Jag är skyldig er en snygg lampa, istället för den där förfärliga från härom dagen. Eftersom i princip alla lampor i världen är snyggare än den, så var det lite svårt att välja. Let there be Light!!
Valentino
Gult är inte min favoritfärg, men den här dräkten är nog det mest perfekta jag nånsin sett.
Om jag vore kunglig skulle jag ha den på statsbesök.
Nu vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra med den. Ha den på bröllop kanske.
Sån tur att jag har en walk-in closet på Pinterest som är 5000 kvadratmeter stor. Den sitter på ett moln. Kanske ramlar nåt plagg ner nån gång.
Bröllop i stadshuset
Jag hade en period innan jag skulle gifta mig när jag tyckte att min brudklänning gjorde att jag såg utklädd ut. Att jag hade ändrat mig och ville gifta mig i en normal klänning, inte en med släp å tyllunderkjol och grejer. Men då sa min kloka kusin Rebecka att på bröllop så får man se utklädd ut, det är liksom hela vitsen. Och det är jag glad för nu. Stadshusklänningarna här är fina, men jag är glad att jag körde med full gas.
Lampotyg
Jag säger inte att min smak är bättre eller mer rätt än nån annans. Men eftersom det är jag som regerar på ueberserioest så förkunnar jag härmed, och i strid med professionella inredningstyckare (med hon med Trendenser i spetsen), att den här lampan är så ful att den inte borde få finnas.
Jag vet också att man inte kan säga "inte borde få finnas", för alla andra har lika mycket rätt att tycka om den som jag har att tycka illa om den. Men i mitt kungarike är den förbjuden!
Mer jul
Vi var hos mamma och pappa på kycklingmiddag ikväll. Och citron- och marängpaj!!! Jag orkade inte tvätta håret innan, men sminkade mig lite och tog på dinglande örhängen. Alltid lurar man nån. Skönt att kunna välja att gå istället för att duscha och inte orka gå, fast tragiskt på ett annat sätt.
Det var så lugnt och trevligt, passande för en gammal stöt som jag.
Dagens roligaste var min julklapp från Ellen, kreativt inslagen med vackraste kärleksförklaringen. Jag fick Orka torka!
Det bästa var att jag hade tänkt ge den till henne! Fy vad kul.
Snälle Mikael (som rände runt och bytte julklappar idag, och jag fick smyckestråd så jag ska trä om mitt favorithalsband som har varit trasigt i typ två år, dessutom fick jag en Pandurokatalog)... Nu har jag glömt vad jag skulle säga.
Vår granne dog idag. Igår när Mikael var på sjukhuset sa han åt honom att han inte behövde komma nån mer gång. Fast han var gammal och sjuk så är jag lite ledsen idag. Han var en fin man, klädde upp sig i kostym när han var här på påskmiddag en gång. Och hans trädgård är fantastisk. Han har verkligen tagit hand om hela närområdet, det märktes när han låg på sjukhus i somras. En man som har en prunkande trädgård måste man beundra och respektera.
Konstigt nog längtar jag till hans begravning. Han är ju inte där själv då, men symbolvärdet i att säga tack uppskattar jag. Även om Mikaels besök hos honom de här senaste dagarna är bättre än alla symbolvärden i världen. Men jag tänker niga framför kistan, lägga en ros på den och tycka att jag kom lindrigt undan som får vara introvert och asocial. Jag har så svårt att småprata med folk. Jag kommer inte på vad jag ska fråga. Efteråt kommer jag alltid på saker jag ville vetat om personen, men det går så långsamt att jag ofta sitter tyst och inte för mitt liv kan komma på en enda sak att säga. Inte blir det bättre heller av att jag tränar mig så lite. Jaja. Jag pratade inte så mycket med Bosse som jag hade velat, dels var han mest ute på förmiddagarna när jag sov, och dels har jag ju lite social ångest som bara blir värre med åren.
Vi pratade om döden hos mamma och pappa. Mikael säger att han kommer att dö, och det vet jag ju. Men vill inte att det ska bli några problem med hans barn eller andra släktingar om vad folk tycker. Jag har faktiskt bett Mikael skriva ner hur han vill ha det.
