1. Jag vill inte låta fanatisk men Bibeln, eller främst de fyra evangelierna, har verkligen format mitt liv mer än nån annan bok. Vi har också andra skrifter i vår kyrka och de har format mig på samma sätt. Men just de fyra evangelierna är speciella. De är min personliga Torah. Och det första i religiös teori som jag valde att läsa på eget initiativ, kanske när jag var tio. Fast de fyra evangelierna är religiös praktik lika mycket som teologi.
2. Jane Eyre av Bronte, vem av dem det nu var. Blandar alltid ihop dem. Skrev en uppsats om den på engelskan på högstadiet. Det var då jag började känna mig väldigt bekväm i litteratur skriven av brittiska kvinnor för ett par hundra år sen. Brontes var inte precis samtida med Jane Austen, men nog samtida för att falla under min favoritsmak på böcker. Och jag hittade mig själv i litteraturen där och då.
3. Och här måste jag också ta den bästa boken jag vet, Pride and prejudice av Jane Austen. Jag älskar fyra av hennes sex romaner, Pride and prejudice, sense and sensibility, persuasion och Emma. De andra två, Northanger Abbey och Mansfield park är jag inte så förtjust i. Däremot älskar jag två ofärdiga verk, Sanditon, älskar kanske inte den, men whatever, men älskar The Watsons, som jag skrev min magisteruppsats om på universitetet. Om jag blev frisk imorgon skulle jag börja på universitetet.
4. En bok jag inte gillade på b-nivån i engelska. Det var en manlig, invandrad universitetselev som hade ett förhållande med sin äldre, vita, kvinnliga lärare. Och det skulle såklart symbolisera Storbritannien som den äldre vita kvinnan som använder sig av de yngre länderna för de behov hon har. Jag tyckte boken innehöll för mycket sex, och för mycket sex som var specifikt och som en egen handling, fast poängen var bara att hon var on top, bildligt såväl som bokstavligt. Men sexet var för överdrivet tyckte jag, det hade fyllt sin funktion även sett genom mycket mindre förstoringsglas. Läraren frågade om nån inte hade tyckt om boken och det var bara jag räckte upp handen. Men samtidigt var diskussionen om boken med lärare och klassen den dagen en av mina härligaste stunder. För det fanns så mycket att prata om och är det nåt jag gillar så är det att ha intellektuella diskussioner om. Båt jag läst. . Jag minns inte vem författaren var, men en pakistansk tror jag. Och jag minns inte titeln heller, men den platsat ändå på min lista för att jag fick upp ögonen r att bra litteratur inte är samma sak som att den ska vara i min smak. Den kan vara jättebra fast jag inte gillar den.
5. Svårt att bara få lov att säga en till. Men tror kanske jag svarar ett helt gäng. Agaton Sax, Mästerdetektiven Blomqvist, Bröderna Lejonhjärta, Ture Sventon, Tordyveln flyger i skymningen, Kitty, Anne på Grönkulla, Kulla-Gulla. Minns inte mer men jag undrar om inte det man läste som barn påverkar en mer än det som läses i vuxen ålder. Man är så mycket mer formbar som barn.
4 kommentarer:
Intressant! Av alla böcker du nämner har jag bara läst Bibeln, Bröderna Lejonhjärta och Anne på Grönkulla. Och ingen av dem är med på min topp-5. Där finns istället 1) Sagan om Ringen-trilogin (JRR Tolkien), 2) Svarta Hingsten-böckerna (Walter Farley), 3) Narnia-böckerna (CS Lewis), 4) Den hemlighetsfulla ön (Jules Verne) och 5) Mio min Mio (Astrid Lindgren).
Det hade varit SÅ intressant attdiskutera detta med dig!
/Sofie
Ja, det hade det verkligen! Jag har inte läst Sagan om ringen, jag klarar inte fantasy. Men Narnia borde väl också räknas som fantasy och dem gillade jag! Har nog också läst Svarta hästen tror jag. Har läst alla (?) Jules Verne men minns inte den du nämnde. Och Mio min Mio tyckte jag var lite läskig. Jag provade den nog för tidigt.
Narnia är absolut Fantasy! Och jag kan ju tycka att även Mio min Mio är det. Jag fascinerades tidigt av det där med att gå,in i olika fantasivärldar - hittade på egna världar innan jag ens kunde läsa så måste varit runt 4-5 år. Fantasy är verkligen ”min grej” även om jag läser annat också. Och även jag har, tror jag, läst alla Jules Vernes böcker. Hade en period när jag var 10-12 år som jag plöjde allihop!
Det har du rätt i! Att Astrid skrev fantasy! Fantasy är nästan i botten av min genrelista! Men bevisligen gillar jag det ibland. Den där plöjartiden minns jag med glädje. Man hittade en bra bok och läste allt av den författaren. Underbart sätt att läsa.
Skicka en kommentar