Den 22 hxhade jag råkat slarva bort inlägget så jag skrev ett nytt. Men här var det.
Det är fredag och jag träffar ingen annan än Mikael.
Ibland har han en mardröm och då lägger jag handen på honom och så lugnar han sig. Det är det ultimata maktbeviset, att kunna hjälpa nån som har det dåligt med sin blotta existens.
Jag kan vara optimistisk och skämtsam. Jag brukar vara positiv men jag kan alltid tänka på det lite extra.
Visst är fadderbarn och köpta getter i Afrika viktigt men man ska inte förringa att ge glädje där man är. Cräv där du står, så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar