Läst på fejan i veckan

"Skönt med nån som äntligen förstår." Men nej, man kan visst förstå och känna empati för, utan att hålla med i sak.

På Centralen här i Stockholm ger nu frivillig vårdpersonal ut gratis medicin till flyktingar (efter rimlig undersökning såklart). Jag beundrar så alla som lägger ner otaliga timmar på att hjälpa flyktingarna. Inte minst min egen man. Han är tidsoptimist men jag tror att han hittills lagt en månads heltidsarbete på flyktingboendena och med volontärorganiseringen. Gratis. Det han hade åtagit sig att göra var en mycket mindre uppgift, men som vanligt ger han hela handen när nån vill ha lillfingret. Älskar hans snälla hjärta.

Självklart ska flyktingar få mediciner. Jag kan inte föreställa mig hur jag själv skulle må om jag fick fly till Syrien och inte hade några av mina mediciner.

Och jag försöker vara medveten hela tiden om rasism, men ibland låter jag som en gammelpensionär som undrar varför flyktingarna får gratis mediciner medan de kanske inte har råd med sina. Jag har faktiskt väntat med att köpa nya mediciner fast de gamla tagit slut, för att jag inte hade pengar. Inte hjärtmedicin, men ändå. Eller när nån undrar var omtanken om de lokala hemlösa varit, när det går så lätt att uppröras över hemlösa EU-migranter. Det är kanske sant, men är ju också en rasistisk vändning. Men det tycker nog inte Bosse som säljer Situation Stockholm varje dag. Förra vintern gav Mikael en del kläder till Kryckan, vårt lokala härbärge. Självklart ska vi hjälpa dem, men flyktingarna också, och är jag självisk om jag behöver mer av Mikael än jag får? Att jag inte vågar sätta ner foten och säga att han behöver orka laga middag här hemma varje dag, för jag är hungrig. Jag har sagt det lite försiktigt, för jag kan ju inte mäta mig med flyktingar, vill inte mäta mig, det är ingen tävling, och de är självklart mer behövande än jag. Men behövande är inte samma sak som viktig. Fast hur kan man säga vem som är viktigast? Det är ju vad kvinnohatare och rasister gör.

Det är så svårt att tala om nån sorts ifrågasättande när det gäller asylsökande men utan att bli rasistisk på köpet. Jag tycker det är jättesvårt. Klart att vi måste hjälpa de svaga bredvid oss, jag är ju själv en av dem, men det blir komplicerat när det handlar om livsstil och inte överlevnad. Och ändå, om en asylsökande fått asyl i ett EU -land, som har fri rörlighet, varför ska inte hen få "utvandra" till Sverige om hen har släkt och vänner här. Och för att de är xenofober i Ungern. Men alla greker kan ju inte flytta till Sverige när det går åt skogen med deras nationalekonomi. Jag förstår ärligt talat inte hur man ska sätta upp regler för sånt här som är både humana, etiska och rättvisa.

Och som vanligt får jag panik över julklappar, nu mitt i asylströmmen. Jag älskar folk och gåvor är att säga tack. Men ändå? Det kanske inte är mitt love language, men att det är andras är inte fel, bara olika. Vi gillar ju olika.

Dessutom, en våldtäktsanklagads kalsonger. Vad har de med saken att göra? Lika mycket som den våldtagnas stringtrosor. Men alla andra brott måste väl utredas, bevisas? Inte kan en person bara säga till polisen att jag blev våldtagen, och så anklagas personen? Sedan när får vi åsidosätta behovet av bevis och bara "tro på folk"? Hur många mördare erkänner? Och vad har Thomas Qvick egentligen gjort, eller inte gjort? Klart att det är fruktansvärt att verbalt behöva gå igenom en våldtäkt igen, först på polisstationen och sen i rättssalen, men det finns inget annat sätt. Det betyder inte att man inte tror henne eller att hon fick vad hon förtjänade, huvva. Men i rimlighetens namn måste polisen utreda varför hen berusad följde med x hem. Om det nu är så det är.

Jag tänker på videor på tv av, oftast, amerikaner som ger sig på halsbrytande och korkade stunts och sen inte fattar varför de faller hårt med skrevet före på järnräcket. Ibland frågar man sig What did you expect? Det betyder varken att man får våldta eller att man kan vifta med plånboken utan att bli bestulen. Inte för att de liknelserna för övrigt var det minsta smakfulla. Jag vill nästan ta tillbaka dem, men ni förstår. De måste ju fråga. Man måste till och med fråga en liten flicka som inte ens går i skolan än och som spyr när hon berättar vad storebror gjort. Jag hatar det av hela mitt hjärta, men vi har ju inget annat sätt än det bästa vi kan komma på. Och visst gör både folk och läkare och till och med politiker oftast det som är det bästa de kan tänka ut. Och när man märker att nån inte tänker så bra, kan man försöka att tala dem till rätta, om man har ett sånt förhållande. Och går inte det så får man vara beredd att krama dem när de förvånat kör cykeln i diket. Man kan inte tvinga folk att förstå saker.

