Ta kommandot

Jag har länge tänkt att jag ska ta kommandot över den här bloggen. Tänka ut olika ämnen att skriva om, interagera med omvärlden och inte bara skriva vad jag inte står ut med med ME. Vi får se om det blir en sådan uppryckning nån gång. Jag hoppas.

Jag har märkt att mamma inte ny ser längre. Man ser hur en nysning kan vara på väg, men det gör för ont i ryggen så hon liksom stoppar kroppen. Idag har jag gjort samma fast med hostning. Bara stoppat den efter att huvudet gick i tusen bitar efter det första hö-et. Migrän känns inte skönt ihop med hosta. Jag tänker sluta hosta.

Eller kanske inte, måste man så kanske det är bra för kroppen. Men jag ska i alla fall sluta hosta när jag har migrän.

Annars har veckan inneburit två nya rekord i kroppslig förödmjukelse som jag inte tänker berätta om. Angående det ena sa jag till Mikael idag Jag blev ledsen när jag kissade i fåtöljen. Jag har inga såna problem i vanliga fall, har ju aldrig varit gravid, men det är också muskler och de kan också bli utröttade. Och idag hade jag en förfärlig hostattack (det var innan jag bestämde mig för att bara sluta hosta) och jag satt och grep mig i skallen helt hysteriskt när jag hostade, samtidigt som jag intensivt försökte sluta hosta och inte börja gråta av smärtan för då gör det ont också. Och så gick det som det gick. Förödmjukande, men så är det med de gamla och de sjuka. Jag är ju ändå så galet öppen att vem som helst får läsa om det. Det här är min Freudianska soffa där allt ska stötas och blötas. And NO, no pun intended!!!

Om FK undrar om jag har arbetsförmåga för att jag bloggar så kan jag säga dem att jag har detta som min nästan enda kontakt med omvärlden. Jag pratar med min man, träffar Mikaels barn och mina föräldrar och syskon ibland, men träffar i princip aldrig vänner. En vän har jag träffat i år, eller om det är två, jag kan ha träffat S på te och scones, väldigt tjusigt allting, i våras men det kommer jag inte ihåg längre om det var i år eller förra året. Så ofta alltså. Och jag har inte pratat i telefon med en vän på flera år. En gång med Ellen, kanske förra året, mamma några gånger i halvåret, högst (SORRY MAMSEN!). Sen har jag givande konversationer med vänner på Messenger ibland, det går så pass långsamt att skriva att då hinner min hjärna med bättre. Fast ni som sett alla mina stavningsgalna inlägg tycker nog jag skriver för fort snarare än för långsamt, men jag skriver framförallt rätt men jag och Messenger har inte kommit överens om vad han ska ändra i det jag skriver. Det är såklart en han som inte bara kan göra som jag säger. Nej, det var sexistiskt och även om det är sexismen åt andra hållet som är den som varit på tapeten på sistone, #metoo, så är det respektlöst mot vilket kön det än gäller att säga sä

Läste förresten en slottsfrus knep för att undvika sexuella trakasserier: Plinga i glaset under middagen och återge karlens kommentar för alla gästerna. Nån hade presenterat sig och sen frågat om hon hade stayups under klänningen. Det är ju i sånt läge man ska fråga Ja, vill du se dem? Sen, högt till alla: DEN HÄR MANNEN SÄGER ATT HAN VILL SE MINA UNDERKLÄDER.

Stackars Martin Timell dock, som har verkat så mysig i byggteve men visst släpper ut sin bästa kompis till påseende för damer i alla möjliga situationer. Som Anders Borg. Själv har jag aldrig träffat nån som har tagit fram sina juveler på det viset. Jag tycker det är i högsta grad onormalt. Men så umgås jag inte med Sveriges elit, medie- såväl som politiska eller nåt annat heller. Kanske gör folk så idag på fester och middagar. Man ska sätta det finaste man har på bordet och dessa män tycker ju helt klart att lilleman är det finaste de har.

När jag var tonåring möte min lillasyster på bara typ 8 år en blottare väg till skolan. Jag har glömt vad hon gjorde. Med just blottare har jag hört att man ska peka och skratta, för då har de ingen makt över en, utan skäms istället. Skäms inte för sitt olagliga beteende, men skäms för att den tilltänkta kvinnan skrattade åt honom. Men jag vet inte. Om jag möter nån så önskar jag att jag hade sinnesnärvaro att svara typ Stoppa in kompisen där han hör hemma. Jag tappar matlusten. Eller kanske ta fram slaktarkniven jag alltid bär och säga Kom hit, jag blev precis sugen på prinskorv. Det kanske räcker att säga Det var mig en ful en, den vill du nog inte visa för nån mer. Tänk om man kunde få dem att sluta ofreda folk genom psykologi, alltså genom att svara rätt sak. Det skulle vara en makttripp som alla äldre, för rika för sitt eget bästa-herrar kunde avundas. #Kvinnorkan!

3 kommentarer:

Sara sa...

Jag tror att det kan vara ganska farligt att försöka skratta ut blottare -om man inte har tryggt sällskap. En kränkt galning är eventuellt inte en extra sympatisk galning.

För övrigt saknar jag verkligen Magdalena i hela den här debatten.

Först trodde jag att det var i våras vi drack te, men så kan det inte vara, för jag hade fullt upp med att fylla femtio och sen hade vi ju ännu fullare upp med att sälja huset. Så det måste ha varit förra året. Men du var förbi hemma hos mig med en födelsedagspresent, fast jag tror jag sov så jag märkte inte att ni var där. Det var den där Josef Frankboken. Det var väl i år?

Nilla sa...

Jag mötte en blottare en gång när jag var runt 20 år och på väg till jobbet. Jag blev så överrumplad att jag bara fortsatte gå ��

modren sa...

Jag hade en klasskamrat i gymnasiet som alltid sa: Har du klämt dig, dö? på fagraste götebosska, när nån sa eller gjorde nåt dumt.
Vi två mötte en karl på stan en gång på lunchrasten, och han sa nåt grovt sexistiskt och hon svarade med sin vanliga harang med känsla och övertygelse.
Han blev så förbluffad att han bara stod med öppen mun. Vem vet om han inte står där på Avenyn fortfarande.
Den här debatten just nu med metoo hade lika gärna kunnat blossa upp när jag var ung. Men då sa man inget när nån tog en på brösten, blottade sig, sa runda ord till en. Man skämdes. Och ja, de här sakerna hände mig. Erfarenheter jag gärna hade varit utan. Och man minns dem 50 år efteråt.
Vissa karlar alltså.
Och vissa är underbara.
modren