Jag berättade för mamma och Mikael idag att jag sover bättre. Mina gamla sömnmediciner (tar tre stycken) började sluta göra vad de skulle, och jag var tvungen att häva det. Enter Fetpiller. Det är gamla sortens antidepressiva, som gör vad namnet gör -- man går upp i vikt rätt mycket av dem. De heter Mianserin, men jag kallar dem alltid Fetpiller. Know thy enemy liksom. Men just nu har jag inte råd att tänka på vikten så jag tar dem. Också, får vi väl säga om de första dagarna, sen började jag våga minska nån dos, ta bort nåt piller, och i två nätter nu har jag sovit på ett fetpiller och på en halv Stilnoct. Det är görfantastiskt! Halva Stilnoct är det duktigaste, för den ger mest abstinensbesvär och kan faktiskt hindra sömnen när man slutar. Så det har varit en kamp att somna så bra att jag kan gå ner i dos och ändå somna bra med den halva dosen, och sova så bra att jag inte blir sämre. Det har funkat bra! Det har kanske tagit en vecka-10 dagar, men nu var det tredje kvällen med det vinnande konceptet Fet och Halv.
Tyvärr glömde jag av att ta Fet i tid, så då glömde jag när jag skulle ta Halv, och efter tre timmar (de håller fyra, lite svagt i slutet) insåg jag att jag inte kommer att somna på en Halv, så jag tog en Halv till. Klockan åtta på morgonen. Det strilade in rätt mycket ljus mellan mörkläggningsrullgardinen och väggen och så inbillade jag mig att min ögonmask börjar lukta gammalt. Och insåg att jag inte har följt mina rutiner med varm oboy i magen, läsa en bok och vara lugn, lukta på sån där tinningsbalsam som jag ska önska mig mer av från Bodyshop (sätter den även strategiskt med ett litet litet dutt under näsan). Så jag tog i alla fall lavendellukten. Och låg lugnt och filosoferande om diverse julklappar och andra hemligheter. Jag är rätt bra på att inte stressa om jag inte somnar, för jag måste inte upp, jag har ingen tid att passa, jag kan sova vilka konstiga tider som helst. Så det är bara lite frustrerande att vara vaken på morgonen och förmiddagen och inte ha kunnat somna än, men mer än det är det inte. Och förutom att jag får migrän för att mitt dygn är så vridet. Men det är ett kommande problem.
Var var jag ju egentligen? Jo, efter en viss, rätt lång tid (jag kan känna halvtimmar när jag ligger i sängen. Kan ligga på ena sidan en halvtimme, och vill aldrig byta sida före det, så det är rätt säkert), nämligen 1½ timme, hade jag fortfarande inte somnat. Okejdå, tänkte jag, jag är väl på helt fel gata eller nåt. Har blivit för upphetsad av alla nagellack, surfplattor, hattar/mössor och klänningar jag har surfat på och lagt i FAVORITER. Så nu sitter jag här och hetsar upp mig istället, med magen full av den godaste mackan på länge -- nybakad källarfranska, tre rätt slirviga och tunna men goda skivor nånting-skinka, sallad, gurka och ett tunt, tunt lager dip. Yeah, man. Och så min kvällsoboy på det. Bara i en minimugg, rymmer kanske 2 dl.
Så nu är klockan inte 11:03 utan 23:03 och jag ska snart gå och lägga mig. Det blir nog en fem, kanske sex timmars sömn, för jag vaknar nog när jag brukar vakna, vid fem eller sex, och då blir det rätt upp till middagen. Borde använda min färska spenat (måste få i mig mer järn säger doktorn och jag vill inte ha några järntabletter). Är det helgerån att hacka den fint och stuva den? Eller vad har ni för tips? Annars blir det inte märkvärdigare än tonfisksallad med hälften spenat hälften isbergssallad. Förutom det andra. Så ni inte tror att min tonfisksallad är sån alltså. För den är faktiskt god! Den har mer i. En person som kommer hit och äter ibland och som inte ens brukar låta sig övertalas att äta en enda slamsa grönsak tar om när han får tonfisksallad här, sådetså. Och för den delen har han börjat äta grönsaker nu. Han har flyttat hemifrån, börjat raka sig och börjat på universitet. Då blir till och med grönsaker nästan goda, och föräldrar nästan vettiga. Får vi i alla fall hoppas.
Jag håller ingen ordning längre och vet inte vad för dos Halv jag fortfarande har i kroppen. Förmodligen bara ett halvt uns, eftersom jag inte själv märker att jag är särskilt drogad. Inte ni heller? Bra. Då ska jag bara sätta igång med att lugna mig. Jag är INTE lugn. Svårt för det är så mycket som ska göras de kommande två månaderna:
Sätta upp nya gardiner i vardagsrummet, fast först stryka och fålla dem. De gamla är nere, som väl är.
