Läkarskräp

Hade en okej dag igår, efter att förrgår var fruktansvärd. Jag hade sovit på natten men var ändå oerhört deprimerad och mentalt slut. Hade haft rejäla magsmärtor som jag inte kunde härleda och man blir väldigt trött av att ha ont. Så jag låg i sängen och grät. Hade ringt ett samtal och klätt på mig, det var tydligen för mycket. Bläää.

Men så vaknade jag vid tio idag. Det är cirka fyra timmar för tidigt. Så det blir jag lite ledsen för. Försöker sova så gott jag kan, så att jag ska kunna gå ner i sömnmedicindos, särskilt en medicin som jag verrrrrrrkligen borde dosminska. Men om jag inte ens sover hela natten så är det inte läge att dosminska. Det känns som ett misslyckande att inte kunna sova så länge som kroppen behöver. Det är jobbigt. Känns nervöst också att vara så beroende av medicin för det mest grundläggande och att sömnen är så lättstörd.

Ja, men så slösurfar jag lite för att bli trött och kunna somna om. Ser att en tjej har klagat på en läkare. Förstår att det är en av dem jag går hos. Hans syn på me är att det inte finns biomarkörer och därmed är psykiskt. Trauman från barndomen har fastnat och gör en sjuk. Man blir frisk om man rör mer på sig.

Igår läste jag lite ur nyhetsbrevet som Anne Ö skickar ut. Bland annat var det en länk till en artikel i en neurologtidning. Den var skriven av en läkare och var mycket informativ.

Men så tänker jag på den där läkaren, som får dessa nyhetsbrev, ignorerar fakta i dem och istället tänker i sitt stilla sinne att vi är psykiskt sjuka, kverulanter, som behöver ta oss samman. Han har aldrig sagt nåt om me till mig, men jag har väl aktat mig lite för att ta upp det. Jag går hos honom för en annan fysisk åkomma än me.

Och nu känner jag mig gråtfärdig. Även om han inte sagt nåt till mig, så känns det väldigt kymigt att veta hans inställning.

Ja, nu blev det lättare att somna om. Ha!

4 kommentarer:

En långvarig förkylning sa...

Usch för att upptäcka att ens läkare tänker så om ME. Jag har varit orolig för min läkare som verkat ambivalent, men nu fick jag höra att det istället vänt till det positiva. Kanhända att nyhetsbrevet och den information jag gett ändå gjort lite nytta bara att det tagit lite tid. Förhoppningsvis vänder det för din läkare också, det känns rätt omodernt att tänka så om fysiska sjukdomar, det där barndomstraumasnacket.
Jag önskar så att du ska få bättre sömn! Jag har fått lite sämre sömn det senaste, det är ingenting i jämförelse med din insomni, och ändå får jag panik! Må vi få sova härligt igen! Kramar i stora lass <3

Anja Olergård sa...

Tack, söta. Man behöver sannerligen inte ha särskilt svår insomni för att förtjäna mitt hjärta fullt av medlidande. Så vi hoppas att vi sover då :)

Monnah sa...

Må blotta tanken på honom få dig att somna som en klubbad säl. Kram!

Sara sa...

Jag önskar att jag kunde skicka ett extra skinn till dig som du kunde dra på de dagar du är trött och tunnhudad. Eller ännu hellre skicka ett par korgar fulla av mitt goda humör, kombinationen av framgångar i förvaltningsrätter och strålande solsken kan göra en nästan löjligt munter, så jag har så det räcker till dig med! Och du har ju haft ett finger med i spelet så en del av optimismen är rätteligen din <3