Ja, det har varit en jobbig dag. Jag har inte hämtat mig efter att ha varit i kyrkan i lördags, och trots att jag inte ens tvättade håret idag före vårdbesöket, och tillbringade hälften av det i meditativ avslappning, så välsignades jag med kraftigaste migränet på länge. Det har inte riktigt heller gått över sen i lördags. Det krävdes mycket medicin och ändå är det först efter flera timmar som jag börjar ana lindring. Sa till Mikael att tortyr verkligen är fel ord i sammanhanget, men att det känns väldigt grymt att man gör nåt litet som man tycker om och mår bra av, i rullstol och fett hår dessutom, och så blir priset att man mår så dåligt att man bara vill ligga i sängen resten av livet och aldrig göra nåt mer. Men inte som när man är deprimerad, även om jag har smakat på det också, utan man vill ALLTING, men man tvivlar på att man har kraft att härda ut följderna av NÅNTING.

5 kommentarer:

Eva sa...

Oj oj, det var mycket och svårt att kommentera. Känns som om du känner dig liten och försöker se det stora och rätta. Känns som att en helande hand över jorden vore skönt, men tyvärr finns det inte att beställa. Jag tror du saknar din älskade, behöver en kram och egentligen bara vill finnas i en famn just nu... Jag kan mycket väl ha fel...
Jag sa till min bättre hälft att ibland vore det skönt att leva utan media/ vetskap om eländet i en enkel värld en liten stund! Bara oroa sig för sitt eget! Tyvärr är det inte möjligt! Jag försöker leva av devisen "En kan inte göra allt, men alla kan göra något!" Du lånar ut din älskade och det är stort. Du försöker vara stark och modig, det är underbart!
Vi ger av det vi har, den vi är och det vi kan. Vi får tro på att bättre dagar kommer och att det är värt all uppoffring!

Monnah sa...

Blä!

Harriet Klarin sa...

Snälla, säg till om middag bums när du behöver! Jag är så dålig (ryggen och benen och tandvärk trots en timmes behandling av tandläkaren igår - "inflammation") att varje rörelse är en plåga, och därför tas det inte så mycket initiativ här hemma. Men idag ringde jag för att fråga om ni ville ha halva vår skinkstek som stod i crocken i 8 timmar, men ingen svarade, så jag gav upp.
Släng iväg ett mejl eller ring ring, så kommer säkert din pappa ilande med en gång om han på nåt vis kan.
Du skulle må bättre om M var hemma, men han mår som vi vet så bra av att hjälpa till överallt... Han behöver nog vara borta hemifrån lite då och då - fast inte jämt. Men som du vet brukar goda idéer urarta till hårt arbete.
modren, i uruselt skick

Harriet Klarin sa...

Jag kan inte rå för att jag är tveksam till alla dessa FB-foton med franska flaggans färger i bakgrunden.
Fast jag i vanliga fall inte är misstänksamt lagd, känns det som att många bara vill sätta in ännu ett foto av sig själva och inhösta en massa "så fin du är".
Eller är det nån sorts masshysteri? Visst var det förfärligt med dådet i Paris, men rått sagt dör folk som flugor i krig och terror överallt i världen.
Men visst känns det som om våldet kommer närmare.
modren

AL sa...

Du kan inte mena allvar. "What did you expect?" Menar du att en kvinna ska förvänta sig att bli våldtagen? Vill inte dra för stora växlar på inlägg som jag vet kan vara författade med mycket midiciner i omloppsbanan.

Det ær del av att vara vuxen: att inse att man inte får allt man vill ha precis nær man vill ha det, æven om man trodde att man skulle få det. "Men du loooovade" hjälper inte nær man ær vuxen. Naturligtvis ska brott utredas, men varför hen följer med någon berusad har väl inte ett jota med underkläderna att göra, och samtycke uttrycks väl inte genom beklädnad!? Kom igen, Anja, du är för klok och beläst för att inte se bristerna i det resonemanget när du är medicinnykter, så nu släpper jag det :)

Hursomhaver skorna skaver var det här inlägget nog mest en fingervisning om hur dåligt du mådde den kvällen och kanske inte så allmänt åsiktsrepresentativt. Hoppas du har fått många kramar och middagar och pratat ut med maken, fått sova någorlunda och att migränen släppt. Hjärta hjärta.


(Har varit hemma med sjuka barn, ocj kunnat lösa på dator istället för på mobil på bussen, märks det på kommentarfrekvens och längd eller... )