Nobel 2019, kunglig fägring

Frisyrer och juveler, alltså. Jag skulle verkligen önska mig att bli så piffad nån gång i livet. Jag är smärtsamt medveten att jag inte skulle bli en Victoria eller en Madeleine ändå, och att de stora modehusen inte gör sina alster i min storlek. Men alla har vi väl drömt som barn om att bli prinsessor.

För det första tycker jag att det, i linje med kungahusets tidigare ståndpunkt att minska på de "aktiva" att det var lite mer krut på Silvia och Victoria än på Madeleine och Sofia. Varken Madeleine eller Sofia hade något halsband. Fast på ett sätt förstår jag det, Madeleines baksida av klänningen var som ett smycke, och hade Sofia haft ett halsband också hade det blivit för matchy matchy, det räckte gott med turkoser i diademet, örhängena och klänningen. Så jag tyckte inte nån av dem såg ut som om de saknade ett halsband.

Sofia hade som vanligt sitt eget diadem, denna gången uphottat med turkoser. Ok.

Madeleine hade ett diadem med aquamariner, tror jag det heter, och det var så perfekt matchat till klänningen, fast jag inte hade trott det först, att de skulle gå så bra ihop alltså. Men de var två vågskolar som var i balans. Örhängena var så vitt jag kan se samma som Victoria hade på sig på konserten kvällen före sitt bröllop. De är supermegaläckra!

Sofia hade några rätt tråkiga örhängen som jag personligen tyckte såg ut att komma från en bijoujerkaffär. Men det gjorde de säkert inte.

Silvia och Victoria hade nästan identiska halsband, enkla fast kraftfulla. Och tiarorna var så att säga huvudsaken. Silvias tiara var så vacker på tv att jag blev alldeles knäsvag.

Sen frisyrerna då. Silvias var fantastisk. Victorias också, Madeleines var genialisk i sin enkelhet vilket passade klänningen och tiaran perfekt, och Sofia har sina vanliga hängande luggstripor, som hon som är gift med brittiske Harry, vad hon nu heter, Meghan, också kör med. Jag tycker bara inte det är så snyggt, men smaken är som baken, om man får vara så vulgär i Nobelsammanhang.

De hade frågat en etikettexpert om man som prinsessa får visa en tatuering, och hans svar var ungefär Tydligen. Men han var noga med att äkta etikett innebär att inte kritisera någons utseende. Sofia säger att hon inte ångrar något och att det har gjort henne till den hon är idag. Ja, fast hon hade varit ännu snyggare utan sin tramp stamp. Jag är ingen etikettvetare så jag tar mig friheten att kritisera den. De andra två hon har bryr jag mig inte så mycket om för de brukar inte synas och då gör man som man vill. Nån kan gärna få tauera in Sempers logga på bröstet eller en slingrig symbol eller ett kinesiskt tecken i svanken. Men huvva. Man kanske känner sig finare om man gör det, annars skulle man ju inte göra det, men jag tycker det är så tacky. Man sätter inte ett klistermärke på en Ferrari, som man säger. Så, nu har jag sagt vad jag tycker om det. När jag för första gången fick se min bästa kompis tatuering så hade hon en rimlig förklaring: "Jag har haft så mycket ont (whiplash) att jag ville ha smärta som jag bestämde över." Jag har absolut inget emot att folk tatuerar sig, men jag har min egen smak och de har sin. Det är allt.












1 kommentar:

En långvarig förkylning sa...

Va många bra bilder du fått tag på! Håller med om tatueringar, inte min grej. Enstaka är väl fint. Men permanent känns så knäppt i hela mig. Oj va snygg Madeleine klänning är nu när jag ser hela. Helt annat när man ser nederdelen. Och skärningen kring bysten! Och såklart den hudfärgade organzan som bär upp knapparna . Sofias lugg gillas men kanske är jag jävig för att hennes frisör är en fd gårdsungdom till mig. Men den luggen tänkte jag få till en vacker dag. Utan tiara. Örhängena ser ut som mina dyra bijouteriörhängen inköpta i Borås på 80-talet. Så ja, dom ser inte äkta ut. Vad är det ens? Kan det verkligen vara turkoser även i diademet? Klänningen hade varit snygg om puffet i ärmarna var styvare. Victorias klänning var katastrof. Fast jag gillar konstigheter. Det blev nog fel mest för att det var svart och vitt. Så tänker jag.