Efva Attling hade ett sponsrat inlägg på IG där hon sa Ni kan ta våra färger (regnbågen) men ni kan aldrig ta min stolthet.
Då känner jag mig lite obekväm. Man får säga att man är stolt över att vara homosexuell, får man säga att man är stolt över att vara heterosexuell? Man får inte heller säga att man är stolt över att vara vit, man, intelligent, lång. Men att vara a proud black woman är PK. Jag tycker det är konstigt. Om en del saker man föds med och inte kan påverka är källa till stolthet men motsatsen betyder att man är rasistisk, fördömande, mobbande osv, då är vi ju inte jämlika? Jag vet att jag i många fall har det övre perspektivet (vit, välutbildad) men jag är också underdog i o m att jag är kvinna och sjuk. Så jag kanske bara inte begriper det här? Jag har aldrig drabbats av rasism, ageism osv.
Men nånstans tycker jag inte att man ska vara stolt varken över att vara vit eller svart. Det ena är ju inte bättre än det andra? Och man har ju inte precis ansvar för de vitas dåliga behandling av andra folkslag. Eller som tysk ansvar för Förintelsen, även om man kan ha en kollektiv skuldkänsla, särskilt som det inte var så länge sen; Korstågen eller vikingaskövlingarna tar jag ju inte personligt. Och på samma sätt gör ju de svartas kamp inte automatiskt en svart person till en kämpe för det goda. Jag vet inte, jag kanske är naiv. Lång, vit, välutbildad, bidragstagande, naiv kvinna.
2 kommentarer:
Ja, det där är lite märkligt för oss som aldrig känt oss diskriminerade eller sedda ner på. Nja, det skulle väl i så vara på den tiden då jag kämpade för att det skulle vara ekonomiskt möjligt att vara hemma hos barnen under en viss tid och Göran Persson sa att man då inte gör en insats i samhället. Fast jag var så helt säker på mitt val att ingen kritik bet på mig.
Att vara stolt över att vara svart kommer naturligtvis av att de svarta har särbehandlats negativt, och fortfarande gör. För att få nån sorts självkänsla så höjer man upp just det där som folk ser ner på. Också homosexualitet, "kvinnor kan" etc.
Om alla kände sig jämlika skulle det ju inte finnas något skäl till att vara stolt över det ena eller det andra. Men så blir det väl inte förrän i paradiset.
Jag minns från den tiden jag brukade titta på Oprah Winfrey att hon var väldigt för att de svarta skulle få en ordentlig ursäkt från USA:s vita för det hemska slaveriet, även om dagens vita inte har haft slavar. Hon sa också att de svarta får säga nigger men aldrig en vit, och att när en svart lyckas väl i samhället (som hon själv eller nån som blir berömd advokat, domare, vetenskapsman o s v) så gläds inte andra svarta med den personen utan har en tradition att dra ner den till sin lägre nivå - så kontraproduktivt! "Du ska inte tro att du är bättre än vi." Här i Sverige är det snarare sossarnas mantra :-)
Men det uttjatade "alla människor är lika mycket värda" är ju så alldeles självklart att jag inte fattar hur nån kan upprepa det som om det var just deras politik.
modren, gammal ingrodd moderat
Idag är jag stolt över att jag snart har genomlevt (överlevt) tonårsmammatiden. "Stolt överlevare"? Nej, inte är det okej att skryta om vad som helst, men jag tycker det är uppfriskande med självförtroende. Jag har haft för mycket dåligt sådant i mitt liv och känner att jag bara vill ta till mig de göttigaste bitarna i livskakan numera.
Skicka en kommentar