Italiensk mat

Ellen bästa vän Samantha har sju barn från fem månader till nio år. Hon har lämnat dem en hel vecka i sin fars vård (och han har ringt och varit rätt desperat några gånger, om man säger så) för att stödja Ellen i det svåra hon går igenom. Vi är alla mer äön tacksamma till henne och hennes man för lånet av henne. Dagen efter begravningen stod hon och rörde i grytorna i några timmar (köttfärssås ska visst koka i tre timmar) och jag fick tillfälle att fråga henne om några saker som har med mat att göra. Hon är mästerkock (på privatnivå) och jag är ju mer än lovligt förtjust i italiensk mat (dreglar ofta vid minnet av semesterveckan på Sicilien) så jag passade på att fråga om allt möjligt. Här är några av hennes knep:

1) Hon bryr sig inte så mycket om vad det står för koktid på paketet. Är det Barilla eller andra bra italienska märken kan man lita på det, men inte alltid annars och särskilt inte med billiga sorter. Man ska hellre smaka på pastan för att se om den är färdig. Och man ska gärna ta upp och hälla av den lite innan den är färdig. Man ska nämligen egentligen alltid blanda pastan med såsen, och då fortsätter pastan att "koka" färdigt. Det är hemligheten med pasta som inte är vattnig och vit och bambaaktig, utan spänstig och fast, utan att vara hård i mitten.

2) Och Mikael som på sitt vetenskapliga vis säger att koka är koka och det kokar inte "mer" för att det kokar håäftigare. Han tycker att man kan koka pasta med locket på, på tvåan, medan jag envisas med att det ska koka häftigt utan lock. När jag beskrev Mikaels koksätt sa hon bestört Så kokar man pasta i Serbien! Hon lyckades inte ge en så vetenskaplig förklaring att jag kan övertala Mikael, men det har med pastans konsistens att göra. Kokar den lugnt med lock blir den visserligen mjuk, men bara mjuk. Den ska vara både fast och mjuk på samma gång, om ni fattar. Och för att bli det ska den hoppa runt i kastrullen med bubblorna. Så var det med det.

3) Hennes köttfärssås smakade så italienskt att jag nästan blev gråtfärdig. Hon hackade först lök, morot och selleri i små, små kuber. När jag säger små så kan ni tänka er minst hälften så stora som det minsta ni kan tänka er. Kanske 2-3 millimeter stora bitar. De fick stekas mjuka i kastrullen och sedan hade hon i köttfärsen. Glömde fråga om det var nöt/fläsk/blandat. Men den stekte hon också i kastrullen och hade i rött vin (som helt kokar bort och är till för att köttfärsen inte ska bli torr). Så småningom (ingen brådska, tror jag var ledordet) hällde hon i ett enormt antal tetrapak med tomater. Glömde titta vad det var, men jag tror de var rätt krossade snarare än hela.  Ända upp till kanten på kastrullen. Sen skulle det koka i tre timmar. När jag smakade sa hon att det fattades en massa, salt och peppar bland annat (alltså eftersmakar hon med det, inte som jag gör kryddar köttet med det), men jag tyckte som sagt att det var rent gudomligt. När det har kokat ner en tre centimeter på några timmar kryddar hon visst och så glömde jag fråga resten. Trots att jag stod och tittade och hängde med på de flesta momenten inser jag nu att det var massor jag missade! Däremot gjordes allting med svenska ingredienser och smakade ändå italienskt. Så det där jag säger att de har bättre råvaror i Italien och att det är en del av den italienska smaken, det blev motbevisat. Det är kocken det hänger på... Hon hade t ex gräslök i sin bechamelsås (hon skulle göra lasagne till matlådor till Ellen) men den smakade exakt som när jag gör den. Hon vägde dock mjölet och använde 200 g till såsen. Det är nog bra att "följa instruktioner" och inte som jag, alltid höfta.

4) När vi kom i onsdags fick vi en buffé av rester som var helt makalös. Den bestod av pasta med brocccoli, pasta med tomatsås (mer om den sen), hembakad pizza med potatis och hembakad margaritapizza, kyckling och potatis i ugn, grillad paprika och Kirstis äpplesaft. Den grillade paprikan var fantastisk och jag tror att det var dressing med små små vitlöksbitar i, olja och citronsaft. Kanske också hackad persilja. Och paprikorna hade grillats i ugnen. Hjälp, det var så fantastiskt gott. Hennes penne med tomatsås hade hon lagat till 10 gubbar som kom från Mark och Park och klippte gräset, rensade ogräs osv i trädgården (Rob har nog varit sjukare än vi trodde). Hon tog massa tomater från Ellens trädgård (plus ett gäng frysta tomater -- i bitar eller hela?? --  som Ellen fryst in när det var reapris på tomater i affären -- så smart!), skållade dem och kokade dem länge. Sen har jag glömt vad det var mer i, kanske vitlök och persilja (gissar jag bara). Men det var så gott så jag blev vimmelkantig. Så smakar det inte när jag gör pasta med tomatsås!

5) Till lunch på fredagen fick vi tagliatelle (två färger) med svamp- och gräddsås. Har slut på adjektiv. Ojojoj. Till och med Mikael, som inte är så förtjust i pasta, ville att hon skulle lära mig hur man gjorde flera av rätterna hon lagade.

Jag har varit i mathimlen ett par dagar. Alla andra aspekter av vistelsen kanske inte var himmelska...