Jag får lite ont i magen nu känner jag. Det har ju varit Tsunami-tioårsdag idag också. Saker händer, vi kan spela spel med personer från hela jorden på samma gång, skicka folk till månen och sonder till Mars. Vi kan bota aids. Men ändå dör våra nära och kära fast vi inte vill det. När morfar, mormor och farmor dog, de var 80, 85 och 95, så kändes det naturligt. Livet var slut, de hade slutat leva lite innan de dog, faktiskt precis som grannen gjorde. Farfar dog halvgammal kan man säga, men jag var bara 6 år då och tog det som ett barn. När min kusin Madlen dog i cancer grät jag och sörjde, men det var i etapper, och i ärlighetens namn kände jag henne inte så väl. Vi hade ju bott 50 mil ifrån varandra hela livet och inte lärt känna varandra på det där vardagliga sättet man gör om man kan cykla till kusinens hus. Men hon gav mig en singel (grammofon-) med Spandau Ballet, och det var den första skivan jag fick från en cool person. Äldre, in the know. Men jag uppskattade verkligen den presenten, och minns den fortfarande, 30 år senare. Det där med vilka avtryck en människa gör i andras liv är intressant. Nån sa om mig att jag var stark och en man ser upp till. What? Vem blandar du ihop mig med? Jag är liten och svag och rädd och gråter oftare än jag vill erkänna för evigt på internet. Men kanske det är just så man är stark -- man är liten och ledsen och svag, men gör det ändå, med ett leende om man förmår.
Klockan är 1:23. Gillar jämna fina siffror. Gillar ordning, saker ska vara på ett visst sätt. Det är därför jag är så glad för mina fina nya blåa strumpor. Har fått hål i mina gamla blåa sockor och har haft svarta strumpor till blåa jeans. Det går ju inte. Mikael har typ gett mig allt på hela min önskelista. Wow.
Tänker dock fortfarande på julafton med Mikaels barn. Den ena sonen gav den andra nån sorts lego som kan kosta några tusen, jag är inte säkert. Det var nära vi fick se tårar under julklappsutdelningen! Och så fick jag Downton Abbey-boken som bara inte kunde blivit mer rätt. Och så hade ena sonen handlat på Stadsmissionen, en tung ljuslykta från Kosta Boda och en elegant spatserkäpp! Men huvudsaken var att han hade handlat på Stadsmissionen för då går pengarna till gott ändamål, och han vet att vi uppskattar sånt. Då blev jag så rörd att jag nästan grät.
Det har varit mer jul idag! The gifts keep giving. Jag är lycklig.
Februariresan: italienska alperna
Madonna di Campiglio verkar vara den största/bästa skidorten i de italienska alperna, Dolomiterna. På sin egen turistsida säger de följande:
Today the Ski Area can boast 57 lifts and 150 km of ski runs, with a capacity of more than 31,000 people per hour, 50,000 sq m of snow park, 40 km for Nordic skiing and the link up to the pistes to Pinzolo, Folgarida and Marilleva.
Prinsessan Estelle gjorde själv sin skiddebut i de italienska alperna på nyårsafton 2013. Kan de kungliga, så ska vi, eller hur ;-)
Hon var dock inte först: Den 17 december 1974 vann Stenmark sin första världscupseger i "svenskbacken" i Madonna di Campiglio i Italien.
Vi kan i alla fall räkna med pasta till middag istället för sauerkraut! Därför väljer jag Italien hver gang!
Januariresan: Sälen
Så trevligt att resa nånstans tillsammans varje månad! Vi kommer att ha så roligt!
Januari har jag tänkt ska gå till Sälen. Jag vet inte hur mycket snö de har, men så dålig som den här vintern har varit (Mikael har skrapat rutorna tre gånger) så vågar vi inte vänta. Och februarilovet lär vara smockat i varenda stuga. Det vore trevligt att fira jul i sälen, men det verkar å andra sidan jobbigt att släpa med sig presenter och brynkål. Så vi kör i januari. Kul å göra nåt kanske när de första pengarna på länge bränner dig i fickan.