Hitta på önskelistor åt mig själv. Få Mikael att hitta på något han önskar sig. Det där med Fars dag tänker jag bara inte ens lägga mig i. Vi har värre situationer att greppa, som jul. Så ska vi skicka julkort i år, har vi bestämt. Jag har storvulna planer för foto, vitsig genomgång av 2012 på ena flanken, egenmålad julkrubberelaterad clipartbild, snöre runt, papper i skärmaskinen, kuvert, adresser, hur många kort ska vi göra? 500 spänn på julkort?! Vi får nog tänka om. Eller inte. Och så ska man köpa saker. Jag tror M har köpt treårspresent till Neo. Men sen har vi julklappar till våra "norska släktingar", och de ska vara klara före jul. Dan före, eller dan före dan före dan ska vi packa ner (antar jag) mina syskons presenter i deras Amerikakoffertar. Tvillingarna var lättast. Ellen köpte loss halva Ullareds lager av trosor med prinsesstryck på. Det är visst det populäraste där hemma: "I'm wearing Belle" osv. Och lite annat som var fint men som jag inte minns längre. Det är i alla fall från oss också. Men så är det då mina tre syskon, Bettan, julkort måste med till Jennifer med familj och till Mormor och Nonno (nonno är italienska för morfar). Sen borde jag göra en dubbel sats Tandläkarens Fjällenresa, eller m a o livsfarligt goda chokladkola. Som, om man har otur, bekostar sagda tandläkarens fjällenresa, ja, ni fattar. Fast tullen skulle väl inte släppa igenom det. Tror dock att väskorna kommer att innehålla både bilar och marzipanbröd. Och mer säger jag inte, det kan gå illa för dem där i tullen. Och sen har vi julafton och då är det fyra eminenser som ska bli gedda gåvor, eller fem om jag ska räkna med Mikael. På juldagen ska vi byta enkla julklappar med mina föräldrar. Inte högre paniknivå än en bok eller tidningsprenumeration. Och nån måste få godis, så vi har nåt att göra när vi spelar spel. Sen på annandan är vi på Vreta Kaningård hos Mikaels mamma och Gösta, som ska få nåt, och så brukar Mikael ge nåt till sin syrra Sussi. Alltså, Vanja och Gösta har varsitt par vuxna barn. De träffades när barnen redan var stora och har inte bott ihop med barnen eller "fostrat" dem, vad jag förstår. Men det festliga är att Mikaels syster heter Susanne. Vet ni vad Göstas barn heter? Mikael och Susanne. What are the odds? Kanske rätt höga, tydligen!
Apropå många namn, så var min gymnasieklass rätt sorglig:
Malin 5st
Maria 3 st
Anna 3 st
Camilla, ett antal som jag har glömt nu. Eller var det fem Maria och tre Malin? Hur ska man minnas? Jag tog inte studenten med dem för då hade jag flyttat till Borås. Det var 50% bättre där, eller 100%, beroende på hur man ser det. Jag tror att vi kanske vid nåt tillfälle hade två killar i klassen i Kungsbacka, som sen nog bara blev en. Kan han ha varit en långhårig hårdrockare? I min studenthumanistklass på HALiB var det hela FYRA killar! Ja, ni fattar! Och sen efter några år på Humanisten, där de killar man såg liksom inte riktigt var så manliga som man ville ha dem, men säkert väldigt snälla, och man skulle tenta i stora tentasalen högst upp i den där backen, vad det nu hette, och det satt Chalmerister där, eller bara vilka killklasser som helst. Då fick man ta de första fem minutrarna till att titta sig omkring, så man sen kunde koncentrera sig på tentan. Å, att vara ung och utsvulten på manliga axlar.
Och en av presenterna jag har tänkt ut är lite jobbig, så den måste jag börja med på stört för att den ska kunna bli färdig. Och så måste julgrejerna fram. Det är väl snart första advent! Och så ska jag få botox i december och "få" mammografi i november. Och förhoppningsvis kunna sova så jag i alla fall någon gång i veckan kan tvätta mitt eget hår... AAAAAAAAAAAA! Och hjälp - J U L M A T !
Nej, nu är klockan halv tolv. Det är ju riktigt sent, ju.
Gonatt, gott folk! Hoppas jag kan sova! 23:43. Man kan inte lugna sig snabbt. Det måste få ta sin tid. Men jag vill göra det på stört. Det är just det som är problemet med min personlighet. Hej svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar