nagellackborttagningsmedel i julklapp. Men den har typ skumgummi i också, så man stoppar ner fingret, som då omges av skumgummi, och sen drar man upp fingret igen. När jag hade haft ljust nagellack härom veckan satte jag bokstavligen bara ner fingret och drog upp det igen, inte nån väntetid alls nere i burken. Helt makalöst. Och jag som alltid avskytt bomullstussar. Vilken lättnad!

Nagellacket på bilden är från Ellos, deras egen billiga sort. Typ 30 spänn. Och det var precis lika bra som vilket dyrt märke som helst, lättmålat, jämnt i färgen. Nu har jag ett nästan likadant från OPI på mig och det är flammigt i färgen och hade en för bred borste. Så allt dyrt är verkligen inte bättre. Fast i och för sig målade jag bara ett lager, fast flödigt. Då är det nog mitt fel.

Det var dagens nagellack, det. Älskar att ha nagellack. Äääälskar.

Veckans nyheter

Slut på sträckbänken

Jag ska inte säga att jag blev besviken, men vi har ju pratat utväxt. Det blev lite av platt fall. Fast det ska man ju vara glad för. Vill egentligen inte använda denna för att skratta åt något. Vissa utvecklas åt rätt håll de sista 30 åren av sitt liv. Härligt att vara över 80 och modern. Jag har svängt 180 grader. Utväxtdamen är numera lite av en idol!

Dagens repris

Borde gå ner i sömnpiller, har försökt, men då sover jag för lite och för dåligt, och jag har migrän sen tre veckor så jag "kan" inte sova dåligt för då blir min migrän för svår och svårbehandlad. Ibland måste jag ta treo comp för migränsmärtan, men då blir jag så hård i magen och kan inte lämna fecesprov. Det är vad jag tänker på idag, när jag sovit dåligt, har ont i skalpen, går in i dörrkarmen på väg till toan (av trötthet) och undrar vad jag ska behandla migränen med idag, om den kommer, när den kommer.

Jag antar att jag kan titta i min hälsodagbok och vara proaktiv och räkna piller, istället för att tycka synd om mig själv. Tredje veckan. Daglig migrän. Tänk om man bara kunde ta vad som behövdes. Det vore nåt. Ingen rädsla för kontraindikationer eller beroende eller medicininducerad huvudvärk.

Istället lever jag i mörker och med öronproppar och tänker på vad jag ska ta.

Fast just nu är det inte så illa. Tyst, mörkt, rör mig inte. Ska nog låtsasshoppa lite. Ojdå, jag har glömt hur man stavar låtsas.

"Katten sprang och svansen slang"