Det går tåg till sälen, har jag kollat på SJ:s hemsida. Rättare sagt går det tåg till Mora och anslutningsbuss därifrån direkt till backarna i sälen och trysil. Jag tror dock att det är smart att ha bil med sig så man kan åka och handla mat om man inte vill leva på frukost, lunch, middag och nattmacka på hotellet.
Backen upp till själva sälen är spännande! Har åkt den med husvagn bakom, det var lite pirrigt. Men upp kom vi, men det var inte idealt att bo i husvagn. Jag kör nog hellre på bekväm stuga med mååångs sovrum, så alla får plats och kan äta tillsammans och spela spel tillsammans. After ski betyder nämligen inte dricka i baren utan hem till middag och Phase ten. Och vad gäller husvagn så är det väl en ovärderlig lyx att kunna duscha ordentligt inomhus? På sommaren är det kanske lite romantiskt att gå omkring med handduk kring blött hår, men inte i minusgrader. Så stor stuga it is.
Jag tar ju gärna en stuga med ganska stort kök, åtminstone bra med sittplatser, typ 10-12. Och lika mycket sittplatser i storstugan. Sen fräscha duschar och mjuka sängar och nära till backen. Men även en trevlig biltur över fjället för mig som inte kan åka skidor numera.
Jag vet inte vilka som följer/följde med på resan. Några av er kan nog ta sig ner för en backe, medan andra får följa med mig i full termomundering till början av gatan och tillbaka, 50 steg! Men även det en underbar, uppfriskande promenad. Och så får vi kanske få mat från hemtjänsten. De har väl ingen sån service på turistorterna. Men några restauranger med takeaway, det måste vi hitta. Annars kan jag faktiskt göra spaghetti och köttfärssås, för det är liksom helgerån om man inte äter det i precis alla sammanhang som finns.
Men kolla här hur trevligt vi har haft!!!
En resa i mars?
Här är en favoritstad, Luzern i Schweiz. De där broarna blev jag kär i på en gång. Jag köpte ett paraply där som jag hade i flera år. Men när min familj kom och hälsade på mig i Schweiz innan jag skulle flytta hem igen, kunde jag inte hitta i stan och blev arg på mig själv för att jag ledde omkring familjen bland ingenstans. Detsamma hände faktiskt också när jag skulle visa dem en gammal del av Basel. Jag var helt säker på var den låg, jag brukade promenera omkring där, men då hittade jag den bara inte. Jag älskade Basel. Som stad.
I mars, särskilt i slutet, kan det ha blivit vår i Schweiz redan. Jag har åkt till London många gånger när solen värmer på ryggen där medan det är vinter hemma. Och vad gör vi på Kanarieöarna och i Thailand hela vintrarna, jo, snor en årstid som vi inte har hemma just då. Lite verklighetsflykt vädermässigt är extra grädde på moset.
Har ni nånsin haft grädde på moset? Grädde _i_ moset däremot, det är finfint. Tyvärr är det godaste att blanda kolhydrater och fett. Den dieten är jag jättebra på. Diet för långsiktig viktuppgång kallas den också. Jag har ätit så mycket godis de senaste två dagarna att jag har både ruelse och extra tjock mage. Oh well. Detta är ingen bantningsblogg!
Jo, men Schweiz i tidig vår, det vore nåt. Eller för den skull Salzburg. Men det förknippar jag mer med sommar.
Och helst ska man ju kunna gå på benen på såna ställen. "But I can't dream, can't I?"
Mars tar vi Basel och Luzern, kanske hellre april förresten. Och i maj åker vi till Salzburg. I juni till Comosjön eller är det Gardasjön, strosar runt sjön och tittar på fenomenala hus, håller varann i hand, äter spaghetti på kvällarna.
Fy vilken trevlig semester.
