Geting!

Förra veckan har jag både läst att det ska bli ett getingår och att det inte ska bli ett getingår.

Men idag har det blivit en getingdag! Det kom in nåt i sovrummet som jag inte såg vad det var för jag hade inga glasögon på mig. Men var tvungen att titta efter. Och jo, då var det en geting. Men jag vet ju med mig att den inte vill mig illa, vill inte heller åt mig på nåt sätt utan vill tillbaka ut. Så jag vågade mig fram till fönstret, öppnade det på vid gavel och drog upp rullgardinen som var på halv stång.

Sen vågade jag inte mer och stängde dörren. Mikael låg och tränade sig på norska och var inte jättepigg på att rädda mig. Jag hade inte ens gråtit eller skrikit så läget var inte helt akut. Men så kikade jag in i rummet och såg den inte. Såg däremot nåt utanför fönstret som skulle kunna vara en geting som flyger bort. Så nu har jag ruskat lite på gardinerna så han inte är gömd där, och sen helt sonika dragit igen fönstret igen. Han råkar inte komma in i det lilla glappet två gånger så jag är trygg nu.

Och för att vara årets första getingmöte gick det fantastiskt bra! Ingen panik alls.

Det står i en väldigt comprehensive lista på ME-symptom Förvärring av fobier. Jag har faktiskt aldrig fattat hur det hänger ihop, om det är det där inflammatoriska i hjärnan eller om läkarna inte heller vet, och att symptomlistan bara är erfarenheter av symptom, vare sig det finns förklaring på vilket system i kroppen som orsakar dem eller inte.

Kanske är det också nåt med kortisol att jag inte reagerar lika illa på stress.

Men jag har fortfarande fobi för getingar. Och idag hanterade jag mig själv som en rationell person. Fatta stolt jag är!