28 juli

28. What kind of relationship did your parents have? 

Rätt idealiskt tror jag att jag måste säga. 

Jag minns att om man frågade en förälder och fick nej så kunde man inte gå till den andra och få ja. Så enad front, vilket gjorde att allt som var regler kändes som nåt som gällde på grund av naturliga orsaker, inte för att en individ fick för sig nåt i stunden. Det gjorde att jag blev trygg med regler och att de inte hade för många, för de de hade skapade känslan av att man visste att det betydde nåt. Så jag har aldrig känt att förbjudna saker är lockande. För om nåt var bra sa de ja, om det var dåligt sa de nej. Det är en stor sak. 

Sen är det klart att jag såg dem mer som föräldrar än som äkta par. Men jag minns att mamma kunde skriva lappar till pappa och som hon la på hallmattan där hon önskade honom välkommen hem om han skulle komma sent, och att hon skrev under dem med roliga namn som Drottningen av Saba. 

Sen är de ett läsande par, universitetsubildade och som har gett oss en kärlek för böcker som är en oerhörd gåva. Jag behöver aldrig bli ensam eller uttråkad mer i mitt liv om det bara finns nåt att läsa. En av mina favoritminnen (ch som jag nog redan har berättat om) var när vi åkte på semester till Italien i samband med att jag hade bott i Basel. Vi hade med oss en bok var och alla läste ut sin bok en dag, sen bytte vi varje dag och till slut hade alla läst varandras fem böcker. Semester är intrinsically förbunded med läsning för mig. Ingen läsning, ingen semester. Folk som har fler filmer än böcker ska man vara misstänksam mot. Och om de böckerna är kioskromaner ska man också dra öronen åt sig lite.