Hade jag ett jobb skulle jag gärna kunna tänka mig att ha en vecka ledigt i månaden. Eller en långhelg gör sånt som London. Om man arbetar alla lördagar (och har en Rut som städar och kanske får matkasse hem), så kan man jobba in tiden. Tänk att tillbringa en vecka varje månad nånstans nere i Europa, jag smäller av av underbarhet! Då blir det nog såhär:
Jan Sälen
Feb italienska Alper, vad de nu heter
Mar Luzern och Basel
Apr London
Maj Salzburg
Jun Lago di Garda/Lago di Como
Jul Sverige, jordgubbar, smörgåstårta, bad. Ikea med a/c för varma dagar
Aug Sardinien
Sep Sicilien
Okt Teneriffa eller Lanzarote
Nov Egypten
Dec Hemma!!
Ja men då så. Då blir det väl så 2015. Jag återkommer varje månad och berättar om resan :) men här ett smakprov från Luzern.
Längtar
Jag längtar efter att leva i en tid när det finns tillfällen att bära en sån här hatt.
Jag längtar efter att leva så i min vardag att alla ögonblick känns som en sån hatt.
Häftig idé
Man ska ju inte kritisera och/eller rätta till saker som barn har gjort, men det här tycker jag ligger på en annan nivå. Skulle kalla det ett inspirerat samarbete!
Vilken god jul!
Vi vaknade i tid för att åka på julaftonsfirande (både Mikael och jag vaknade några onödiga timmar för tidigt). Vi krockade inte på vägen. Det fanns så fantastiskt mycket god mat som alla (utom jag...) hade hjälpt till med. Och ingen som känner mig skulle tro att min favorit på julbordet var J:s Jansson, men den var fantastisk! Köttbullarna var hemmatrillade av ett annat syskon (väldigt runda dessutom), allt var så trevligt och gott att jag måste säga att jag dånade lite. Fast jag hade min första jul utan brynkål, och det gick visst bra det också. Fisktallriken var om möjligt ännu godare än köttallriken. Och godisbordet sen, jag hade hela fickan full av papper. Nougaten jag gillar finns i alla fall kvar i Twist.
Presentutdelningen tog lång tid. Trevligt, alla presenter var oerhört lyckade men det är ändå lite pinsamt att vuxna människor får så mycket grejer, när folk svälter. Men jag är inte på något sätt beredd att byta mina saker mot svältbarnsjordnötssmör. En oerhörd triumf för själviskheten, men jag fick ju så vansinnigt bra grejer!
Jag är inte världens mobilaste, och inte världens påhittigaste heller, så Mikaels presenter från mig var lite som de brukar vara, ett par krysstidningsprenumerationer, en utemiddag i Gamla stan, en hemmagjord kalender (han ville hellre ha en religiös kalender än en Downton Abbey, sa han, och i sista sekunden, efter bokstavligen flera timmars förgäves letande efter nog stora bilder, så hittade jag en guldgruva i en serie stillbilder från filmer ur Jesu liv som kyrkan har filmat nyligen. Det var jättesvårt att bara välja tolv, det fanns så många bra.)
Jag har fläckar på blusen, det snöade på hemvägen, så allt är väl helt i sin ordning. Barnens mamma vaknade med vattenläcka. Ska vi tänka på de stackars svältande, krigsdrabbade barnen imorgon för att uppväga för idag? Jag blir så tvehågsen och är lycklig och har dåligt samvete på samma gång. Men en väldigt bra julafton på det hela taget. Vi fick nästan se tårar vid julklappsutdelningen!
Jag satt upp under middagen och julklappsutdelningen, vilade en gång på soffan och en lång gång i sängen. Vad skulle jag komma till? Jo, jag hörde vid ett tillfälle att de spelade ett spel där en fråga handlade om en holländsk konstnär född i Delft och jag trodde det var Vermeer. Det var det också, men jag orkade inte ropa det, och kanske var väl det lika bra. Mina syskon och jag känner alltför väl igen fallet med frågespel där nån inte vill vara med men sen kan -- och säger -- alla svaren! Så jag teg av både nöd och lust kan man säga. Och jag blir mina föräldrar, mer och mer ju mer åren går. Tur man har några bra!!
Nu ska jag verkligen försöka lugna mig. Är totalspeedad inuti, det måste man bli för att orka. Går man för långsamt hinner man märka hur trött man är, men kör man i 200 knyck, nä, jag vet inte hur logiskt det är, men säg den med ME som inte är speedad på julaftons natt.
Nu ska jag läsa i min Downton Abbey-bok!!!
Ett värre svek än trofénougaten
Vaknade två timmar innan klockan ska ringa (tidigt bara det). Det var verkligen inte vad jag behöver idag.
Snälla, skicka skedar!!
Vilket svek!
Tog en trofénougat från Paradisasken. Plötsligt luktade det hallon, det finns ju inga hallon i Paradis. Och så kände jag att det kom från min mun. Vafalls?! Så letar sig blicken fram till kartan i locket och en sekund till är allt som det ska i världen.
Sen ser jag att trofénougaten heter hallonlakrits.
Ridå.
Vilket svek.
Det blir ingen jul i år.
23. Take pleasure in the beauty and wonder of the earth
En dag som denna var det givet med en tur till brevlådan (korta rundan) och till sophuset (långa rundan). Det var lite halt på trappsteget där det droppar från vårt förråd, och det var lagom spännande. Man vill inte halka ordentligt nu!
Min snälle Mikael åkte till sjukhuset och hälsade på av våra grannar som ramlade i natt och inte kunde ta sig upp. Ambulansen tog med honom till slut. De lade honom på palliativ enhet, är inte säker på att det betyder vad jag tror det betyder. Livet är förgängligt. Naturen dör. Allt dör.
Men tack vare Jesus är döden inte slutet.
För övrigt tänkte jag ansöka hos läkemedelsverket att skinkmacka ska klassas som antidepressivt. Jag vet inte om de har tänkt på det själva nämligen.
22. Dismiss suspicion and replace it with trust
Jag har inte haft anledning att varken misstro eller ifrågasätta nån idag. Men jag har tänkt på min gamla farmor, som är död sen ganska många år. Hon var lite misstänksamt lagd och kunde anklaga grannen för att ha stulit hennes klocka. En som var yngre och hade fler sinnen kvar förstod hur det hela låg till när klockan hittades under sängen, men då trodde farmor att grannen hade ångrat sig och lämnat tillbaka den. Å andra sidan hade hon också en granne som ibland gav henne sin GP (det är tidningen, för er som inte känner igen Göteborgs-Posten). Hon gav honom en slant, fast en för stor slant, typ en hundring, men trodde inte att grannen lurade henne eftersom hon ibland fick några bananer på köpet.
Historierna är lite lustiga, och betänkas ska att hon levde tills hon var 95. Jag kan också skriva upp alla sätt som jag är senil och lättlurad vid ynka 44. Men vad jag menar är att det faktiskt kan vara svårt att veta hur man ska förhålla sig till andra. Det finns ondska i världen, folk kan ha fel drivkrafter, vi kan bli svikna av dem vi litar på. Små barn är ju helt utan denna medvetenhet, vilket gör övergrepp på barn så mycket värre. Mikael frågade mig för ett tag sen vad jag trodde Jesus menade när han sa att vi ska vara som barn. Jag tror att oskuld och att tro folk om gott är en del av svaret.
Igår hörde jag en komiker skämta om hur han en gång märkte att en kvinna trodde att han förföljde henne. Så han ökade takten för att gå förbi henne, men hon ökade också takten då såklart. Och han kunde inte gå långsammare för han var rädd för killen som kom tjugo meter bakom honom. Kanske går vi i en lång rad och är rädda för varandra, sa han.
Självklart ska man inte acceptera att folk skadar andra människor. Och självklart måste vi vara vettigt försiktiga. Men jag längtar tills världen blir en sån plats som barn tror att den är.
--------------
Imorgon är det dan före dopparedan. Då står följande på schemat:
23. Take pleasure in the beaty and wonder of the earth.
Det låter som att ta sig en fin promenad i ett upplyst snölandskap. Vi hoppas på det i alla fall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)