Ordning och reda och blindhetens fasor

Vaknade idag och hittade inte glasögonen. Man kan ju treva rätt bra, och se lite halvdåligt, men de var bara inte på nattduksbordet. Så jag kilade in i badrummet och öppnade det gröna glasögonfodralet där de brunbågade glasögonen ligger.

Det är nåt surrealistiskt över det här att man behöver glasögon för att hitta sina glasögon.

P.S: Givetvis låg de på golvet, för dem av er som undrar. Lite under sängen ungefär där man sätter fötterna. Fast om man inte hittar glasögonen sätter man såklart inte ner fötterna särskilt hårt i golvet. Det är ju en rätt förstatippad plats att hitta dem på. Så nu har jag bruna glasögon på mig. Och smink, eftersom jag var på mammografi. Är inte säker på varför de tv hör ihop, för jag är ju mer intresserad av att Mikael ska tycka att jag är snygg än receptionisten på bröstmottagningen på SöS. Men nu blev det så. Men som väl är ingen mascara. Den tvättningsritualen är bara föööööör jobbig.

3 kommentarer:

Monnah sa...

Jag har sedan jag blev vuxen aldrig sminkat mig så lite som under det senaste halvåret. Stress, flytt, sommarställe (primitivt boende) och solsemester gjorde att jag helt föll ur rutinerna. Trodde det skulle ändra sig när jag kom hit. Jag tror folk reagerar på att jag har fem centimeter gråspräcklig utväxt, risigt hår och ringar under ögonen. Antingen tror de nog att svenskar ser ut så i verkligheten eller så tror de nog bara att jag är ett ovanligt stackars-synd-om-exemplar... Fast min familj reagerar så positivt överraskat varje gång jag sminkat mig, så jag antar jag borde göra det för min egen images skull. :)

Anja Olergård sa...

På ett sätt är det skönt att gå naturell ett tag, för när man sen sminkar och fixar sig blir man nästan hög av hur snygg man kan vara.

Monnah sa...

Hahaha! Ja, om inte annat än att få höra någon säga att man är fin istället för att man ser trött ut. Hm.