Nu känner jag mig återigen som om jag springer efter min egen svans. Jag har migrän, men jag har redan tagit mycket mer migränmedicin de senaste två veckorna än jag vill. Men om jag inte tar migränmedicin måste jag ta treo, som inte har räckt de här veckorna, eller treo comp. Det har faktiskt heller inte hjälpt lika mycket som det brukar, och det motverkar effekten av botox, så jag bara måste hålla nere "konsumtionen" av det. Dessutom blir det komplett stopp i magen av kodein, och jag ska lämna avföringsprov. De är supetkänsliga och om man bara får en liten spricka där bak så kan proverna reagera på det. Men är det då blod som tillfördes när avföringen redan var halvvägs ute, eller är det tecken på att det blöder inne i tarmen? Jag har mina magproblemsperioder. Förra året hade jag diarré i flera månader. Men det var ju inga värre problem än att man blev bra på att hålla inne fisar. För man visste aldrig vad det skulle vara. Bajsa ner soffan är jag både inte nog gammal för, och alldeles för gammal för. Men jag började inte svälta eller så, synd förresten. Nu är jag inne i en hård-i-magen-period. Vad jag än äter, kolhydrater för det första, det behövs (lchf är en effektiv stopplugg), 800 mg magnesium per dag, ibland 1200, samt 2-3 matskedar linfrö. Man får ta högst 2 tsk. Jo visst. Och med den magen ska jag prestera tre gånger spricklös avföring. Idag blev resultatet noll. Just det, jag har ju bara ätit en gång. Har varit för trött för att ens ta en macka, och mikael kom hem först vid tio. Jag bajsar inte om jag inte äter två gånger på en dag. Allt det här känns som ett prov i skolan. Och så försöker jag gå ner i sömnmedicin, det är den svåraste kvar, och förra veckan gjorde jag det, sov uruselt i några dagar och sen dess har jag haft migrän. Vad är då värst, att överdosera sömnmedicinen så jag sover, och inte behöver kodein eller triptaner, som jag väl snart måste avgiftas från igen. Och treo comp påverkar min redan förstoppade mage. Allt hänger ihop med allt. Självklart, kroppen är ju en enhet. Men man önskar ju att om det var fel på nåt, så kunde det väl vara bra med det. Så kunde man behandla det på bästa sätt. Inga massa förbjudet att blanda eller sover jag inte så får jag migrän. Och den historien är så lång att jag inte vet hur jag nånsin ska kunna sluta ta två. Jag har gjort det förr, men då fick jag andra mediciner jag kunde ta vid sidan, och då blev det ju lättare. Jag äter redan allt jag kan på samma gång. Ja, jag får söka gudomlig rådgivning, både av Gud min Far men också av Gud Doktor Ulla. Och doktor Mikael med magen. Jag måste nog berätta vilka problem jag har så han kan få en rättvisande bild. Idag har jag haft kramper i magen, med fördelen att jag inte känt något drag i naveln. Bla bla bla. Bara massa medicinska funderingar. Men jag har bra läkare. Fast om jag skulle fråga dem allt jag undrar, skulle jag behöva träffas varje vecka, men jag brukar gissa på svaren, fråga mikael om han vet, eller googla. Det är riktigt prisvärd och pålitlig medicin och vård av multisjuka, det. Och de bästa drogförslagen får man på flashback. Där vet de minsann om att man blir hård i magen av morfin.

Det senaste i me-communityt är att vi vill ha tag i det som Aregawi kanske bli fälld för. Det hjälper mitokondriernas energiproduktion. Ja tack. Vi tänker oss en massresa med färja till Tallinn, så möter oss en skum gubbe med hatt, ger oss fem askar var för en tusenlapp, och sen går vi till spabadet och lossar våra spända muskler. Tidernas resa!

Och om jag är för hård i magen får jag endoont när jag går på toa, och/eller efteråt. Det sitter nån endohärd på tarmen. Man blir ju specialist på att känna igen sin kropp, och endast precis efter tarmtömning kan inte betyda annat än att det sitter endometrios på min tarm. Blir det värre får jag operera bort... Jag vet inte, bara livmodern eller allt? Om livmodern producerar slemhinnan som växer fel, vilket styrs av hormonerna som kommer från... äggledarna? Då borde ju allt bort, för att jag inte ska få mer på andra ställen?

Läste om en idag som fick me, alternativt blev försämrad i sin me, av en galloperation. Tänk om jag måste operera bort livmodern och blir kraftigt förändrad. Vad. Det. Här. Tär. På. En. Det är nån som utövar terrorism mot mig, som dinglar framför mig fyra väggar, en säng, ett vattenglas med sugrör, men jag kan inte säga vatten när jag är törstig och jag kan inte hålla glaset själv. Ja, mikael har ju jobbat inom vården, dels när han utbildade sig till akutsköterska i lumpen, men sen jobbade på diverse vårdinrättningar och sen som medicinsk ingenjör. Hans karriär byggdes ju på vården, på sjukhusmiljön, på maskiner som används i vården. Så det finns väl ingen bättre vårdare. Men ändå, det skrämmer mig nåt så fruktansvärt! Och jag har haft det jobbigt med några på fb som säger tokigheter, nej, vansinnigheter, som gör att jag bli ännu räddare för min framtid. Så jag är i sämre emotionellt skick än jag trodde.

Och snart ska jag träffa kommunens biståndshandläggare om hemtjänst. Det pratade mikael och jag om idag, och jag grät när jag frågade om han kunde tänka sig det. Att utföra hemtjänsten, som skulle bestå i att sköta min personliga hygien. Jag vet, jag har sagt det förr, men det behöver gråta för fler gånger. Nu snöt jag ut alla tårarna ur näsan och genast känns det bättre. Nu tar vi nya tag. Det här kommer också att gå bra.

Imorgon är en annan dag!

Var vill jag bo?

If you could live anywhere, where would it be and why?

Här, hemma. Jag vill faktiskt helst bo här. Jag har blivit mindre flyttlysten och mera hemmakär. Plus att det ska till tre magiker om vi skulle kunna flytta nånstans. Även om mikael har gjort stooooooorverk i helgen.

Men jag skulle vilja bo på sardinien i april, maj och juni. Sen hemma i juli och augusti, med  ytterdörren och balkongdörren öppna för skönt tvärdrag. Sen vill jag bo på sicilien i september. Oktober och november skulle jag vilja bo i new England, gärna Boston. De första tre veckorna i december skulle jag vilja bo i Salt Lake City, med sån underbart överdriven men ändå vacker och inte minst musikaliskt trevlig tid. Sen hem för jul och nyår. Och sen har jag januari februari och mars på mig att swoosha ner för backarna i goa gamla Sälen. Och självklart är jag frisk. Men jag behöver inte arbeta och har ändå pengar till allt detta. Just det är väl inte så friskt/realistiskt.

Veckoresor, eller tvåveckors, skulle jag vilja ta till en massa ställen. En helg i Budapest, Paris, Barcelona, Trosa, Lund, Göteborg! Sen lite längre vistelser, långhelger, på slott i Tyskland, Frankrike, och kro i Danmark. De gamla badorterna i Polen. Italien, lago di Como, lago di Garda, lago Maggiore, Milano, Venedig, Burano, Pisa, Rom och Neapel såklart, Capri, amalfikusten, Cinque terre, Positano, Toscana, har mer saker jag inte sett på Sicilien, typ hela östra sidan med vulkanen Etna och Taormina och flera städer. Sen vill jag se ett äkta munkkloster, kanske få bo där med Mikael några dagar och inte säga nåt men gärna lyssna på de andra. Och äta deras mat.

Ja, jag vill väl också till karibien. Är mera en karibientjej än en asientjej. Hört för mycket om ödlor. Annars är jag intresserad av Indonesien, Filippinerna, de där höga tornen, kanske Australien, men hur ska man orka den resan?! Japan och Kina vore coolt.

Men för övrigt så verkar både Bahamas, Jamaica, St Lucia och kanske en kryssning trevliga alternativ.

Kan väl tillbringa två veckor med att kryssa kanarieöarna också. Dem vill jag också se mer av. Sen gillar jag Kreta tror jag, och absolut att jag vill till både Azorerna och kap verde. Om saker inte vore så politiskt olämpliga ville jag också gärna prova ett helt gäng länder i nordafrika förutom Egypten, Marocko, Algeriet, Tunisien.

Självklart vill jag på pilgrimsfärd i Israel, och gå där Jesus gick. Men numera kanske den upplevelsen karaktäriseras bombas där Jesus gick. Inte lockande just nu, men egentligen, såklart.

Sen hade jag velat åka i en extremt bekväm husbil på nån lång och vacker väl i Norge. Och i en cab mellan Helsingör till Köpenhamn, Strandveien. Fast inte pressa gasen så utan att man har tid att glo på husen och utsikterna.

Sen skulle jag vilja åka på mc-semester. Kanske till Trosa.

Och mördarmiddag på Häringe slott.

Och 102-årsfest på Ludvigsbergs herrgård, eller på Sundby gård.

Ungefär så gör jag också

Fast i sanningens namn så är jag så pass vig och stabil att jag har börjat klä på och av mig sittande. Det är fortfarande lite frustrerande, men jag har ju inte precis bråttom.

http://liviamoraes.com.br