Real Group med Johanna Nyström, that was a first. På vissa låtar var hon grym, på andra saknade man Margareta rejält. Det lät tyvärr ibland som om Johanna inte var hög nog för att kvittra där hon gjorde. Fast på andra lät hon jättebra, får ju erkännas. Men jag tror ändå jag föredrar Margareta, men det får man väl drömma om bara.
En annan tråkig sak var att på nån låt började Jalkan sjunga själv, tror det var Midnatt råder, och han sjöng bara 98% rent! (Sen när Peder kom till var det samma sak.) Man brukar ju annars kunna stämma en flygel efter RG så det var både lite av en chock och en besvikelse. Jag räknar med att det var för dåliga ljudslingor för dem, men i så fall var det ju ändå "nåns fel", så...
Tilläggas här bland besvikelserna måste sägas SCENKLÄDERNA. Sicka urluriga kläder. Fula och konstiga. Sorry, det bär mig emot att säga, men det var bara männen som såg tillnärmelsevis normala ut.
Men nu ska jag dra allt det som var grymt. Medleyt med brittiska julklassiker var vackert. Gloria in excelsis deo på två sätt gav mig en blandning av ståpäls och en droppe i ögats hörn. Medlet med amerikanska låtar skapade samma effekt hos sällskapet men icke hos mig. Lennons So this is Christmas tilltalade den rödare delen av publiken, medan Jul, jul var lagom sakral och konservativ för mig. De körde sin Fridfull och stilla, som är ett musikaliskt inlägg i julhetsdebatten och som säger allt som behöver sägas, därtill med humor.
Dessutom gjorde de filmmusiken till naturfilmen på julafton, den med en fotograf som fotar djur i djungeln och som slutar med det hysteriska men älskade arapappa arapapia. De klämde också in ett äktsvenskt icke-jul-medley med exporterade hits, där Jalkans Oops, I did it again vann med hästlängder.
De lät också publiken vara med och bestämma stilart för Små grodorna. Reggae-varianten sjöng nästan på skånska, och Bach var en ny upplevelse. En favorit i repris, det där med att låta publiken interagera med dem i sången.
Efter pausen (bord 19 stod dukat med lussekatter och sötsaker! Wow!!) hörde man Luciavisan men såg bara fyra små ljus och en luciakrona. Tills de satte på strålkastarna på andra versen och man såg att de fyra "stjärngossarna" hade rullskridskor på sig! De gjorde sedan sin bejublade RG on Ice och hade precis fångat essensen i hur de åker sådär på isen och slänger ut en arm. Ljuvligt vansinnigt med lucialinnena fladdrande kring benen.
Mera? Nu börjar jag faktiskt glömma vad det var mer, men en annan favorit var Mozart-biten. Har glömt vad den heter, men den går så här: badabam badabam badabadam, badabam badabam badaba... Sen sjöng de också ett fantastiskt välinövat nummer som vi antar var från deras koreanska tour där de säkert sjöng många av sina nyinspelade 200 ringsignaler -- en sprittande blandning av Snuten i Hollywood-temat och Crazy Frog. Den satt som en smäck!
Sen höll vi på att inte hitta tillbaka till bilen. Men det var ett roligt äventyr, och vi frös inte ihjäl så mycket heller. Och väl inne i parkeringshuset (utan skyltar, men nån förklarade att "dit folk går därborta, där är parkeringshuset") fanns det ingen våning 2 i hissen .Och det var det enda vi var riktigt säkra angående parkeringen, att vi hade parkerat på plan 2. Eftersom hissplanen kallades -1, 1, 3 och 5 antog vi att det var en hiss som bara gick till primtalsvåningarna. Humanist och avid math hater som jag är fick jag därför gå själv också. Diskriminerande kanske, men vänta bara tills ni kommer till hissen som inte låter några kommunister åka med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar